Hon var chefredaktör för franska Vogue i tio år men har nu lämnat skeppet. För Metro berättar Carine Roitfeld om livet efter Vogue, sin vän Karl Lagerfeld och när hon gråter.
Carine Roitfeld, före detta chefredaktör för Paris Vogue avgick för ett år sedan men sedan dess har hennes stjärnglans knappast minskat.
Nu är hon fri att arbeta för vem hon vill och Roitfeld, 57, skriver böcker och samarbetar i kampanjer för modehus och imperier.
– Jag är fri, säger hon när hon träffar Metro för att prata om vad hon håller på med för tillfället och om sin vän Karl Lagerfeld.
Minns du första mötet med Karl?
– Absolut. Man glömmer aldrig första gången med Karl. Han bjöd mig på lunch och jag tänkte typ: ”Oh la la! Vad kan jag berätta för Karl?” Han är så otrolig och kan så många språk. Jag var väldigt osäker på mig själv. Men det var väldigt roligt och lättsamt på en gång. Min pappa växte upp i Tyskland och Karl tyckte om att prata om en tysk sångare som min pappa älskade. Han kan verkligen allting. Dagen därpå skickade han mig en samling cd-skivor med den här sångaren. Det är Karl.
Det verkar som om ni samarbetat mycket?
–Jag har precis arbetat med honom som redaktör. Vi har gjort klart en bok om en liten svart Chaneljacka.
Du släppte nyligen boken ”Irreverent” som spänner över tre decennier. Hur var det att titta tillbaka?
– Att göra en bok är som att gå till en terapeut. Man upptäcker mycket om sig själv. Alla säger att jag är drottningen av ”porno chic”. Jag vill vara chic men inte pornografisk. Det är svårt att gå tillbaka i tiden.
När grät du senast?
– Jag gråter väldigt ofta. Jag är en väldigt känslomässig person. Om jag ser filmen ”Bambi” så gråter jag. Och jag har just fått tråkiga nyheter. En redaktör som jag verkligen tyckte om på franska Elle gick bort förra helgen. Livet går så otroligt fort. Ju äldre du blir, desto mer blir du medveten om det.
Sörjer du någonsin att du lämnat Vogue?
– Jag saknar det inte. Jag var där i tio år och det var fantastiskt. Jag har inte haft någon Vogue-sorg. Jag hoppade på ett nytt projekt med en gång. Jag upptäckte och lärde mig mycket där och nu vill jag göra någonting annat.
Läser du fortfarande tidningen?
– Jag läser inte Vogue Paris, ärligt talat. Jag vill bryta helt. Det är som när du gått igenom en skilsmässa, du vill inte gå tillbaka. Och vi har inga barn ihop …
Så, du ångrar inget?
– Jag ångrar att jag inte hjälpte unga designer mer. Jag insåg först de sista åren att vi har stor makt och kan förändra deras framtid. Jag skulle vilja skapa ett ställe för unga designers i Paris. Jag minns när jag mötte Riccardo Tisci, som nu arbetar för Givenchy. Det var efter Guccis visning och någon sa att jag borde gå och se en ung designer. Givenchy letade efter unga designers och jag sa till dem att titta på honom. Jag var länken dem emellan. Först nu ser jag det.
Du arbetar på att skapa ett eget magasin. Blir du en konkurrent till Vogue?
– Den lanseras i september. Jag kommer från Vogue. Det är svårt att göra ett annat magasin efter Vogue med mindre pengar. Så jag vill göra något helt annat. Jag vill vara modets Jeanne d’Arc. Länken mellan catwalken och den vanliga kvinnan.
Kenya Hunt
