Frågan dyker upp i tid och otid och kommer väldigt snabbt fram vid nya bekantskaper, speciellt efter att man passerat 30.”När blir det barn då?” Att vänta med att skaffa barn är i många fall ett aktivt val och här listar jag sju orsaker till frågan ”varför?”.
1. Jag har inte känt mig redo
Den första och viktigaste punkten på orsaker till att vänta med att skaffa barn är såklart att du inte känt dig redo för det stora steget i ditt liv. Visserligen säger många att man aldrig kommer att känna sig helt och hållet redo och det stämmer nog, men måste få vara ett beslut för var och en att ta.
2. Jag har inte velat binda mig
Efter ett år som au pair i Nya Zeeland fick jag två nya bästisar i åldrarna sex och åtta i mina värdbarn. Trots att många redan då trodde att jag var mamma till barnen när vi var på affären och liknande så visste jag att det skulle dröja innan jag skaffade egna. Det var ett år som gav mig barnerfarenhet i form av att natta, väcka, göra frukost till, skjutsa, hämta, lämna, leka med, laga middag till, städa efter och älska villkorslöst men också bli tokless på då och då. Tiden var underbar eftersom den var begränsad och framförallt ej bindande.
3. Jag har velat ha en stabil grund (på riktigt)
Jag flyttade till hus med min kille när jag var 24 år. Då skaffade jag även hund och kort därefter även katt. Min utåt sätt stabila grund var som gjord för ett tillskott till familjen. Enda kruxet var att varken jag eller min sambo hade en tanke på barn när frågan började ställas till höger och vänster. Att ha “allting ordnat” i form av materiella ting som hem, bil och hyfsad lön kan såklart vara en fördel när man skaffar barn. Men det finns andra mjuka värden som också borde vara på plats innan man bestämmer sig. Som att vara trygg i sig själv och vara beredd på att sätta en annan person i första hand.
4. Jag har prioriterat min partner
Jag har aktivt väntat med barn för att samla värdefulla år tillsammans med min sambo – utan barn. År fyllda av tid som bara varit för oss. Oändligt med husfester, äventyr och häng med vänner. Otaliga restaurangbesök och många, långa resor. År som gjort att vi lärt känna varandra på djupet men också blivit starkare tillsammans efter diverse med och motgångar.
5. Jag har prioriterat Mig
Precis som jag prioriterat min partner har jag prioriterat mig själv. Jag har älskat min totala frihet att välja vart i världen jag ska bo, vad jag ska göra och vad jag ska lägga min tid på varje dag. Jag har med andra ord inte längtat efter en utstakad vardag.
6. Jag har drivits av att göra karriär
Hur provocerande det än kan låta att jag valt bort barn för att göra karriär så är det en sanning för mig. Jag har alltid vetat att jag ska utbilda mig för att sedan ge mitt allt för att nå mina karriärdrömmar vilket jag idag gjort (även om jag dagligen skaffar mig nya). Jag har inte velat ha någon distraktion utan prioriterat hundår där jag jobbat hårt och gett mitt allt. Man kan självklart göra karriär även med barn, men i mitt fall har det varit avgörande.
7. Jag har velat se världen
Ja, man kan självklart resa med barn men visst kan vi vara överens om att alla resor inte är lika barnvänliga? Vi har bestigit höga berg, tältat på savannen och rest runt i öknen samt checkat av diverse längre resor över hela världen. Vissa som jag varken skulle klara eller vilja göra med ett eller flera barn vid min sida.
Foto vänster: Cassandra Lundgren Höger: Unsplash
