INTERVJU – HELENA CHRISTENSEN

Danska supermodellen Helena Christensen startade sin karriär redan vid 19 års ålder och har sedan dess byggt upp ett imperium där hon trots sin höga ålder, i modellår sett, fortfarande är ett av de hetaste namnen i branschen. Metros Petra Tungården träffade Helena för en fika på nybyggda designhotellet Nobis i Stockholm. När jag kommer in i sviten på Nobis möts jag av en skrattande Helena, vars son precis fått tillbaka sin dator efter att ha tappat den i en taxi i New York. Hon ler stort och ber mig sätta mig i soffan bredvid henne.

– Ibland blir man positivt förvånad! Jag trodde datorn var borta för alltid! Jag har nog alltid haft tur eller varit välsignad. Min karriär tog start när en liten agentur flög mig till Paris vid 19 års ålder. Jag trodde att det var helt fel jobb för mig – och till en början såg jag inte ens modellandet som ett arbete, utan snarare en möjlighet att få se omvärlden. Jag har alltid haft en dröm om att resa och få upptäcka nya platser och kulturer, vilket modellandet gav mig en chans till, säger Helena.

– Första veckan i Paris lyckades jag träffa några av de mest inflytelserika människorna i branschen. Jag tror att det var ödet! Den veckan har format och tagit mig till den platsen jag befinner mig på i dag, men har även fört mig in på nya stigar i livet och karriären. Jag har alltid älskat att fotografera, redan i unga år, innan Paris. Under alla resor har jag alltid haft kameran nära till hands och dokumenterat människorna runt omkring mig, vilket har gett mig en ny karriär vid sidan av modellandet.

Helena har på senare dagar plåtat för stora modemagasin som Nylon, Elle och Marie Claire, men även ställt ut sina foton på kända gallerier, ofta till förmån för välgörenhet.

– Jag minns när mitt intresse för mode tog fart. Det var genom en spansk designer, Sybilla. Jag älskade hennes plagg och lekfullhet. Jag har fortfarande kvar alla kreationer från henne, hängandes i garderoben. I skolan bar jag stora vintagebalklänningar, som jag fyndade second hand, dessa varierade jag med stora gamla herrpyjamasar. Jag har alltid haft en stark kärlek till second handkläder. Än i dag har jag ingen uttalad stil, jag skulle inte kunna sätta en stämpel på min garderob. Jag skulle kanske beskriva mig själv som lite nördig eller ostrukturerad i min stil. Mina outfits får inte kännas för perfekta, det klär mig inte och får mig att känna mig obekväm och illa till mods.

– Jag har alltid sett upp till ikoner och människor som Jean Seber, Marilyn Monroe och Frida Kahlo – de hade alla en sådan personlig unik stil. Deras val av kläder kändes alltid som en förlängning av deras personlighet. Vilket jag tycker är ärofyllt och fint. Och de kändes alltid väldig trogna sig själva och det dem var och stod för.

– Jag vill aldrig göra ett intryck med det jag har på mig. Det gör mig obekväm. Jag gillar inte när folk uppmärksammar mig för något jag bär. Vilket kanske låter dubbelmoraliskt för en modell som så ofta står i strålkastarljuset. För mig handlar ett modejobb om att få till rätt känsla och ofta är det mer skådespeleri och teater, än posering och fokus på en själv som individ.

Av. Petra Tungården Foto. Christoffer edling