Därför behövs den dåliga feministen.
Finns det dåliga feminister? Vilka är de i sådant fall och vem bestämmer vilka som innefattas? Jennifer Palmblad skriver om sitt senaste feministiska uppvaknande.
Jag är en sådan person som lätt fastnar framför YouTube flera timmar om kvällarna. Handen på hjärtat: mer ofta än inte så handlar det om supersöta hundvalpar (känner du igen dig?). Men idag vill jag berätta om ett guldkorn jag hittade som varken involverade viftande svansar eller mopsar som försöker äta jordnötssmör. Titeln på denna video var ”Confessions of a Bad Feminist”.
TED är en plattform av konferenser med olika föreläsare från världens alla hörn som går under banderollen ”Ideas Worth Spreading”. Jag klickade från ett klipp till ett annat och hamnade till slut hos författaren Roxane Gay.
Hon pratade om vad det innebär att vara en ”dålig feminist”. En stämpel hon har gett sig själv – lite som ett skämt – för att hon bär läppglans eller diggar med till musik som anses vara långt ifrån politiskt korrekt. Det kan väl inte tyckas vara något konstigt egentligen, men hon sa något som jag aldrig riktigt kunnat sätta fingret på: att inom feminismen ställs högre krav än i andra ideologier och politiska rörelser.
Vi hyllar gärna feministiska förebilder och ställer dem på piedestaler när de gör något bra. Men så fort som de tar ett snedsteg, yttrar något ogenomtänkt eller gör något dumt så knuffar vi ner dem illa kvickt igen.
Av någon anledning kräver vi att feministen ska vara omänskligt ofelbar.
Och det är inte bara det. När en feminist “felar” så svartmålas ofta även feminismen i stort. Är en feminist inte ofelbar så skuggar det hela rörelsen. Är en feminist arg på män är alla feminister manshatare. Är en feminist oärlig är alla feminister odugliga lögnare. Är en feminist svag är alla feminister bräckliga.
Ta Zara Larsson som exempel. Hon är en uttalad feminist som inte backar i det hon står för. Gå in på hennes blogg. Hitta ett inlägg i stil med ”I tydlig punktform ska jag här förklara”. Scrolla ner till kommentarerna. Läs ett par stycken. Gör det till ett spel! Du kan samla poäng för varje gång en man skriver ”Ni feminister…” eller klippa ut kommentarer för att klistra in i ett ”Kränkta Män”-kollage.
Det kommer bli ett jättestort kollage, så det kan vara bra att se till att inte ha några planer inom de närmsta timmarna.
Jag har ingen större relation till Zara, men jag gillar att hon bjuder in till diskussion. Jag kanske inte alltid håller med henne till punkt och pricka, men jag gillar att hon tar ton. Det gör mig bara så uppgivet förtvivlad när jag inte kan läsa en enda sak hon skriver utan att se långa utläggningar om att feminismen gått för långt.
Detta är ett synsätt jag inte känner igen när det kommer till någon annan grupp med en politisk agenda.
Tänk på det en stund.
Kommer ni på någon eller några som jämförs och skrutineras på samma vis? Om ja – slå mig en signal! För då har även denna feminist felat. Och har jag det så finns en risk att allt annat jag skriver, säger eller på något vis yttrar kommer att räknas som otrovärdigt, och feminister med mig kommer att förminskas. Så problematiskt.
Vad Roxane Gay fick mig att inse var att det inte går att vara den perfekta feministen. Det finns ingen mall för hur en feminist borde vara. Ingen borde förminskas eller ifrågasättas på grund av de olikheter som definierar oss som individer. Du kan bära rosa och vara feminist. Du kan ta ut full mammaledighet och vara feminist. Du kan kolla på Keeping Up With the Kardashians och vara feminist.
Det måste få vara okej att vara den ”dåliga” feministen. För vad som är bra mycket viktigare än att alltid säga det som är korrekt – är att våga säga något alls.
Läs även:
Saras strålande syguider
Helgintervju med Maria Pizzeria
Fyra prosalyriska böcker som får dig att häpna
Av: Jennifer Palmblad
