Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Creative

Ebba Philipson skriver om de första stapplande stegen ut i vuxenvärlden, om att vara

Creative

Krönika: ”Det är viktigt att vi tröttnar på klubben innan den tröttnar på oss”

bild1Ebba Philipson skriver om de första stapplande stegen ut i vuxenvärlden, om att vara au pair i Paris, om kaninhjärtan och vänner som får en att glömma allt.
 
Det är onsdag och jag har precis slutat för dagen, mår som en trasa. Vill begrava mig under ett täcke och helst också under ett extra täcke. Mamman i min au pair-familj har skällt ut mig för att jag kokade ris i en kastrull och inte i riskokaren. Jag visste inte ens att riskokare existerade. Vafan är det? Och nu har jag blivit utskälld på franskt vis och känner mig som den sämsta anställda i världen, totalt oduglig. I trappan upp från familjen ringer jag Ebba. Förklarar att jag mår som en trasa. 
 
”Men stackare. Vill du komma hit och dricka vin?”
”Ja”

 
En timme senare susar jag ner för Rue Montmartre på en lånad sparkcykel, med en flaska vin i väskan och nyduschat hår som torkar i vinden. Det går sådär, jag vet inte om man åker på trottoaren eller gatan och flaskan slår mot sparkcykelns styre vid varje spark. Det tar prick fjorton minuter från min tabac till Ebbas dörr. 
 
Medan Ebba tänder en cigg i fönstret hämtar jag datorn och sätter på musik. Tung rök och klingande isländsk musik blandas i lägenheten. Viner lugnar mitt kaninhjärta, Ebba berättar om Paul som bor i 16e. Han gör konst och är jätterik, han dricker inte ens kranvatten. Bara Evian. Men han gillar inte att röka och det är en uppenbar downside, det går inte att ignorera. 
 
Sen åker vi upp till Canal st Martin, hittar våra vänner långt fram i kön och blir insläppta, trots att gänget framför oss blir nekade. Det är fantastisk på Comptoir, det hänger växter i taket, oljetunnor agerar bord i den dunkla belysningen. Det finns ett litet dansgolv som spelar afropop och baren ser ut som ett gammalt träskepp. Jag fattar inte hur de fick in det genom den lilla plåtdörren. Våra vänner dricker hallondrinkar och en av dem köper öl till mig, jag lovar att köpa en till henne i helgen. När vakten går smiter vi in på vippen. Jag och Ebba sitter nära i en soffa och viskar om hemligheter, någon ropar och plötsligt är vi ute på gatan på väg mot nästa bar. Det är viktigt att vi tröttnar på klubben innan den tröttnar på oss. 
 
Jag springer med tre andra tjejer, två av dem har jag precis lärt känna. Ändå skrattar vi som att vi alltid varit vänner. Vi kissar i en gränd och håller utkik åt varandra. De går tätt, ser ut som ett virvel av svarta kappor och glödande cigg. På en gata nära mig ligger en bar med billig öl i plastglas och röd markis. Genom folkvimlet hittar vi ett bord i hörnet, spelar jag har aldrig. Jag dricker för snabbt, så att ölen bubblar upp i min näsa och Ebba snor slattar från bordet bredvid. 
 
När vi går kommer en kille fram till mig men jag skrattar och skakar på huvudet. Han pratar för snabb franska. Ebba är redan framme vid en taxi när jag ger honom mitt nummer, precis när jag ska hoppa in tar han mitt huvud och kysser mig mjukt. Vi skrattar år det där hela vägen hem. 
 

skribent: Ebba Philipson
foto: Sandra Beijer

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Hälsa
Foodjunkie
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Mathilda Weihager
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Home
34 kvadrat
Mode
Emma Danielsson
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Linn Herbertsson
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Sandra Beijer
Hälsa
Ida Warg
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Paulina Forsberg
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Pamela Bellafesta
Hälsa
Josefines Yoga
Man
Niklas Berglind