Kändiskalendern Sagolika kvinnor 2023 - så har du inte sett dem innan

Publicerad den 8 november 2022 av Metro Mode

Fotografen Caroline Roosmark fortsätter med sitt kalenderprojekt “Sagolika kvinnor” som startade 2004. Flera kända profiler är med på bilderna i årets kalender. Spana in de sagolika bilderna nedan!

Sedan 2004 har fotokonstnären Caroline Roosmark porträtterat kända kvinnor fulla av styrka i sina kalendrar. Bland årets kända kvinnor ser vi bland annat Mia Skäringer, Christina Schollin, Cissi Wallin och Zeina Mourtada. Kalendern stödjer Fryshusets Barn till ensamma mammor som erbjuder aktiviteter och föräldrastöd för ensamstående mammor och deras barn.

På porträtten syns bland annat Mouna Esmaelizadeh som krigsgudinna, Marie Göranzon porträtteras som drottning på omslaget och Mia Skäringer syns intill en tiger som blir en spegling av den tigertatuering hon har på ryggen. Sångerskan Nina Persson syns i ett starkt porträtt som associeras till tidigt 1900-tal, då kvinnor fortfarande inte hade rösträtt. Nedan kan du spana in samtliga av de sagolika porträtten!

Kalendern Sagolika kvinnor 2023 finns att beställa här.

Caroline Roosmark
Januari – Mia Skäringer Lázár
”Kvinna med tiger, det är något med bildens komposition som för tankarna till det förflutna. Den är renässanslik. En tid då kungar och stat krigade om makt. En epok som avbildade dåtidens uppfinningar och maktens iver att behärska naturen. Naturen skulle utforskas. De otyglade betraktades som guds bortsprungna barn som behövdes upplysas och inordnas i samhällsordningen. Som här i bilden, den tatuerade Kvinnan som lugnt smeker den vildaste av alla krafter. Transcendens, ett överskridande släktskap och symbios mellan naturens magi, hennes styrka och kontroll. Naket utmanande maktens villkor. Ett hot i en värld för dem som måste behärska naturen som vore den annars farlig.”
Caroline Roosmark
Februari – Sanna Nielsen
”En vinterdag i sagans värld hon svepte förbi likt vinden sveper fram mellan skogens granar. Kvar blev draget likt en virvel av snöflingor som vore de ett eget liv. I rött och klaraste blått hade hon skyndat förbi. Hade hon inte burit en flätad korg på armen kanske jag tagit det hela för en dröm, en föraning om något nytt. Det är nu som vinterns sista skakande ruelse väcker tankarna om vår och liv på nytt. Ja, det var det hon var! En färgklick mitt i allt vitt varslade om allt som strax ska smälta bort och blekna likt ett minne blott och att ännu en gång kommer längtan och vårens blomma strax slå ut.”
Caroline Roosmark
Mars – Mian Lodalen
”Om du någon gång under en nattlig stjärnklar promenad längs havsbandet tittar upp mot himlen ska du med lite tur se stjärnhopen Oxen. Om du letar så finns chansen att du får syn på Plejaderna, de gnistrande sju systrarnas stjärnbild och med lite större tur kanske du även ser henne, Ambrosia! En av sju systrar vars far dömd enligt den grekiska mytologin att bära himlavalvet på sina axlar i färd med att dela ut Ambrosia och nektar även känt som änglars föda honung och dagg. Tillsammans med sina systrar färdas hon änglalikt vintergatan fram, utsända som de är för att åstadkomma sagolika mirakel för oss andra.”
Caroline Roosmark
April – Loulou LaMotte
”Det är ingen bekväm position där i fåtöljen, tvärtom känns den smått omöjlig. Den coola attityden. Det autentiska kan vara smärtsamt, år av träning, övning och repetitioner har förfinat tekniken. Obekymrat vig sträcker hon ut sitt högklackade ben som vinkning eller nonchalant hälsning till oss andra. Underhållare, kabaréartist eller ladyboss. En bestämd attityd som oblygt säger, se mig, min kropp, min kontroll och hur vacker jag är.”
Caroline Roosmark
Maj – Cissi Wallin
”Sanningen väger ingenting så länge den är ensam. Rättvist eller orättvist är känslor som behandlar vikten av historien. Justitia har lämnat oss, här är hon på väg upp för att träffa vem, gud? Är människan i så dåligt skick att hon nu gett sig av? Om så är återstår bara att locka henne tillbaka till den fria världen. Att belöna de okränkbara principerna, fördela makt, resurser och värde lika, att sluta upp bakom ett rättvisans system som grund för stabilitet, gemenskap och transparens.”
Caroline Roosmark
Juni – Zeina Mourtada
”Inbäddad i denna blommiga grönska i sin röda sjal. Laddad med symbolik. Symbol för strikt inordning och trosuppfattning eller personligt uttryck? Om sjalen stör någon eller signalerar trygghet för någon annan? Hur tänker vi då? Är vi undfallande eller är vi toleranta? Vi som vill vara inkluderande måste kunna hantera åsikter som avviker från våra egna. Låt oss pröva idéer, argument, lita på förnuft och principer, inte bara stöta bort sådant som känns obekvämt. Att cancellera, ropa på trygga rum så fort vi möter något främmande är att verka odemokratiskt, ett fegt bortvändande. Vi blir bara starkare och mer robusta och inte lika utsatta för allsköns intolerans om vi istället väljer att mötas, tala mer med varandra.”
Caroline Roosmark
Juli – Janice Kavander
”Hägringen, denna bedrägliga förnimmelse, tunna lager av vibrerande strängar som klingar av. Varför och av vilken anledning? Ett ögonblick, det kortaste av alla möten, men ändå, det var där. På avstånd ja så obevekligt påtagligt, ett hjärtslag var vi ifrån varandra men inte mer. Om jag så sträckt ut en hand blott för en stund snuddat vid din arm hade jag. Doftande ett skimmer av löften givna i ögonblick jag knappt kan tro vara sant. Att jag en dag ska komma bli din. Kära minne lova stanna kvar om blott så för en stund.”
Caroline Roosmark
Augusti – Jeanette Höglund
”En av världshistoriens mest kända filmscener är den där Anita Ekberg i filmen et ljuva livet tar ett dopp i den berömda Fontana di Trevi. En reminiscens från sextiotalet, en epoks fascination för upptäckt och nyfikenhet. Det exotiska, okontrollerbara blev verklighet. Ett nytt slags realism blev på modet. Rom den eviga staden, smaken av romantik som blossande steg fram ur grändernas skuggor, som i drömmen om den magiska erotikens drottning. Det var det ljuva livet på filmduken där Kvinnor och män möttes, impulser och nya idéer blandades. Människor och samtiden började lägga grunden, frigöra sig, bli mer levande och tillåtande utifrån sina nyupptäckta behov.”
Caroline Roosmark
September – Marie Göranzon
”Beslutsam, blicken är allvarlig erfaren genomträngande inte foglig vän eller lockande. Där finns också något ensligt. En rispa i denna stolta hållning. Iklädd guld och blå mantel som den drottning hon är blir hon ensam i en värld som endast har plats för en, men vilken är hennes värld? I antiken blandade gudarna sig i människans värld för nöjes skull, i sagans värld möts ofta högt och lågt allt är möjligt. Vem är hon som står så där? Allvar eller lek? Kanske allt klarnar i verklighetens ljus den dag hon träder in i en ny karaktär som lämnat fiktion och låtsasvärld. Där tar hon vid, hur det ska bli vet ingen idag.”
Caroline Roosmark
Oktober – Ann Petrén
”En vindkåre svepte fram lika lätt som min blick sökte din. Hastigt försvann vårt möte och du anade ingenting. För mig är du kvar där på bron. Många gånger har jag lite på chans letat omkring efter dig. En gång for jag förbi, du var nästan där som jag minns. En förbipasserande skakade på huvudet och log – du tar fel, det är inte jag. Förlåt, utbrast jag omtumlad. Det var bara jag som såg dig där, ett minnets spratt? Om jag blundar och åter andas in, som när du var där. Snälla, helt enkelt förklara Var är du nu?”
Caroline Roosmark
November – Nina Persson
”Ensam kvinna på kullerstensgata. Strikt klädd i svart med hatt i handen vänder hon sig om. Hennes allvarliga raka nästan uppfordrande blick vill uttalat berätta något. Här i början av 1900-talet har kvinnan fortfarande ingen rösträtt. Allt hon vill ha sagt politiskt eller ändra på går genom Mannen. Det ska fortfarande vara så i två decennier till, innan hon tillåts träda in i rummet. Känns det igen? Detta eko från förr av misogynt mumlande förminskande och rent av arga män som skyller allt dåligt som drabbat dem på jämställdhet. Då i början av 1900-talet var vi få som gick i första ledet. Nu är vi över allt, vi kan, vi vill och vi är många, inga män kan stoppa oss nu.”
Caroline Roosmark
December – Christina Schollin
”Vilsen osäker är min väg, försiktigt varje steg jag sätter ner, mina fötter halkar fram mellan stenar och rötter. Stora isiga tussar, snöflingorna som faller allt tätare ner. Tyst, jag hör! Nyss jag modlöst tänkte att nu blir jag kvar. Men nu hörs din sång så hoppfullt klart att jag smått nynnar med.Tack min ängel för att du visar mig vägen fram och ut genom detta kalla landskap. En skog som jag så säkert kände förr, varje stig, tuva, mossa och sten. Enkel var min gamla värld att färdas i, helt olik denna nya frusna isklädda värld jag färdas i, till oigenkännlighet förvandlad som den är, nu minns jag bättre när jag hör din finstämda sång från förr som lever kvar.”