Rebecca Larsson är 22 år och går konstlinjen på Munka Folkhögskola i Skåne. Hon fotograferar sig själv när hon gråter, adopterar bort sticklingar och går ingenstans utan sitt skissblock. Vi på Creative vill veta mer.
Rebecca! Vem är du?
Flora! Jag är en högljudd person som talar helt tyst och går ofta runt och tänker alldeles för mycket på saker som inte kommer hända. Försöker traggla mig fram och försöker för tillfället förstå vad jag håller på med, angående konst (och allt annat). Jag äter veganmat, innehar en nacklugg och försöker vara tillfreds och jobba så mycket jag kan den sista tiden på skolan.
Vi tycker att du är en asagrym konstnär. Kan du inte berätta lite om ditt konstnärsskap?
Åh så svårt för det är ju det jag försöker förstå själv. Men här är ett försök: jag håller på med allting. När jag kom till Munka var väl måleri det jag gjorde mest men sedan jag började här så har jag delat upp mig och gått åt alla håll. Om jag får en idé på något så tänker jag vilken metod som passar bäst för just den idén. Det jag gjort på sistone är väl måleri, fotografi (analogt och digitalt), broderi, kollage, teckning, och så vidare.
Du pluggar på Munka Folkhögskola. Hur är det?
Ja, det är nog det bästa som hänt mig och min konstnärliga (och personliga) utveckling. Jag trivs verkligt bra här och en har tillgång till skolan och sin ateljéplats dygnet runt. Alla lärare och gästlärare är världsbra, de hjälper en med allt en kan tänkas behöva ha hjälp med, både inom skolan men även utanför om en har problem med något. Första året var det väldigt mycket kurser där en går igenom grunderna för utbildningen. Då hade vi till exempel keramik, måleri, teckning, kroki, skulptur osv. Nu, andra året är det lite mer friare och en får mer tid till att göra egna projekt samtidigt som vi har en del kurser. Vi har haft till exempel video, text, fotografi osv. Sen så har en ateljésamtal med lärare på skolan men också även konstnärer utanför. Då pratar en om sin konst och får kritik, vilket kan vara väldigt nyttigt och nervöst, såklart.
Vad jobbar du på just nu?
Just nu är det mycket med ansökningar till konsthögskolor. Jag planerar att söka alla i Sverige, Norge och Frankfurt i Tyskland. Vi håller på att dokumentera verken, skriva brev och gnaga på fingertopparna av stress här, men det känns ändå okej just nu. Dock så råkade jag börja teckna med kol härom dagen och nu kan jag inte riktigt sluta. Jag borde såklart fokusera på att strukturera upp en ansökning men en får ta pauser och göra annat ibland så en inte blir galen.
Vilket är ditt favoritmedium?
Oj, så svårt. Jag tycker väldigt mycket om fotografi och går alltid runt med min Canon EOS 5D Mark II, Olympus Mju II och min telefon så jag fotograferar det mesta typ jämt. Det är nog mitt bästa medium om jag var tvungen att välja. Sen så har jag så många favoritfotografer som jag tycker om att titta på.
Finns det något speciellt som du vill förmedla med din konst?
Just nu och kanske ett halvår tillbaka så har jag väl inte mått så bra och känt mig väldigt olycklig över tusen olika saker och haft B12-brist så jag har bara varit väldigt sorgsen och orkeslös. Så jag började fotografera mig varje gång jag grät, bara med telefonen och utan tanke på kvalité eller så. Det har kanske blivit lite av ett ämne som jag jobbat vidare med. Att vara svag och att få vara svag och inte orka. Att försöka våga vara ledsen och gråta inför folk och att det inte ska vara tabu att vara ledsen. Jag vet inte riktigt, men det är väl ett ämne som liksom fastnat, kanske för jag fortsatt känna mig sorgsen och för att det blivit en del av mig och min vardag. Jag fick dock ta en paus i det gråtprojektet då det resulterade i att jag inte längre kunde gråta för jag bara tänkte på att jag skulle ta en bild, och det var jobbigt (och lite komiskt?). Men nu har jag nog börjat igen. Jag samlar på väldigt mycket och gråtbilder är väl en av mina samlingar. Detta är ett pågående projekt, antar jag, eftersom jag själv är något slags pågående projekt. Här är en bild från när jag senast satte ihop några av dem.
Berätta om Pilea Adoptions!
Åh kära Pilea Adoptions! Om en ska gå riktigt, riktigt från början så var det nog att min vän Humle fick en stickling av mig, växten Pilea Peperomioides (Elefantöra som fler kanske känner den som). Den har en tendens att skjuta ifrån sig sticklingar till höger och vänster och tillslut vet en inte vad en ska göra med alla. Så för ganska många månader sen skrev Humle till mig med idén om att hon ville starta en adoptionsbyrå för dessa små ohanterbara sticklingar som bara blev fler och fler, och jag sa JA såklart! Där började pappersarbetet och efter några månader var allting klart och nu finns det alltså möjlighet att adoptera! Dock har vi fått många mail och så snabba är inte våra Pileor och framför allt inte den urlakade Modersplantan som försöker lapa så mycket sol hon kan i mitt fönster hemma, så vi väntar spänt på nya sticklingar. Än finns några kvar så om någon är intresserad så kan en maila oss på: [email protected] och följa oss på Instagram på @pilea.adoptions. Det är lite först till kvarn!
Vilket är ditt favvoverk? Av din egen konst alltså!
Oj fy så svårt! Jag får nog välja en stor målning jag gjort för den innehåller så mycket som är jag. Den heter Valmöjligheterna och är ca 120×190.
Valmöjligheterna
Vilka är dina topp tre bästa Instagramkonton för inspiration?
Det finns så många bra Malmötecknare där ute och tre av dem är @esters_rester, @agnes.jakobsson och @juicybeuys.
Vad är ditt bästa tips för den som vill komma igång med skapandet men som inte vet hur?
Instagram är nog mitt främsta ställe för inspiration. Jag följer många andra konstnärer och att se vad de håller på med ger en pepp och motivation att göra något själv. Sen så har jag en massa skissböcker och dem älskar jag innerligt. Jag har alltid den nyaste med mig och tecknar ofta eller skriver om jag kommer på något bra. Jag har inte tittat så mycket i konstböcker innan men det är också väldigt fint då jag ofta har svårt att bara sätta mig ned och googla fram någon konstnär. Sen om en inte är ingrodd i det här med konst så vet jag inte riktigt. Jag har nog hållit på så länge jag minns. Från Kulturskolan när jag var pyttig till Estet med inriktning Bild och form på Gymnasiet till Konsthistoria på Lunds Universitet till Konstutbildningen på Munka.
Rebeccas blogg
Rebeccas insta
