Gisèle Pelicots självbiografi hyllas internationellt: ”En bragd”
Det är ett av de mest uppmärksammade sexualbrottsfallen i modern tid. Nu berättar Gisèle Pelicot själv sin historia i självbiografin ”En hyllning till livet – Skammen måste byta sida”, som släpptes den 17 februari 2026.
Boken har redan hyllats av flera tongivande internationella medier – och beskrivs som både en triumf och en kompromisslös genomlysning av vad det innebär att bli placerad i rollen som offer.
”Skammen måste byta sida”
Undertiteln är mer än bara en formulering. ”Skammen måste byta sida” blev ett stridsrop under rättegången 2024, då människor samlades utanför domstolen i solidaritet med Gisèle.
I rättegången dömdes hennes make Dominique Pelicot och ytterligare 50 män för att under nära tio års tid ha drogat och våldtagit henne. Fallet skakade Frankrike – och väckte en bred debatt om samtycke, ansvar och synen på offer.
När Gisèle valde att avsäga sig rätten till anonymitet och i stället hålla rättegången öppen för allmänheten blev hon en symbol för något större än sitt eget fall.
En kompromisslös redogörelse
I En hyllning till livet berättar hon om hur en till synes trygg och trivsam familjetillvaro slogs i spillror. Franska Télérama beskriver boken som en kompromisslös redogörelse av ögonblicket då hon fick veta sanningen – och den långsamma, smärtsamma processen att bygga upp sitt liv igen.
The Guardian lyfter de nästan detektivliknande dragen i boken: hur Gisèle försöker gå tillbaka genom vardagens minnen, leta efter ledtrådar och förstå hur övergreppen kunde pågå parallellt med ett liv som på ytan såg normalt ut.
En feministisk stridsskrift
New York Times kallar boken för en feministisk stridsskrift. Budskapet är tydligt: skammen ska inte ligga hos offret – utan hos förövarna och de strukturer som gör övergrepp möjliga.
Gisèle skriver också om något som sällan diskuteras: skammen över att ”inte ha förstått”. Hon beskriver hur omgivningen – psykologer, advokater, journalister och till och med familj – ibland förmedlar en bild av att det finns ett ”rätt” och ”fel” sätt att vara offer på.
Det är, menar hon, en andra börda.
Komplext – och ärligt
Boken är skriven tillsammans med den franska författaren Judith Perrignon. Financial Times beskriver språket som precist och levande – och samarbetet som lyckat.
Flera kritiker framhåller hur Gisèle vågar vara komplex. Hon skriver inte bara om sveket och våldet, utan också om de ljusa minnena från de 50 år hon levde med sin make. Att samtidigt kunna hålla fast vid det som var gott – utan att förneka det som var fruktansvärt – är något som vissa läsare kan ha svårt att förstå, konstaterar Guardian.
Just den balansen gör boken ovanlig. Enligt Financial Times är det en enastående prestation att skriva så kontrollerat och sakligt om något så brutalt – och samtidigt våga visa de motsägelsefulla känslor som ryms i en livslång relation.
Ett fall som förändrade samtalet
Gisèle Pelicots fall ledde till att 51 män fälldes i ett av Frankrikes mest omtalade rättsfall. Men hennes berättelse har också fått en kulturell betydelse bortom domstolen.
Den har satt ljus på frågor om samtycke, tystnad och ansvar – och inspirerat människor att kräva förändring.
I TV-program som Skavlan och Sverige har hon berättat om varför hon aldrig ångrat beslutet att hålla rättegången öppen. För henne handlade det inte om mod – utan om att flytta perspektivet.
Med En hyllning till livet tar hon tillbaka berättelsen en gång till. Den här gången på sina egna villkor.
