Svenska Sabina Karlsson har varit modell i nästan hela sitt liv men när hon var 17 år orkade hon inte längre försöka passa in i de ideala modellmåtten. Sedan sju år tillbaka är hon en framgångsrik kurvig supermodell. Vi träffar henne när hon är i Kapstaden för att plåtas för Lindex nya kampanj.
Foto: Lisa Dahlgren
– Jag försökte väldigt länge att hålla mig smal med dieter och träning. Jag klarade av det ett tag, men jag var 17 år min kropp höll på att utvecklas. Jag kämpade emot min kropp hela tiden, sen en dag kände jag att nu orkar jag inte mer. Jag ville börja prioritera andra saker, som att gå ut och äta middag med mina vänner utan att ha med en matlåda med quinoa med lax. Jag fick nog.
Var det någon gång som du inte fick ett jobb för att du var ”för stor”?
– Säkert flera gånger utan att jag vetat om det. Det hände ju också att man varit på casting och någon casting director tagit tag i ens lår och sagt ”du har för stora lår, det går inte”. Sen att agenter sagt att jag måste gå ner i vikt, ”vi mäter dig igen om en vecka.
Hur kändes det sen när du bestämde dig för att bli en kurvig modell?
– I mitt huvud var det fortfarande så att ju smalare man var desto mer framgångsrik blev man. Att jag helt plötsligt var en large var väldigt jobbigt. Tills jag vände på det, men det var en lång resa. Man kan säga att man är fin, men man måste tro på det också. För mig hjälpte det mycket att ha en massa vackra och kurviga kvinnor runt omkring mig som har celluliter och som har en mage som viker sig när man sitter.
Foto: Lindex
Har du någon gång känt ”nu skiter jag i det här”?
– Så kände jag när jag var en smalare modell. Då var det jobbigt, jag tränade tre gånger om dagen och allt handlade om vad jag skulle äta och vad fick jag äta. Nu känner jag att det här är det bästa. Jag trivs med yrket och att jag får äta.
När känner du dig som finast?
– Det är när jag har duschat på morgonen, håret är lite halvblött och jag är helt insmord. När jag är helt vanlig.
Vad vill du säga till alla tjejer som mår dåligt över sina kroppar?
– Jag vill säga att alla är unik. Det låter klyschigt, men försök att inte vara någon annan. Försök hitta balans i dig själv, för det är så jobbigt att kriga mot sig själv. Vi tjejer måste peppa varandra. Det är ju tyvärr ofta så att ”oj, du har gått ner i vikt” sägs med en väldigt positiv klang och om någon gått upp så låter man väldigt ledsen. Vi måste hjälpa varandra med att börja älska våra kroppar.
