Så stöttar du en deprimerad partner
Lider din partner av depression? Så här erbjuder du stöd och praktisk hjälp när en närstående mår dåligt.

Depression är tyvärr inget ovanligt – totalt säger nästan var femte person i Sverige att de någon gång fått diagnosen depression, enligt Folkhälsomyndigheten. Som partner till en person som lider av sjukdomen är det lätt att känna sig hjälplös – hur mycket vi än vill kan vi inte bota vårt partners depression.
Däremot finns det några saker vi kan göra för att stötta vår partner under tunga perioder. Nedan hittar du några tips!
1. Bidra med lugn
Det kan vara svårt att hantera sina känslor när man befinner sig i en depression, så bara det faktum att du är närvarande och bidrar med lugn har en positiv inverkan på din partner.
Din närvaro hjälper till att balansera din partners nervsystem, vilket på sikt kan hjälpa hen att hitta sitt eget lugn.
2. Lyssna
Att lyssna är viktigt. Samtidigt kan grubblande ha en negativ effekt.
Så, vad är skillnaden på att bearbeta känslor och att grubbla? Här är några riktlinjer:
- Om din partner kommer med stora uttalanden som du vet inte stämmer – till exempel att hen borde säga upp sig från jobbet när du vet att hen älskar sitt jobb – rör det sig om grubblande.
- Uttalanden som börjar i stil med: “Jag har aldrig berättat det här för någon förut…” så rör det sig om bearbetning.
- Uttalanden om falska fakta, som: “Jag kommer aldrig vara bra nog” hamnar i kategorin grubblande.
- Om personen däremot uttrycker att de alltid oroat sig för att inte vara bra nog är det bearbetning.
Skillnaden mellan dessa två är alltså medvetenhet om de egna tankarna. Grubblande handlar om brist på logik och yttrar sig ofta i en oförmåga att tänka om.
Om du märker att din partner uttrycker den här typen av tankar, prova något av följande:
- Distrahera. Om din partner verkar öppen för att bli räddad från sina negativa tankar, föreslå att ni ska se en film eller liknande.
- Föreslå en aktivitet. Om din partner verkar ha beslutat sig för att fortsätta prata om ämnet, föreslå att ni gör det medan ni går en promenad, löser ett pussel eller liknande.
- Fråga. Om du är osäker på om din partner ägnar sig åt bearbetning eller grubblande, fråga om den funderar på något särskilt eller om det snarare är en allmän känsla av nedstämdhet.
3. Underlätta för en nyttigare kost
Det har slagits fast att kost och humör hänger ihop och att inflammation i kroppen ofta förvärrar depression. Dessutom är depression krävande för den som lider av det. Att tillaga nyttig mat kan kännas som en stor utmaning.
Om du känner att du själv har mycket energi kan du göra storkok med nyttig mat (sikta på två-tre grönsaker, protein samt fullkorn eller baljväxter). Dela upp maten i matlådor och placera dem så att de är väl synliga i kylskåpet och frysen.
Om du märker att din partner skippar frukosten kan du göra en stor smoothie och erbjuda den ett glas. Ladda upp med nyttiga snacks hemma för en lättillgänglig energikick.
Om du själv inte har så mycket energi kan du prova en service som går ut på att beställa hem en färdig matkasse med tillhörande recept.
4. Bjud in till rörelse
Att röra på sig, även om det bara är lite grann, har visat sig mildra symtom på depression.
Prova att själv etablera en rutin, såsom dagliga promenader, som du sedan bjuder in din partner att hänga med på. Då känns det mer som en gemensam aktivitet snarare än en uppmaning till din partner att röra på sig mer.
5. Få din partner att känna sig behövd
Ibland skapar depression en känsla av att man inte är behövd – något som faktiskt kan förvärra saker och ting. En stor del av personer som är deprimerade oroar sig för att vara en belastning för andra, vilket gör det desto viktigare för dem att veta att de är behövda.
Hur du får din partner att känna sig behövd beror förstås på hur den är som person, men här är några idéer:
- Om din partner är händig, be den om hjälp med att fixa något litet i hemmet.
- Köp ingredienserna till en maträtt din partner brukar laga och be om hjälp med att tillaga den.
- Föreslå att ni ska göra något för välgörenhet ihop.
Källa: Psychology Today