Går du någonsin bara och väntar på att bli avslöjad? Du kan ju egentligen ingenting, förtjänar varken ditt jobb eller dina framgångar, och snart, väldigt snart, kommer alla kollegor att upptäcka att du bara är en bluff. Du är inte ensam om att känna så.

Foto: Unsplash

Den här typen av känslor kallas för “impostor syndrome” och uppskattningsvis upplever 70% av oss detta vid ett eller flera tillfällen i livet enligt en artikel publicerad i International Journal of Behavioral Science. Impostor syndrome drabbar alla typer av människor i olika lägen i livet: kvinnor, män, läkarstudenter, marknadschefer och skådespelare, för att nämna några exempel.

Vad är Impostor syndrome?

Impostor syndrome – en övertygelse om att du lyckats med något enbart på grund av tur och inte tack vare kunskap, arbete och kvalifikationer – omtalades först 1978 av psykologerna Pauline Rose Clance och Suzanne Imes. Deras tes var bland annat att kvinnor löpte störst risk att drabbas. Sedan dess har forskningen visat att Impostor Syndrome drabbar både män och kvinnor. Enligt psykologen Audrey Ervin är begreppet ofta applicerbart på personer som har problem att äga och internalisera sina egna framgångar.

Valerie Young, som är expert på området och även författare till boken The Secret Thoughts of Successful Women, har identifierat och kartlagt vilka personlighetstyper som ofta drabbas av den här typen av känslor.

“Perfektionister” har ofta extremt höga krav på sig själva, och även om de når 99% av sina uppsatta mål riskerar de att känna sig misslyckade. Varje litet misstag får dem ofta också att ifrågasätta den egna kompetensen.
“Experter” som känner ett stort behov av att känna till all föreliggande information innan de inleder nya projekt och som konstant letar efter nya vägar att förbättra sin kompetens. De söker inte ett jobb om de inte lever upp till varenda kriterium som efterfrågas och tvekar ofta att ställa frågor i exempelvis ett klassrum eller på ett jobbmöte av rädsla för att verka dumma och okunniga.
“Natural genius”, personer som har kunnat ta sig långt i livet utan större ansträngningar. När den här typen av person plötsligt måste anstränga sig eller arbeta hårt för någonting blir även det ett bevis för att de bara är en bluff, eftersom det innebär att de inte redan är bra nog.
“Soloists” känner att de alltid ska klara saker på egen hand. När de behöver be om hjälp tolkar de det som ett tecken på att de är en bluff.
“Supermen” och “superwomen” tvingar sig själva att jobba hårdare än omgivningen för att bevisa att de inte är “impostors.” De känner ett behov av att lyckas i alla delar av livet, på jobbet, i alla relationer, och upplever stress när de inte lyckas uppnå allt.

Varför drabbas man av Impostor syndrome?

Det finns olika teorier om detta men vissa experter tror att det har med personlighet eller olika egenskaper att göra. Andra menar att det har familjerelaterade grunder och att det handlar om vissa typer av beteendemönster, förklarar Ervin. Exempelvis kan man kanske härleda det till någons barndomsminnen, där föräldrarna haft höga krav på betyg och att det har lett till en känsla av att inte vara bra nog, eller att man har haft syskon som varit bättre på vissa saker och stulit rampljuset. Enligt Ervin är det inte helt ovanligt att människor ser på sitt eget värde, och huruvida man är älskvärd eller inte, i relation till prestationer. Något som i förlängningen riskerar att bli en självuppfyllande profetia och göra att du känner dig som en bluff när du inte kan leva upp till dina egna krav. Men vi kan trösta dig med att du inte är ensam!

Läs också:

Psykologen: Här är anledningen till att par alltid bråkar på Ikea.

Källa: Time