Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Creative

Krönika: ”Nu är det nog med de här snubbarna som verkar tro att de är Jesus”

foto felix berg
Agnes Scherwin har tröttnat på mainsplainande Jesuskillar.

Klockan är runt fem på morgonen den 1 januari 2016. Vi har precis yoloat (det blir lätt så på nyår) och hoppat på en annan buss hem än den som SL-appen föreslagit. Jag sitter bredvid en kille som ser ut som Jesus. Hans hår är utsläppt och mycket längre än när jag såg honom senast för en massa år sedan. Han har ett obrytt skägg och en liten maracas i byxfickan, och så har han liftat en massa, faktiskt både till London och igenom Europa, så han är van vid att yoloa.

– Det känns lite läskigt att lifta, säger hon mitt emot mig.

Jag håller med henne. Precis som jag har hon antagligen lärt sig, både genom andras och genom egna erfarenheter av att leva i världen som icke cis-man, att inte fullt ut lita på okända människor. Framför allt inte på okända män i skor. Att hoppa in i en bil och ”åka lite var man nu hamnar” känns bäst att låta bli.

– Nej, det är ingen fara, det du gör är att du frågar först var de ska, mansplainar Jesus. När de svarar har du ett par sekunder på dig att känna av dem, och ifall det inte känns bra säger du bara ”nej, jag ska åt ett annat håll, men tack ändå”.

Och här börjar jag himla med ögonen åt min kompis som sitter mitt emot honom. Jag känner att det är nog med de här snubbarna omkring mig som verkar tro att de är Jesus. Som tycker sig ha hittat Sanningen, och oavsett vad den handlar om verkar de fast beslutna att Missionera. Frälsa fler och fler människor, utan att ta in vad andra tycker eller tänker.

Jag tänker på han den långa, som fick för sig att jag hade dåligt självförtroende, och att han behövde hjälpa mig genom att säga ”Agnes, du är okej”, mitt i en konversation – utan att egentligen känna mig.
Jag tänker på mitt ex, som sa till mig att han tyckte att all musik jag lyssnade på var dålig. Som grimaserade när jag spelade upp mina favoritlåtar och försökte få mig att lyssna på jazz. Som tänkte att jag skulle börja gilla det om jag bara ansträngde mig lite.

Och nu är det Jesus bredvid mig på bussen, som tycker att det räcker med ett par sekunder för att avgöra om en människa kommer att göra en illa på något sätt. Han som tycker att alla ska chilla och ta livet som det kommer, men som inte tänker så långt som att alla inte har möjligheten att slappna av i okända bilar.
Foto: Felix Berg

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!