Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Creative

En text av Yrsa Keysendal: Augusti

R1-07167-0008
 
Yrsa Keysendal skriver om en augustinatt som övergår i en septembermorgon.
 
 
Augustinätter i Stockholm är långa som ett helt liv.
Människor och blommor en inte kan namnet på är allt en kan se förutom:
Stockholm från utsikten på kullen vid Mariaberget.
Jag kan fyra människors namn här.
Resten är ansikten med cigarretter i mungiporna. Gnistrar och glöder som solen gjorde när den gick ned för fem timmar sedan.
Nu går den upp.
 
Det brinner bakom DN-skrapan. Fiskmåsarna skränar över sommarhimlavalvet, nuddar vid stadshustornets topp. Slår sig ned en stund. Spejar mot eldklotet vid Västerbron. Tågen lämnar Stockholms Central för andra platser men vi är fast här i våra kroppar som vilar mot daggen på gräsmattan. Någon skriker att när som helst nu är klockan halv fem. När som helst nu är DN-skrapan släckt och jag tänker vad synd om de välbetalda journalisterna som inte får känna elden i nackhåret om morgnarna.
 
Så stiger den upp över den ljusblå morgonen och våra huvuden lutas längre och längre bak tills vi doppar hela ryggraden i dagg. Fingrar på något grässtrå mellan sin egen kropp och någon annans kropp. Jag vill måla en tavla av de här femton människorna i gräset klockan strax efter halv fem en morgon när augusti skiftar till september.
 
Klockan strax efter halv fem kan en kissa i den ihåliga eken uppe vid lekplatsen för då står inga barnvagnar parkerade utanför grinden. Klockan halv fem är det bara onormala som är ute och leker och några sådana finns inte på Södermalm sägs det. Urinen rinner ned mellan mina ben, den är svagt färgad av mensblod. Ljusrött blod och kiss i en liten pöl i jorden. Det skapas ytspänning och allt står för en kort stund
helt
stilla.
 
Sedan bryts ytan av den sista droppen från mitt underliv och pölen blir en strilande fors ned för den lilla nedförsbacken ut ur trädet. Om några timmar kommer de normala barnens sandalbeklädda fötter klampa runt här och aldrig någonsin kommer någon förälder att få veta vad som gömmer sig på undersidan av barnens skor.
 
 
Av: Yrsa Keysendal
Foto: Felix Berg
 
 
Läs även:
Athena Farrokhzads råd till den som vill, men inte vågar skriva
8 smarta DIY hur du kan inreda med växter
Så kirrar du det finaste skrivbordet

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!