I sitt öppenhjärtiga sommarprat berättar deckardrottningen Camilla Läckberg om sin komplicerade relation till utseende och vikt. “Det finns ingen som hatat min kropp lika mycket som jag själv”, säger hon.
I Sommar i P1 öppnar Camilla Läckberg upp om den vikthets som hon har kämpat med större delen av livet.
Läs även: Sommarpratare 2023 – Här är hela listan för Sommar i P1!
“Såg ut som en godisklubba”
Enligt Läckberg var hon omkring elva år gammal när hon bantade för första gången. Hon minns den uppsjö av olika dieter som fanns i omlopp på den tiden, hur tidningarnas rubriker handlade om att “trolla bort kurvor” och att “klä sig till en smalare silhuett”.
De rådande idealen fick henne att hata sin egen kropp:
“Jag lovar – det finns ingen som hatat min kropp lika mycket som jag själv”, säger hon.
När författarkarriären tog fart upptäckte Camilla en baksida med kändisskapet: att stå framför kameran.
“Det var obekvämt och rent ut sagt obehagligt. Jag tyckte ju inte ens om att se mig själv i spegeln. Varför skulle jag då vilja få mitt ansikte och min kropp på omslaget i en tidning? Det var vidrigt.”
2012 medverkade Läckberg i Let’s Dance, det program som stod högst upp på hennes önskelista. Den hårda träningen i samband med programmet gjorde att kilona “rann” av henne, och tidningarna började skriva om hennes nya “superkropp”.
“Jag älskade att min kropp var det jag alltid längtat efter: mager”, medger hon.
Idag har hon en helt annan syn på sitt utseende under Let’s Dance-tiden – enligt henne själv såg hon ut som en “godisklubba”, medan hennes kropp “inte mådde bra” av den låga vikten.
Bröt ihop på fotografering
Under pandemin förändrades författarens vikt på nytt, en kombination av faktorer som stress och att komma in i förklimakteriet.
“Plötsligt en dag hade jag gått upp tjugo kilo igen”, säger Läckberg och berättar att hon var tacksam över att kunna “gömma” sig hemma under denna period.
När det åter blev dags att ge sig ut i offentligheten var det “precis lika vidrigt” som hon hade trott. Hon drar sig till minnes fotograferingen inför lanseringen av sin bok Gökungen:
“Jag ville inte synas. Jag ville krypa in i ett hörn och gömma mig. Och till slut kom tårarna”, säger hon. “Jag började gråta inför alla. Kände mig värdelös och förödmjukad.”
De starka känslorna berodde på att Camilla visste att “allmänhetens dom skulle bli hård”:
“Som kvinna får du inte bli tjock”, säger hon. “Det är ett misslyckande. Det drar till sig detaljerade kommentarer om ens utseende. Det ses som en svaghet i karaktären, och något som gör att man förtjänas att hånas.”
Idag jobbar Läckberg aktivt med att försöka minska de negativa tankarna kring vikten, även om hon menar att de aldrig kommer att försvinna helt. Hon säger att hon “kämpar varje dag” med att hitta ett bättre förhållningssätt till sig själv, och försöker älska sig själv som hon är.
Hon har också gjort ett medvetet val att inte låta vikthetsen gå i arv till sina barn:
“Framför allt har jag varit oerhört noggrann med att aldrig smitta mina döttrar med mina egna demoner”, säger hon. “Min högsta önskan för dem är att de ska få växa upp i en värld där de duger som de är.”
