Cajsa och Axel förlorade båda sina barn – “Den lilla tiden vi fick betyder allt”
De längtade efter att bli föräldrar. Drömde om vardagen med barn, om första stegen och allt som hör livet till.
Men verkligheten blev en helt annan.
I en intervju med Expressen berättar Cajsa Wegner, 28, och Axel Eddysson, 22, om sorgen efter att ha förlorat sina två barn – och om kärleken som fortfarande finns kvar.
– Den lilla, lilla tiden vi fick med dem betyder allt, säger Cajsa.
Två barn – två obeskrivliga förluster
I hemmet i Perstorp finns fortfarande spåren av livet som skulle börja. En spjälsäng, bilstolar och en barnvagn står redo. På väggarna sitter bilder från neonatalavdelningen – minnen från den korta tid de faktiskt fick tillsammans med sina barn.
Sonen Harry och dottern Ella levde båda bara i ett dygn.
– Man önskar att ingen hade behövt gå igenom det. Det är en sorg man måste bära hela livet, säger Cajsa.
Första graviditeten – när allt förändrades
När Cajsa blev gravid första gången var lyckan total. Graviditeten flöt på, tills något förändrades i vecka 30. Mängden fostervatten ökade kraftigt – men läkarna kunde inte hitta någon tydlig orsak.
Förlossningen sattes i gång i vecka 37 och blev både lång och dramatisk.
– Det var först när han kom ut som man blev orolig, säger Cajsa.
Harry fick bara ligga några sekunder på sin mammas bröst innan han togs om hand av vårdpersonal. Efter ett dygn gick han bort.
“Allt bara togs ifrån oss”
Efteråt följde frågor utan svar. Tester och analyser gjordes, men ingen tydlig förklaring hittades. Beskedet blev att det handlade om “tragisk otur”.
– Allt man hade byggt upp försvann på en sekund, säger Cajsa till Expressen.
Trots den korta tiden minns de sin son med värme.
– När jag tänker på honom är det bara kärlek.
Nytt hopp – och ny oro
Efter en tid bestämde de sig för att försöka igen. Cajsa blev gravid – men den här gången kantades väntan av oro.
I vecka 30 upprepades samma symtom. Den här gången skickades prover på analys, och kort därefter kom svaret: en ovanlig genetisk sjukdom.
Det innebar att även barnet i magen var drabbat.
– Det var hemskt att gå och vänta, säger Cajsa.
Nio timmar som betyder allt
När dottern Ella föddes togs hon direkt till intensivvård. Till en början såg det hoppfullt ut – men snabbt försämrades hennes tillstånd.
Efter nio timmar gick hon bort.
– Även om vi visste att det kunde hända går det inte att förbereda sig, säger Cajsa i intervjun.
Samtidigt blev de där timmarna ovärderliga.
– Varje minut var värd allt.
Kärleken som bär
Efter ytterligare tester stod det klart att båda barnen drabbats av samma ovanliga genavvikelse. I dag finns dock en möjlig väg framåt genom genetisk IVF, som kan ge paret chansen att få friska barn i framtiden.
Mitt i sorgen försöker Cajsa och Axel hålla fast vid det som faktiskt finns kvar.
– Jag är så tacksam och stolt över Harry och Ella. Det var inte så här livet skulle bli, men vi försöker fokusera på kärleken de gav oss. Den finns kvar i alla minnen.
En berättelse om djup sorg – men också om styrka, kärlek och hopp.
