Att raljera över Meghan Markels världsfrånvända Netflix-program är slapp journalistik, det menar Metro Modes krönikör Maria Kroon. Istället testar hon hertiginnans tips på den perfekta försökspersonen – en svårimponerad skånsk man.
Att som krönikör kritisera Meghan Markles – eller snarare, Meghan Sussex – nya Netflix-program With Love, Meghan är så förutsägbart att det nästan inte borde vara tillåtet.
En stenrik kändis (kanske till och med hertiginna, det är lite luddigt) som strör ätbara blommor över cruditéfat och stöper ljus av sitt hemmatillverkade bivax medan världen brinner? Det är öppet mål, och jag tycker att ni skribenter som cashat in på att peka ut det uppenbara är lata.
Det finns bara en rimlig metod för att avgöra om programmet är något att ha: att utsätta en person som är helt inkompatibel med Meghans varumärke för hennes så kallade tips.
Som tur är befinner jag mig i Skåne, det minst hycklande landskapet, där det finns ett överflöd av potentiella försökspersoner. Jag bestämmer mig för att inte gå över ån för att hämta vatten, utan nöjer mig med min kille.
Jag öppnar starkt med att hälsa honom välkommen hem efter jobbet med några nötter som jag har lagt i en genomskinlig liten plastpåse. Det är en fryspåse och ser därför inte lika tjusig ut som Meghans presentpåse, men jag försöker att inte tänka för mycket på det.
Jag skriver “chilinötter” på en liten lapp och knyter fast den vid påsen.
Min kille, trött efter en lång dag på jobbet, fattar först ingenting men några minuter senare äter han nötterna medan han slöscrollar på sin mobil. Succé!
Nästa moment är att göra små mackor i roliga former. Sambon sliter blicken från tv:n när jag ceremoniellt håller fram en tallrik med ostmackor som jag har format små stjärnor av. Eller snarare, jag försökte forma dem till stjärnor med hjälp av en pepparkaksform vilket visade sig vara nästintill omöjligt, så de är ganska missformade. Jag misstänker att de inte smakar särskilt gott heller, eftersom jag komponerade dem av gammalt bröd från frysen som jag micrade lite snabbt.
Mackorna tas emot med något mindre entusiasm än nötpåsen. Jag ger tipset medelbetyg – 3 av 5 tvivelaktiga adelstitlar.
Slutligen är det dags för finalen: en god tomatpasta som lagas i sin helhet i en stekpanna. Ingen onödig disk här inte, vilket naturligtvis måste vara ett problem som Meghan annars tampas med dagligen.
Jag är inte någon vidare kock, men det verkar å andra sidan inte Meghan heller vara. Faktum är att hon mest verkar koka sylt och hur svårt kan det vara? Insikten ger mig självförtroende.
“Kan Meghan, kan jag”, viskar jag medan jag plockar fram körsbärstomater, grönkål och spaghetti.
Matlagningen är ett inferno. Stekpannan är för liten, det är vatten överallt. Jag springer fram och tillbaka mellan vardagsrummet (där jag följer Meghans instruktioner på tv:n) och köket. Jag glömmer ruccolan, pastan kokar för länge, och min arrogans byts ut mot ilska. Varför kokar inte Meghans pasta över? Hon är lika lugn som jag är svettig och hetsig. Jag fräser åt min kille att hålla sig ur vägen medan jag tränger mig fram till kylskåpet för att hämta parmesanost.
Till slut serverar jag pastan på våra finaste tallrikar. Det ser snyggt ut, men är ärligt talat lite för tamt i smaken. Vi kryddar mer och skvätter på lite citronsaft, vilket hjälper.
Slutsatsen? Meghans pastarätt är precis som hennes program: estetiskt tilltalande men anmärkningsvärt intetsägande.
