Jeanette Polsäter: “Jag är så trött på människor som sågar andras drömmar”

Vi kan nog alla identifiera en (eller två) nej-sägare i vår närhet. De där personerna som alltid väljer att se glaset halvtomt istället för halvfullt – och mer än gärna vill ta ner oss alla andra på jorden… Jeanette Polsäter tar upp ämnet i veckans krönika. “Jag tror inte att dessa negativa människor försöker hålla oss tillbaka av ondo. I deras värld vet de bara bättre.”

Det är så viktigt att ha människor i våra liv som tror på oss och som peppar oss att följa våra drömmar. Människor som säger “fan vad kul, vad spännande det verkar!” Människor som säger “JA!” till våra idéer, så att vi blir ännu mer inspirerade och drivna. Människor som säger “det där klarar du, det vet jag”.

Jag har vuxit upp i ett hem där mina idéer alltid har sågats ner till fotknölarna. När jag har gett uttryck för en längtan eller en dröm så har det alltid besvarats med negativ ton “men varför ska du göra det där? Det där kan ju inte du göra…. har du tänkt på det här och det här…” Så radar de upp allt möjligt som kan tänkas gå fel…

Jag är så trött på människor som är på det här sättet. Inte bara föräldrar. Dessa energitjuvar finns överallt. För mig blir det dock näring – min beslutsamhet att lyckas blir ännu starkare. Men det är tråkigt att den där näringen ska behöva födas ur något negativt. Det leder dessutom till ett ännu större avstånd mellan mig och de personer som egentligen borde stå mig närmast.

Jag tror inte att dessa negativa människor försöker hålla oss tillbaka av ondo. I deras värld tror de att de “vet bättre”. Men vi vet aldrig vad som är bäst för någon annan. Det är livsfarligt att ge andra människor oombedda råd utifrån egna ambitioner och livsval.

Och naturligtvis förstår jag att den där negativa inställningen ofta handlar om deras egen oförmåga att kasta sig ut och följa sina egna drömmar. Men även om jag vet det så blir jag ändå sårad. Påverkad. Förbannad. Det är så viktigt att istället få höra “du ska göra det som känns rätt för dig, jag tror på dig”.

Så tänk på det alla ni som sätter barn till världen: peppa alltid. Alltid Alltid. Det finns ingen anledning att komma med massa negativa infallsvinklar, det ligger i vår natur ändå, att vara självkritiska, rädda för förändring och att vrida och vända på olika scenarion. Vi behöver inte andra som gör det åt oss. Inte jag i alla fall. Det klarar jag alldeles utmärkt på egen hand.

Krönika: Skrivdivan