Igår stod jag, som så många gånger förut, i en provhytt med en hög badkläder framför mig. Det var dags för ett ögonblick som jag fasat över i så många år. Hitta årets badkläder. Allt var sig likt, förutom en sak. Jag hade bestämt mig för att vägra må dåligt över min kropp.
Jag har alltid haft en större kropp än normkroppen och när jag var yngre hoppades jag, i så många år, på att det skulle bli en dålig sommar. Anledningen? Då slapp jag bada och visa min kropp. Då slapp jag skammen av att visa upp min mjuka mage som skumpade när jag sprang och veckade sig tre gånger om när jag satt ner. Jag ville inte att folk skulle se att jag inte var norm-smal. Målet varje vår var att bli vältränad så att jag kunde bada på sommaren.
Så gick även mina tankar den här sommaren. Men någonting i mitt tankesätt hade ändrats. Jag började bli förbannad på mig själv för att jag tänkte att jag och min kropp inte hörde hemma på stranden. För vem var det egentligen som sagt till mig att jag och min mage inte fick bada?
Okej, tillbaka till provrummet och gårdagen. Där stod jag och tog på mig baddräkt efter baddräkt och bikini efter bikini. Den ena tråkigare än den andra, men jag såg rätt smal ut i dem. Men i högen låg också en prickig baddräkt. En baddräkt som jag ALDRIG ens skulle ha tittat på förut. En prickig baddräkt med ett hål för magen. Ett hål där min mjuka mage skulle ramla ut och hälsa på världen.
Jag drog på mig den, kände att tankarna började komma. Men där och då fick jag nog. Jag började tänka på alla grymma tjejer som visar upp sina kurviga och mjuka kroppar på Instagram (till exempel Cassandra Klatzkow, Sophia Anderberg och Ashley Graham). Om de kan, varför kan inte jag? En ilska började växa inom mig och jag fattade ett beslut.
Jag vägrar att slava under samhällets kroppsnormer. Jag orkar inte det längre, jag har gjort det i hela mitt liv. Nu får det vara nog. Jag köpte baddräkten och drog på mig den när jag badade på kvällen. Jag kände mig inte jättebekväm i den, men jag låtsades att jag var det. Och det kändes så himla bra. Jag kände mig fri, jag och min mage skumpade ikapp när vi hoppade i vattnet. För första gången kände jag att det inte gjorde något.
Jag insåg också att igen tittade på mig, ingen sa något och det var ingen som tyckte att jag inte borde få ha en plats på stranden. Allt som krävdes var att jag skulle ändra mitt tankesätt. Bli arg på normerna istället för på mig själv och min kropp. Det kommer ta tid innan jag kommer älska min kropp till hundra procent, men fram tills dess kommer jag låtsas att jag gör det. Även om det bara är på låtsas så känns det riktigt bra och jag kommer låtsas i en prickig baddräkt med hål för magen. Så att min mjuka och härliga mage får visa upp sig.
