SVT:s dokumentär "Transkriget" anklagas för att sprida konspirationsteorier
Dokumentären Transkriget på SVT har fått omfattande kritik sedan premiären förra veckan. Nu riktar RFSU en känga mot den nya dokumentären, som de skriver innehåller rena felaktigheter. “Vi tycker det är mycket allvarligt att public service inte tar sitt uppdrag på allvar”, säger organisationens förbundsordförande i ett pressmeddelande.
Transkriget, en dokumentär om transvårdens hantering av barn och unga, hade premiär på SVT Play den 10 september. Sedan dess har dokumentären genererat över hundra anmälningar till granskningsnämnden, däribland från RFSU.
“Konspirationsteorier och rena felaktigheter”
I ett pressmeddelande skriver RFSU – riksförbundet för sexuell upplysning – att dokumentären inte endast ger en ensidig bild av transvården, utan att den dessutom innehåller flera oriktigheter. Enligt organisationen innehåller dokumentären följande felaktiga påståenden:
- Att könsdysfori är en “kultursjukdom” och att vården bedrivs utan vetenskapligt stöd (stämmer inte, enligt RFSU).
- Att det går snabbt och lätt att ändra juridiskt kön idag (stämmer inte heller, enligt RFSU).
- Att en ny könstillhörighetslag skulle leda till att ännu fler söker vård (något som dokumentärens skapare inte ger några belägg för, enligt RFSU).
Lina Fridén, förbundsordförande för organisationen, poängterar att transvården i själva verket är livsviktig för många:
“Många som väntar på vård mår mycket dåligt. Vi vet att könsbekräftande vård och psykosocialt stöd räddar liv. Detta faktum nämner SVT inte med ett ord”, säger hon i pressmeddelandet.
Fridén berättar också att RFSU ser allvarligt på SVT:s beslut att producera den här typen av dokumentär:
“Vi tycker det är mycket allvarligt att public service inte tar sitt uppdrag på allvar utan i stället sprider konspirationsteorier och rena felaktigheter. Det verkliga transkriget är det som riktas mot transpersoner.”
I en debattartikel i DN har dokumentärens ansvariga utgivare, Charlotta Friborg, svarat på de senaste dagarnas kritik. Där skriver hon att dokumentären är “baserad på aktuell forskning” och att det är journalistikens uppgift att “använda vetenskapen som grund och inte väja för ämnen där åsiktsskillnaderna är stora”.
