Till vänster: Nora Dome Nelson. Till höger: Wendy Francis.
Creative har tagit en pratstund med Nora Dome Nelson och Wendy Francis, tjejerna bakom Arga Flickor – en podcast som gör upp med den mansdominerade, vita och snedvridna samhällsbilden. Här berättar de om kärleken till skrivandet, den bästa internetplatsen och vad de gör när allt känns åt helvete.
Hej gals! Berätta om uppkomsten till Arga flickor.
Arga Flickor började som en kritik på en snedvriden samhällsdebatt, där både jag (Wendy) och Nora under en längre period hade känt att antirasismen i Sverige hade stannat av vid “rör inte min kompis”-kampanjer och kändiskåta män som jämt och ständigt fick sitta i talarstolen. Gång på gång såg vi hur kvinnor hamnade vid sidan av samtalet som åskådare, snarare än deltagare, och varje gång en icke-man fick utrymme att tala, uppfattades vi som radikala och ilskna. Sanningen är att vi var förbannade och att den ilskan fick oss att bli produktiva. Vår produktivitet resulterade i att Stockholm Lokalradio nappade på vårt koncept och vi började sända radio. Allt gick väldigt fort och responsen från lyssnarna var fantastisk och överväldigande, men efter en period valde vi att starta vår egen plattform, med tillhörande hemsida, och skapa en podcast för att nå ut till fler människor och ge våra lyssnare ett sätt att komma oss närmare.
Vad är målet med podcasten under samma namn?
Målet har sen starten varit att skaka om stereotypen av ilska, i synnerhet samhällets syn på arga svarta kvinnor och andra som rasifieras. Det är viktigt att understryka att vi inte frivilligt går runt och spyr på hur världen ser ut, det handlar snarare om att få folk att förstå varför vi är förbannade. Arga Flickor riktar också strålkastarljuset på ovanliga ämnen med hjälp av intressanta gäster som artister, musiker, entreprenörer, aktivister och andra aktörer som under samtalet inspirerar till kreativitet och lösningar på problemen vi går omkring och funderar på.
Wendy: Vad gör Nora till den hon är?
Nora är en överintelligent fashionista som är alldeles för vacker för sitt eget bästa. Hon är som bäst att umgås med när Beyoncé spelas (helst ”Formation”) ute på klubben en fredag kväll, eller när hon flippar på folk som jämt och ständigt tar på hennes hår utan lov. Nora är bra på att utmana sin omgivning med nya tankar och idéer, men hon har väldigt svårt för att säga nej till sina vänner – hon backar dig i vårt och torrt, i synnerhet vad det gäller torrt eftersom hon alltid har allt ifrån cerat och hudkräm till läppstift och edge control i sin handväska.
Nora: Vad gör Wendy till den hon är?
Wendy är så jäkla klyftig och smart! Och cool! Hon har alltid en grym comeback till exakt allt, vilket märks bara i hur hon beskriver mig. Jag har verkligen alltid, från första gången vi började hänga, fascinerats över hur duktig hon är på att uttrycka sig, på att skriva och vilken snabb hjärna hon har. Utöver det är hon bland dem vackraste jag har sett (look at that face, y’all! But she’s taken tho) en enorm inspirationskälla och extremt driftig och duktig. Hon är en sån lojal vän också. Hon ställer alltid upp, tar på sig alla (kanske lite för många hehe) möjliga uppgifter och är bara allmänt superfin. Är enormt tacksam över att jag har en sån person i mitt liv.
Ni sysslar med allt möjligt. Men vilken konstform brinner ni starkast för, och varför?
Wendy: Det är en ganska svår fråga men för min del är min poesi och min kärlek för att rita och teckna det som ger mig mest energi och driv. Poesin är helt klart en förlängning av min personlighet. Jag kan vara ganska svår i perioder och behöver tid att grotta ner mig i mina tankar i lugn och ro. När jag skriver eller uppträder med mina texten, går jag in i en helt annan roll med ett helt annat fokus. Dessutom är poesin ett bra verktyg när jag behöver kasta en extra känga åt någon eller är småkär men inte riktigt vågar ta hela steget fram.
Nora: Skrivandet, helt klart. Att få skriva poesi eller skriva små manus av scenarion jag hade velat se spelas ut blir terapeutiskt på ett sätt. Det blir ett sätt att hantera verkligheten och så ger det också mig chansen att sätta ord på känslor. Ibland vet jag inte vad jag känner förrän jag skriver det, och ibland kommer jag på vad jag känner när jag sitter och skriver. Med pennan i handen, eller med fingrarna på tangentbordet, så är det som att håller jag i en nyckel till mina egna känslor och när jag har skrivit klart är jag oftast lite klokare. Och blir jag inte det, nej men då har jag blivit lite bättre på att skriva iallafall. Så det finns inget negativt med skrivandet, än så länge.
Vilka är de bästa platserna på internet?
Wendy: Jag älskar alla olika DIY-videos på Youtube, därifrån har jag exempelvis lärt mig hur jag bygger hemsidor och att göra egen ekologisk hudkräm. En plattform som jag följer slaviskt är ”For Harriet”, som är en hemsida som lyfter berättelser om svarta kvinnors liv, mode, systerskap, artisteri och liv i USA och globalt. Sen finns ju såklart Arga Flickors egen hemsida, argaflickor.com, som är den tryggaste och varmaste platsen jag vet.
Nora: Black twitter! Alltså, kom igen. Det är den bästa platsen på internet, punkt slut. Det borde stå i skrivet i någon faktabok eller något. Black twitter är kort och gott en benämning på svarta som twittrar och skriver väldigt roliga och klyftiga saker om aktuella händelser. Det är där vi kastar så kallad ’’shade’’ och typ pekar ut folk som gör dumma saker, ofta kopplat till ignorans, politik och racism by default. Det låter kanske lite hårt, men det är väldigt kul.
Vill ni dela med er av ett stycke poesi som ni gillar? Gärna något ni skrivit själva.
Wendy: Ett litet utdrag ur min dikt ”Solstrålar och sommarregn”:
Vi är på den plats där morgonen alltid gryr och där lammen sjunger visor av ull.
Där kottar är lika vackra som mirakel.
Du är min tröst.
Ett utdrag ur min dikt ”Arga Flickor”:
Hela min existens är ett motstånd. Min existens är ett våld, men vi är häxorna som aldrig brann.
Vi är grunden för evolutionen och början på revolutionen som du inte trodde fanns.
Eller inte vill ska finnas.
För min ilska kan ta över världen. Forma om varje del av ditt medvetande till ett enda tomt vakuum. Du har ingen aning om vad dessa två händer kan åstadkomma.
Varje kurva på min bruna kropp visar spår av ett kretslopp, jag är en bok utan versrader.
Fri att leva och att blomstra – helt utan avbrott.
Vi är magi.
Arga flickor.
Nora: Jag är alldeles för blygsam fortfarande för att dela med mig av min egen poesi, men här är en av mina favoritdikter, ”Olivia Pope”, skriven av en ung tjej som heter Aura Tabassum:
Women like you should not be brutalised by love.
You are generations of blood and fire, you are all war.
Take your knees from the floor.
Don’t look at him.
Something violent and brutal and ugly is bowling inside of you.
Act like it.
Var finner ni styrka när allt känns fucking hopplöst?
Wendy: Det ger otroligt mycket att ventilera tunga känslor i podcasten, det är som att mikrofonen bidrar till att lyfta på locket så att känslorna inte rinner över. Sen tror jag att det är väldigt viktigt att omge sig med människor som vill dig väl och som inte förminskar dina upplevelser eller drar ner dig djupare i oro och ångest. Min medicin är definitivt att umgås med mina närmaste vänner, speciellt när vi styr upp en helkväll med dans i våra snyggaste outfits, och då menar jag verkligen en helkväll som börjar redan vid 20:00, med allsång á la 90-tals RnB musik, och slutar någon gång vid 04:30 på morgonen framför gamla avsnitt av ”Förhäxad”.
Nora: Jag håller med Wendy i det hon säger om att ventilera som Arga Flickor. Det är faktiskt väldigt lättande. För övrigt är jag typ i en sån svacka nu och det jag kan säga hjälper just nu är att vila, äta något gott, se på serier, sova. När allt känns helt hopplöst orkar jag inte ens dansa! Så, mitt tips då är att hänga hemma med folk som står ut med en. Och att se på Blackish gör att jag skrattar! Hetaste tipset. Skitrolig serie.
Vem är drömgästen i er podcast?
Wendy: Vi har ju bokat Blue Ivy Carter sen långt tillbaka, så där håller vi bara på att invänta att hon ska kunna prata så tydligt som möjligt så att folk förstår vad hon säger, Blue Ivy är ju trots allt bara tre år. Sen har hon haft lite knas med visumansökan också så vi får återkomma med svar lite längre fram.
Vilken låt är bäst just nu?
Wendy: Jag VET att Nora kommer säga ”Formation” av Beyoncé, så jag säger ”Work” av Rihanna feat. Drake. Det kanske inte är den bästa låten just nu, men det är definitivt den enda låten som kan få mig att vilja jobba på en lördag.
Nora: Wendy sa det redan. Jag är tyst. (Formation, hallå! Bästa låten just nu.)
Hur klär ni er helst?
Just nu gillar vi allt som är lager på lager, helsvart och statementjackor. Dessutom är guldringar på alla fingrar aldrig fel!
Foto: Julia Jane Persson