Ett år efter Metoo: “Jag går fortfarande med nycklarna i handen som ett vapen”
I dagarna har det gått ett år sedan tidningarna började rapportera om Metoo, ett uppror som kvinnor i hela världen ställde sig bakom. Men vad har egentligen hänt sedan dess? Metro Modes Lisa Dahlgren märker ingen skillnad, hon upplever fortfarande maktstrukturer och otrygghet.
Ett år efter Metoo och jag går fortfarande med nycklarna i handen som ett vapen. Ett år efter Metoo och jag upplever fortfarande maktmissbruk. Ett år efter Metoo och jag känner ingen skillnad.
För ett år sedan blossade Metoo upp som en stor ny våg av kvinnokamp. Kvinnor runt om i världen gick i uppror mot sexuella trakasserier, ojämställdhet och maktmissbruk. Det berättades om kända män som utsatt kvinnor för sexuella trakasserier och förtryck. Men även okända män. I alla yrkesbranscher kunde det avslöjas att trakasserier mot kvinnor pågick, det fanns överallt.
Nu har det gått ett år. Vi har fått en samtyckeslag och några av de anklagade männen har blivit dömda. Men jag upplever fortfarande det vi pratade om under Metoo. Jag som kvinna känner fortfarande av rädslan och otryggheten. Och det är inte bara jag.
En kvinna twittrade ”vad skulle du göra om män fick utegångsförbud efter nio?”. Hon fick massor av svar, kvinnorna svarade bland annat ”springa sent på kvällen”, ”gå i lugn takt hem efter krogen” och ”sova med öppet fönster”. För ett år sedan stod dessa frågor högst upp på allas samtalslista. Men efter ett tag trappades det ner. Jag vet inte, kanske blev det för mycket? Det har gått ett år, men dessa frågor är fortfarande viktiga.
Bara för att vi pratade om dessa frågor för ett år sedan, så betyder det inte att problemet är borta. Rädslan finns fortfarande där. Och om jag skulle bli utsatt för sexuella trakasserier idag så känner jag mig fortfarande inte säker på att min förövare skulle bli dömd.
Men nu orkar jag inte känna mig rädd mer. Jag orkar inte ta emot kommentarer jag aldrig skulle fått om jag var man. Jag orkar inte ha det så här. Framförallt så orkar jag inte längre anpassa mitt liv. Det är inte vi kvinnor som ska sluta gå själva när det är mörkt ute. Det är inte vi som ska sluta springa i skogen, det är inte vi som ska ändra på våra liv.
Ett år har gått sen Metoo startade och kampen är fortfarande lika viktig, om inte viktigare.