Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Creative

Lyrik: Gatorna är tomma, tänk om han följer efter

ebbaphilipson
En text av Ebba Philipson.
Jag går genom berzeliipark, det är sent och kallt, grus knastrar under mina sneakers, mina fingrar luktar citron och tequila
från vänster går du ut ur skuggorna, ropar på mig, kommer upp jämsides
du och jag börjar prata, vi har varit på samma fest, vi är sams om att den var lam
du har skägg, läderjacka, stuprör, är kanske nån decimeter längre än mig
 
På norrmalmstorg tar du tag i min hand, drar ner mig på en bänk, sätter dig intill
jag skrattar, du är full men trevlig, har min släkts dialekt
du frågar vart vi ska, jag retas för att slippa säga nej, du flinar,
frågar igen, vart vi ska, jag skrattar, säger att vi inte ska någonstans, det är inte läge nu
plötsligt kysser du mig, jag sitter still, sen frågar du vart vi ska
jag reser mig, säger att tunnelbanan snart går, det är den sista, jag måste verkligen gå
 
Med armen över mina axlar följer du mig en bit, till en sidogata, den är tom
du tar min hand och vill att jag ska stanna, vill ju bara snacka lite, är envis 
men jag börjar gå, du står kvar i ljuset från en busskur
du ropar efter mig, frågar vart vi ska, springer ikapp, tar min hand för att dra mig tillbaka, tvinga mig att stanna
jag säger att vi inte ska gå någonstans, du ska gå tillbaka till dina vänner och jag ska gå hem, glider ur ditt grepp, börjar gå
 
Ännu en gång springer du ikapp, nu med snabba, hårda steg, fångar mig med händerna runt min midja, frågar vart vi ska
samma dumma fråga om och om igen, jag svarar med samma dumma svar om och om igen
sen lägger du dina händer på mina axlar, trycker upp mig mot stenväggen och kysser mig hårt, tvingar in din tunga i min mun så att jag får inte luft
med din panna mot min panna håller du fast mig, frågar vart vi ska, när jag svarar blir dina ögon svarta, plötsligt är dina händer inte så vänliga längre
du slår mig över ansiktet med öppen hand. bestämt.
 
Jag vrider mig ur ditt grepp
med tom blick tittar du på mig, svär tyst för dig själv, kanske åt mig, men står kvar när jag går därifrån med snabba steg
kommer runt hörnet vid pradaskyltens ljus, paniken river i magen och jag får svårt att andas, för gatorna är tomma
tänk om han följer efter, tänk om tunnelbanan har gått, tänk om han hade hållit fast lite hårdare, tänk om jag varit lite fullare, tänk om han följer efter
 
Sista tunnelbanan går och jag lämnar östermalmstorg utan dig
går från danderyds sjukhus hem, mobilen dör halvvägs, jag har två kilometer av grusgångar kvar, de går genom parker med många skuggor
har nycklarna i min högra hand, det är första gången jag tror att det behövs
 
Nästa morgon vaknar jag av mardrömmar
Av: Ebba Philipson

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!