Lena Philipsson har varit aktuell som artist i 35 år. Hon slog igenom med låten “Kärleken är evig” 1986 och har sedan dess gett ut 14 studioalbum, gjort åtskilliga scenshower och vunnit Melodifestivalen. Hennes sommarprat handlar om ensamhet, rädslan för att vara sämst och att göra upp med sin egen duktighet. 
Artisten Lena Philipsson är aktuell med självbiografin “I händelse av min död”, men även om hon ger sken av att vilja öppna upp sig i sitt sommarprat når lyssnaren henne aldrig på djupet. Hon berättar om hur hon drivits av att ständigt vara skötsam, rädslan för att vara sämst och känslan av att vilja bli klar med saker och ting, men Sommarpratet når inte så mycket djupare än så.
Även om Lena berättar öppet om sina många beteenden – hur hon packar en väska eller ringer myndigheter – öppnar hon aldrig riktigt dörren till vem hon egentligen är på djupet. För det som kanske bränner mest är inte duktigheten i sig, eller att hon ofta föredrar sitt eget sällskap, utan varför hon gör det. Det får lyssnaren aldrig något riktigt svar på. Lena varvar sommarpratet med humoristiska inslag och vikten av kvinnlig vänskap men släpper aldrig riktigt på integriteten. Efter sommarpratet vet man mycket om Lenas beteenden, men desto mindre om vem hon är – bakom allt det där.
