Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Nöje

Ebba Berggren om breakups och klädångest: ”Min klimatsmarta guide för egocentriska klädhoarders”

Metro Modes krönikör Ebba Berggren delar med sig av hur hur kläderna i hennes garderob påminner henne om hemska och härliga (men mest hemska) stunder, och tipsar med hjälp av modeforskaren Emma Severinsson om hur vi kan reclaima våra tidigare så kära ägodelar. ”Vi försöker skapa en relation till våra kläder som påminner om ett äktenskap, för det är inte så förbannat lätt alltid.”

Börjar hoarders, rabattjägare och klädnostalgiker bli trötta på uppmaningar om hur vi ska rensa ut i garderoben? Det kanske har tjatats tillräckligt om sparsmakade basgarderober i ekologisk fairtraide-anda?

Självklart inte – slow fashion, törstiga bomullsplantage och klimatsmarta textiler är fortfarande realitet och direkt nödvändigt. Men för oss som är mer lagda åt det egocentriska hållet och inte fullt så pålästa om miljöförstöring och dagens klimatfrågor kan istället gå efter en annan metod. En känslomässig återanvändning som ger vårt ego en kick och klimatet en spark i rätt riktning. KonMari-metoden tänker ni – motsatsen, tänker jag.

Vi kan kalla den: “Ett ex, en operation och en längre livskris”.

I min garderob hänger det en klänning med guldiga stjärnor och ärmar i tunn chiffong. Den är så fin att jag hade kunnat ha den framme som en inredningsdetalj. Men det går inte, för varje gång jag tittar på den minns jag ett helvetesuppbrott från min dåvarande pojkvän och som på beställning hugger det till i bröstet.

Samma gäller mina grå pyjamasbyxor från Calvin Klein, de är så mjuka att de borde vara olagliga. Synd bara att jag inte kan använda dem för då tänker jag på gula sjukhusfiltar och droppställ, så de får ligga kvar i en låda och påminna mig om sämre tider.

När jag skulle göra ett nytt försök efter Mari Kondo-hysterin och börja en utrensning i hopp om större framgång gick det lika uselt denna gång. Metoden funkar helt enkelt inte på min garderob. Mina bästa plagg gör mig inte lycklig när jag tittar på dem, de gör mig snarare olycklig. Och detta i sin tur betyder, enligt Kondo, att jag ska göra mig av med plaggen om jag inte känner lyckorus så fort jag kastar ett öga på dem.

Det måste finnas en annan lösning, tänkte jag, och hörde av mig till Emma Severinsson som är modeforskare vid Lunds Universitet. Jag vägrar nämligen slänga de finaste plaggen jag äger bara för att en städkonsult säger åt mig via Netflix. Klimatet ska inte behöva lida för alla mina dåliga minnen jag skapar.

Finns det något sätt att skapa nya känslomässiga band till kläder, från olyckliga till lyckliga? Kan detta bespara oss från att slänga favoritplagg som på grund av en tråkig kärlek eller smärre livskris inte förknippas med lycka längre? Hör och häpna  – det gör det.

Välkomna till min klimatsmarta guide för egocentriska klädhoarders med stark vägledning från Emma Severinsson.

Att skapa nya känslor inför ett plagg är kanske inte det lättaste. Det påminner nästan om KBT, du ska alltså utsätta dig för detta plagg med obehagliga associationer för att så småningom inse att det inte är så farligt som du en gång trodde.

– Sy om eller gör om det befintliga plagget till något nytt. Återbruka det helt enkelt! säger Emma.

Det kanske är lättare sagt än gjort. Symaskin, tråd och fållband är inte något som alla har nära till hands. Och om så är fallet finns det ett hav av olika attiraljer som patches och pins som tar en millisekund att klistra på. Jag själv strök fast ett litet rådjur på en stickad tröja som tidigare påminde om sämre kvällar på Grand. Nu är den bara gullig och oskyldig.

– Jag tycker att vi ska försöka reclaima plagg, vi ska tvingas oss själva att bära plagget och på så vis skapa nya minnen och associationer, fortsätter Emma.

Här kan vi nästan välja själva vad vi vill associera plagget med. Se till att bära det jävligaste du har när du ska göra något riktigt tråkigt, jobbigt eller psykiskt påfrestande för då kan det åka rätt ner i sopan efteråt. Men det är naturligtvis svårt att försöka pricka in de där ljuvliga stunderna i livet, de går oftast inte att förutspå.

KBT innebär också någon form utav acceptans, så jag drar en egen slutsats – att använda plagget både i lust och nöd. Vi försöker skapa en relation till våra kläder som påminner om ett äktenskap, för det är inte så förbannat lätt alltid. Vi tittar väl sällan på vår partner under våldsam osämja och tänker: “Känner jag mig lycklig just i denna sekund när jag tittar på dig? Nej okej då är det dags att rensa ut!”

– Kombinera plaggen på helt nya vis, i oväntade kombinationer som du inte tidigare testat så att plagget känns nytt, är också ett av Emmas tips.

Min paljettprydda klänning och mina grå pyjamasbyxor ihop känns som en minst sagt oväntad kombination men riktigt så kul ska vi inte ha. Jag sms:ar en bild på min paljettklänning till en kompis och frågar henne hur jag kan styla den på ett oväntat sätt. “Strumpeband och en flaska Henderson. Var det inte den klänningen du aldrig mer skulle ha på dig på grund av xxx?” får jag till svar. Perfekt!

Att vara en samlare är inte alltid fel, så länge det inte rör sig om onödiga skitsaker. Ett bra exempel på detta är min egen pappa som samlar på tidningar. Går jag ner i deras förråd finns det gamla GQ’s årgång ’97 och pappas motivering lyder: “De kommer ha ett stort värde i framtiden”.

Enligt Emma kan vi spara de prylar och kläder som betyder mycket och har en stor betydelse både känslomässigt och para-mässigt. Men istället för att tvinga fram nya minnen kan vi också låta plagget ligga i träda och ta fram det när minnena av exempelvis ett ex inte gör ont längre. När du är fri från hjärtesorg är du förhoppningsvis redo att kliva i plagget igen.

Ett sista tips till oss hoarders: ibland är det faktiskt dags att slänga och rensa.

– Kill your darlings; skänk till myrorna, ordna klädbytardag eller ge bort till en kompis. Det stora problemet är egentligen inte de kläder som vi känner mycket för, utan de som vi inte känner något för, så att ”fast fashion-industrin” hela tiden kan skapa nya behov i oss. Om vi inte känner något för våra plagg är det enklare att avfärda dem och skaffa nya, säger Emma.

Spara de plagg som ger dig pirr men inte bara de du känner lyckokänslor inför. Alla känslor är betydelsefulla så ge plaggen en ny chans. Går det inte så släng för guds skull.

Och avslutningsvis; min älskade klänning med paljettstjärnor fick en ny chans. Den fick hänga med ut på kanske Malmös snuskigaste ölhak och oj vad den trivdes och oj vad vi trivdes i varandras sällskap. Vi två behövde kanske bara ett miljöombyte tillsammans utan varken ex eller gråtfest. Nu förknippar jag den istället med Staropramen och kvalmiga rökrum.

Inte fy skam.

 

Krönika: Ebba Berggren
Foto: privat (vänster), Unsplash (höger).

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!