instagram facebook pinterest youtube twitter mail sms whatsapp
noje

Ebba Berggren: “Lyft dina tjejkompisar och håll dig borta från dem som förgiftar dig”

Av: Metro Mode

Metro Modes krönikör Ebba Berggren tycker att det är dags att vi kvinnor börjar lyfta upp varandra istället för att trycka ner varandra och istället för att se kvinnor som hot se dem som inspiratörer. 

Foto vänster: privat foto höger: Unsplash

Igår kväll ringde min vän och kände sig nere efter en dag på jobbet. Hennes kollega hade kört någon form av härskarteknik och maktspel som så många med mindrevärdeskomplex gör. Kvinnan är runt femtio och ser tydligen min 27-åriga vän som ett stort hot på arbetsplatsen. Detta gör mig så ledsen och får mig att undra så varför vi inte har kommit längre än så här?

Jag har olika teorier om vad det kan handla om som ointelligents, uppfostran, uppväxt, osäkerhet och ett behov av att hävda sig. Visst går det att försöka vara förstående för någonstans vet vi att de som behandlar andra människor på detta vis mår inte speciellt bra själva. Men varför ska en kvinna över femtio behöva känna sig hotad av en 27-åring?  Om denna kvinna tänker ett steg längre och ser på det stora hela så förstår hon väl att min vän kanske kommer att ta över efter henne och inom branschen kan hon påverka och förbättra med hjälp av att vägledning och inte nedvärdering.

Jag själv har haft tjejkompisar som jag då inte förstått varför de ger hintar i form av skämt för att få mig att känna mig osäker. Ironiska pikar och kommentarer om klädval. Vad vill de säga med detta egentligen? Eller kvinnliga arbetskollegor som helt ogenerat påpekat på jobbet att jag har gjort fel, högt inför andra. Jag jobbade länge på ett kafé där jag fick en hel del kritik för hur jag utförde arbetet och vad jag hade på mig. Jag tror att jag var den enda på stället som log mot kunderna och försökte vara hjälpsam. Men det räckte inte till för jag hade strumpbyxor på jobbet vilket enligt dem betydde att jag försökte snärja manliga kunder. De ogillade mig något enormt och jag gick där ifrån ofta med tårar i ögonen.

En gång frågade en stamkund varför en av tjejerna verkade så arg på mig jämt. Och mitt instinktiva svar blev “jag vet faktiskt inte”. För det gjorde jag inte. När jag går in på samma kafé i realtid hälsar tjejen som är kvar knappt men jag frågar alltid hur hon mår. Detta är direkt provocerande, det märker jag tydligt. Men jag lever hellre efter “kill them with kindness” än att försöka trycka ner och göra tjejer osäkra.

Vi ska väl snarare försöka skapa motsatsen? Vi tjejer är redan osäkra. Vi jämför oss med andra. På arbetsplatser, utseendemässigt, ekonomiskt, intelligensmässigt, karriärmässigt och listan fortsätter. Men vi har fortfarande vår egna vilja att inte falla offer för detta, vi har ett eget val och de flesta av oss har förutsättningarna för att kunna forma våra liv. Är jag missnöjd med något så kan jag förhoppningsvis ändra på detta själv eller be en tjejkompis om hjälp. Någon som inte dömer mig utan som peppar mig och mina val eller vilja att förändras. Känner jag att jag jämför mig för mycket med dem på sociala medier, då kan jag ta ett eget beslut att stänga ner mitt eget kontot eller avfölja alla snyggingar som lever i San Sebastian med en het surfsnubbe.

Jag tänker ibland att vi gör saker svårare än vad det är. Var snäll och ödmjuk. Lyft dina tjejkompisar och håll dig borta från dem som förgiftar dig med deras egen osäkerhet. De mår sämre av det än du själv gör. Dela med dig av när du senaste gjorde bort dig, sa något konstigt, skämde ut dig eller hade en fuldag (jag har en pågående fulperiod just i denna stund och den verkar inte riktigt ge med sig). Detta gör dig mänsklig och vi alla har lättare att anförtro oss till människor som också kan göra fel. Se inte andra tjejer som ett hot. Se dem som inspiration och välj dina inspiratörer. Just nu är min största inspiration min vän Yollan. Mer ödmjuk, mänsklig och cool brutta får man leta efter. Hon är den där tjejen som skrattar åt sina misstag, skämtar på sin egen bekostnad och får mig alltid att känna mig som en bättre människa. Håll hårt i era “Yollor”, de växer inte på träd.

Vill du också få din text publicerad som en krönika eller debattartikel här på metromode.se? Vi alltid är på jakt efter historier om allt ifrån skeva skönhetsideal, vikthets till prestationsångest, psykisk ohälsa och vardagsbetraktelser. Ämnen som engagerar och som behöver lyftas upp i ljuset! Skriv och berätta kort om din idé – eller skicka din färdiga text – till info@metromode.se.

Annons
Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta. Läs mer Jag förstår