Strävan efter “det perfekta livet” är något som oftare leder till ångest och psykisk ohälsa, snarare än att göra oss friska och lyckliga. Och prestationshetsen väcks ofta redan under skolåren. Louise Roslund, 24, pluggar sista terminen på juristprogrammet och har så länge hon kan minnas jagat efter att prestera på alla plan i sitt liv – inte minst i skolan. Här delar hon med sig av sina tips till andra studenter som känner pluggstress.
Foto: REX
För Louise Roslund har ett välbetalt högstatusjobb aldrig varit högst upp på önskelistan, men skolan har alltid fått henne att känna att bra betyg och strävan efter ett just sådant jobb är det som förväntas av henne. Att det är en bekräftelse på att man duger.
– Jag har strävat efter att äta så kallad nyttig mat, träna flera gånger i veckan, göra bra ifrån mig i skolan, ha ett jobb med hög status samt att vara familj och vänner till lags. I min jakt efter det perfekta livet ställde jag så höga krav på mig själv att jag till slut inte kunde leva upp till dem, säger Louise.
Det var i somras, när Louise pustade ut efter att ha läst dubbla kurser för att förkorta utbildningstiden på juristlinjen, som hon hade tid att känna hur mentalt trött hon faktiskt var. Louise kände inte igen sig själv längre. Hon hade pluggat stenhårt för att prestera så bra hon bara kunde, men var ändå inte nöjd.
– Jag trodde att jag, tack vare mina prestationer, skulle ha hittat lyckan vid det här laget. Men i stället kände jag mig mest stressad över att jag snart skulle börja jobba och att jag inte var i det stadiet i livet som jag trodde att jag skulle vara vid den här tiden. Jag kände även någon slags prestationsångest över att jag borde börja leva och göra allt jag vill göra. Problemet var att jag inte visste vad jag ville göra, säger Louise.
Louise insåg att hon behövde en förändring för att sluta bocka av saker bara för att hon “borde” och i stället fokusera på det som betyder något på riktigt.
– Jag insåg att en stor del av mitt liv styrdes av krav och förväntningar, och en stor del av dessa krav och förväntningar var de som jag hade på mig själv. Det är ett ohållbart sätt att leva! Jag tror att vi människor ofta strävar efter att nå toppen ända tills vi är där och inser att vi ändå inte är nöjda, säger Louise.
För Louise har det varit viktigt att först och främst släppa bilden av att det perfekta livet är något att sträva efter. Här delar hon med sig av fem insikter hon fått efter att ha insett hur mycket stressen över att prestera tagit över hennes liv.
Louises 5 tankar till dig som är stressad över dina studier
1. Jag blir mer och mer övertygad om hur viktigt det är att göra saker jag verkligen har intresse för, även om lönen inte är hög eller om jobbet inte anses ha hög status. Min press under studieåren har minskat sedan jag valde att läsa kurser som jag verkligen tycker är roliga och intressanta. Jag har då läst för att det varit roligt och inte enbart sett det som ett tvång.
2. Mina prestationer definierar inte vem jag är och de kommer troligtvis att vara bortglömda om hundra år. Våra prestationer tas ofta på för stort allvar. De spelar mindre roll för vårt välmående än vad vi ofta vill tro.
3. Du kommer aldrig att hinna med allt du vill i livet. Det är därför viktigt att du funderar över vad du värdesätter mest och agera därefter. Välj med omsorg vilka personer och vad du vill lägga din energi på. Jag tror också att vi mår bra av att ha en balans i vardagen och inte gå till det extrema i något område. Jag tror även att det är viktigt att låta saker ta tid och inte känna stress över att du alltid måste röra dig framåt.
4. Jag tycker om att ha många bollar i luften och det har oftast varit roligt att ha mycket att göra. Jag har dock en tendens att pressa mig själv mer än jag orkar i längden. Det är viktigt att uppmärksamma de här signalerna i tid. Studietiden blir lätt som en liten bubbla, speciellt under tentaperioder då det är lätt att glömma att det finns viktigare saker än att få bra betyg på en tenta.
5. Oavsett hur mycket vi försöker att hindra nedgångar från att nå oss, så kommer de då och då att vara ett faktum. Ibland måste vi acceptera att vi känner oss nere eller att vi inte har presterat på topp. Mitt liv är inte perfekt, men det är det enda liv jag har. Jag vill inte längre vara en slav under krav och förväntningar. Jag vill leva.
