“Kilimanjaro kommer alltid att vara Afrikas högsta berg. Men de flesta är ense om att tvåan, Mount Kenya, är en större utmaning och en häftigare naturupplevelse.” Den meningen i en artikel i resemagasinet Vagabond fick mig att välja Mount Kenya framför betydligt mer kommersiellt kända Kilimanjaro. Här listar jag åtta saker jag önskar jag visste innan jag snörade vandringsskorna.
Har du en dröm om att en dag bestiga ett berg? Stå på toppen, känna vinden i håret och blicka ner över världen (och berget du precis erövrat) med känslan av att du är king of the world! Då bör du verkligen göra det, läs bara dessa åtta tips först!
1. Det är SÅ mycket jobbigare än vad du tror
Först och främst måste vi reda ut en sak. Det är sjukt påfrestande att bestiga ett högt berg, punkt slut. Jag sprang ett maraton i oktober och tänkte att det var en bra uppladdning inför Mount Kenya i december. Min pojkvän Krister tränade ca 4-5 gånger i veckan så vi trodde att vi båda var extremt bra förberedda inför bestigningen på fem dagar.
Redan första dagen på vägen till baslägret började vi båda känna av höjden, hjärtat som slog betydligt snabbare och huvudvärken som sakta men säkert kom och gjorde oss sällskap. Och det skulle inte bli enklare. Bara mycket, mycket tuffare. Bli inte skrämd av denna första punkt, men förstå att det är en tuff fysisk ansträngning du har framför dig.
2. Du behöver träna upp ditt flås
Jag tränade i stort sett bara kondition inför bestigningen av Mount Kenya medan Krister främst tränade styrketräning. Vem tror ni klarade den fysiska utmaningen bäst? Jag! Självklart är en kombination av de båda bäst men mina backintervaller förberedde mig bra för flåset som kommer att vara vid din sida under stora delar av berget. Flåset kommer inte bara från den fysiska ansträngningen, utan är även ett resultat av den tunna luften.
3. Utrustningen är livsviktig (och svindyr)
Inför bestigningen får du vanligtvis en packlista från företaget som du bokar turen via. Där står det att du ska ha med dig en massa saker och här är det inte läge att gå ner i kvalité (dvs pris). Du kommer behöva bra grejer helt enkelt! Saker att tänka på är att vandringskängorna bör vara ca en centimeter längre än din längsta tå. Detta för att foten ska kunna röra sig och framförallt för att den ska kunna pressas framåt utan att slå i skon på vägen ner. Du ska alltså inte haka upp dig på en specifik storlek, utan välja en rymlig vandringskänga. Se även till att du har tid att “gå in” dina nya vandringskängor i god tid innan bestigningen.
När det kommer till kläder så fungerar lager på lager fint för att hålla kyla på avstånd, och står det att du behöver tre vandringsbyxor och tre täckjackor så behöver du faktiskt det, på riktigt. När det kommer till sovsäck så kostar en 4-season sovsäck flera tusen kronor mer än en 2-season. Det är inte läge att välja den billigare varianten. På berget behöver du all hjälp du kan få – från materiella ting som håller regn, blåst, kyla och annat obekvämt väderlag på avstånd. Det kostar en hel del att ladda upp med all utrustning men är väl värt det!
4. Höjdsjuka kan drabba vem som helst
Vi var fullt medvetna om att höjdsjukan kunde komma och “ta oss” på berget, men försökte inte att tänka på det så mycket. Lite ont i huvudet skulle man ha, lite yr och illamående kunde man känna sig osv. Det var först när min kille fick sprängande huvudvärk som tvingade honom att lägga sig ner i tältet och hålla sig för huvudet medan han upprepade gånger sa “det här är inte bra!!” som vi började tänka att han kanske var drabbad.
Efter kräkningar, illamående och lindriga hallucinationer var det ett faktum – Krister fick inte fortsätta bestigningen av Mount Kenya. Läkare och forskare vet fortfarande inte varför höga höjder påverkar vissa mer än andra. Det beror inte på ålder, hälsa och antal timmar på gymmet, utan kan drabba vem som helst…
5. Kom överens innan bestigningen om vad ni gör om en får avbryta
Jag och Krister hade pratat om vad vi skulle göra om en av oss fick lov att avbryta. Det var inte ett särskilt roligt samtal då vi självklart ville nå toppen tillsammans. Dessa fem dagar var en stor del av vår semester och en dröm hos båda sedan länge. Men ibland blir saker och ting inte som man tänkt sig och Mount Kenya blev inte ett undantag.
Tredje dagen blev Krister så dålig att han fick vända håll och påbörja resan ner från berget istället. Jag valde att fortsätta, trots att min kille mådde skit och knappt kunde stå upp. Jag visste att vi inte skulle kunna höras via varken telefon eller sms och att jag nu hade två nätter själv framför mig. Något som inte riktigt lockade för stunden. Men beslutet var taget. Jag skulle nå toppen för oss båda!
6. Höjden kommer att påverka dig (även om du inte blir sjuk)
Även fast jag klarade av höjden bra så var det en helt ny upplevelse att bli så påverkad av den tunna luften på Mount Kenya. Du kan räkna med att sova dåligt, ett hjärta som försöker hoppa ut och en huvudvärk som känns som en stor blöt och sjukt tung handduk inlindad kring ditt huvud.
När du inte får sova så kan du dessutom räkna med ett humör som pendlar upp och ner likt en berg och dalbana. PS! Är du dessutom ensam kvar på berget så kan du lägga till en känsla av ensamhet utan gränser. Det viktigaste är att välkomna alla dessa känslor. Det är inte ovanligt utan hör resan mot toppen till!
7. Du kommer att ångra dig
Under resans gång kommer du någon gång under dessa fem dagar att ångra dig. Vilja vända på klacken och traska ner igen. Du kommer inte att orka ta ett enda steg till och frestas av drömmen om en “riktig semester” med en god middag och något gott i glaset, samt sovmorgon och en varm dusch (eller bara rinnande vatten och en riktig toalett).
Här är det viktigt att återvända till nuet, förstå vilken häftig upplevelse du faktiskt får vara med om. Hur vackert det är runt omkring dig och hur ofta du kommer att tänka tillbaka på just detta ögonblick – väl nere på marken igen!
8. Det kommer att vara bland det bästa du någonsin gjort
Efter fem långa dagar, varav tre på egen hand – brottandes mot känslor som rädsla och oro (för allt ifrån mörker, till vilda farliga djur och allmän ångest) nådde jag toppen av Mount Kenya. Det gjorde jag efter en natts vandring i totalt mörker med pannlampa, och min grymma guide Sammy vid min sida. Klockan var sex och solen letade sig sakta men säkert upp över berget. Himlen var lysande blå och vi såg även toppen av Kilimanjaro.
Jag grät! På grund av kramp, fysisk och psykisk urladdning men också på grund av lycka. Lycka av att det inte finns några gränser av vad vi kan åstadkomma, bara vi bestämmer oss!
Funderar du på att bestiga ett högt berg så tveka inte! Det kommer att vara jobbigt och stundvis för jävligt – men det kommer att vara SÅ värt det. Du kommer att fyllas av minnen för livet och en kraft inom dig som påminner om att du klarar precis vad som helst!
Foto och text: Cassandra Lundgren
