Vad gör man om kärleken en dag inte längre finns där att hämta kraft ifrån i äktenskapet? För Emelie och maken Simon var skilsmässa enda vägen ut. Här sätter Emelie ord på hur det gick till när paret bestämde sig för att gå skilda vägar – men också om vad som gjorde att de sedan hittade tillbaka till varandra igen.

Vardagen kommer med barn, arbete och allt som hör hemmet till och det är lätt att passionen man känner för varandra försvinner i allt myller av detta. Vardagen liknar tillslut en enda lång arbetslag där allt går ut på att följa upp rutiner med allt ifrån läxläsning till sena jobbkvällar och alldeles för många nätter i olika sängar (på grund av att man somnat i någon av barnens sängar vid nattning). Lägg till ett evigt skjutsande till träningar samt kiosktjänstgöring – och såklart matcher om helgerna.

När semestern kommer är det fortsatt fokus på barnen, och istället för att sippa på en drink i solnedgången i Grekland så står man och dansar med barnen på något kvavt barn-disco med skratt, skrik och gråt som soft bakgrundsmusik. Hur kunde det bli så här? Det var ju så det inte skulle bli och just det vi lovade varandra innan vi blev föräldrar och äkta makar.

Men en dag så hamnar man där, det gjorde vi i alla fall! Vår tidigare starka passion och kärlek började sakta men säkert att försvinna. Inte för en kort period – utan långsamt med åren. Helt plötsligt så slår det en och marken börjar sakta att försvinna under ens fötter. Då ställde jag mig frågan om det var såhär jag vill leva mitt liv?

När den tanken får fäste växer den sig snabbt starkare. Tålamodet blir kortare och helt plötsligt känner man inte igen sig själv. När blev jag denna sura och tjatiga kärring?! Jag som tidigare både var rolig och lättsam hör mig själv gnälla över minsta lilla. Reta mig på allt!

Så kom dagen. Då vi båda insåg att det inte var såhär det skulle vara. Vi hade försökt reparera det vi tappat under året, men ändå inte lyckats mer än ett par dagar innan var det samma visa om igen. Skilsmässan var ett faktum då livet är för kort för att vara olycklig i sin relation. Hur kunde vi låta det gå såhär långt?

Sagt och gjort skrevs papperna ut, skrevs under och livet kändes upp och ner. Hjärtat brast i tusen bitar och deppiga kärlekslåtar spelades i huvudet på repeat. Vi bodde fortfarande kvar i vår lägenhet, men hade barnen varannan vecka och letade nytt boende. Båda var helt med på att gå vidare i livet…

Men efter att månaderna passerade och äktenskapet som körts i botten inte längre var så infekterat – vaknade känslorna för varandra till liv på nytt. Vi var inte längre ”kollegorna” som retade sig på varandra. Helt plötsligt så var vi bara oss själva, Emelie och Simon som var så mycket mer än de personer vi skapat i vårt äktenskap. Kärleken hittade tillbaka och fick fäste. Vi blomstrade igen och insåg att det inte finns någon annan som kan ta den andras plats.

Idag är vi på riktigt lyckligare än någonsin. Vi är noga med att ta vara på de små sakerna i vardagen. Den där onsdagskvällen när man kanske vill lägga sig en timme tidigare sticker vi istället ut och tar en kaffe, går en runda och tar tid för bara oss. Tid där det bara är Emelie och Simon. Mår vi bra så är vi dessutom bra föräldrar och bra arbetskollegor – och sedan är det ju en magisk känsla att få vara kär på nytt.

Vi har lärt oss att inte tumma på vår tid, den går före sömnen och kvällsjobbet som oftast ändå kan vänta tills morgonen efter. Vi slökollar inte längre på serier och film lika mycket, utan umgås på riktigt.

Att ta sig tid och prata med varandra ska man inte underskatta fast man varit gifta i många år. Vi åker på små weekends bara vi två och strösslar vardagen med små kramar och pussar som visar uppskattning, och gör matlagningen och trotsiga barn lite enklare att hantera.

I dag är ingen lyckligare än vi. Vi har hittat tillbaka till vår kärlek och framförallt vår familj igen. Vi har lärt oss vår läxa och vill aldrig hamna där vi var igen.