Metro Mode lyfter psykisk ohälsa: Så blev Pernilla Thelaus frisk från anorexi efter 10 år
Vi på Metro Mode har bestämt oss för att göra allt vi kan för att ta bort tabun, skulden och skammen kring psykisk ohälsa. Vi är nämligen helt övertygade om att vi måste börja prata om det och sluta må dåligt i tystnad. Det kommer vi göra genom att publicera en ny artikel inom ämnet psykisk ohälsa – varje vecka. Först ut har vi pratat med fotografen och konstnären Pernilla Thelaus.
Pernilla drömde redan som 14-åring om en plats i fotbollslagets A-lag. För att komma med i laget påbörjade hon en intensiv period där hon tränade mer än någonsin och ändrade kosten till en betydligt “hälsosammare” variant. Det hon inte visste då var att detta även var startskottet för hennes insjuknande i Anorexia Nervosa.
Här berättar Pernilla om de tio år som sedan följde med diagnosen, om vändningen som till slut kom och den långa vägen tillbaka. Hon berättar om drömmar som förverkligats och mål som bockats av längs vägen, och även om hur hon idag använder sig av sin historia för att hjälpa och inspirera andra.
Namn: Pernilla Thelaus
Ålder: 25
Sysselsättning: Fotograf, konstnär, kreativ mångsysslare
Familj: Föräldrar, syskon, två hundar
Berätta kort om vem du är…
– Jag heter Pernilla “Pillan” Thelaus och är en kreativ liten filur med en djup själ och ett varmt hjärta. En person som har nära till skratt men också till tårar. Jag är en mänsklig människa, med fel och brister men även med många bra egenskaper och talanger.
Hur det gick till när du blev sjuk i anorexi?
– Jag har lidit av tvångstankar sedan jag var liten men det hela började nog när jag var 14 år… Då spelade jag väldigt mycket fotboll, men fick aldrig vara med i det så kallade ”A-laget”, så jag bestämde mig för att träna som en dåre så att jag skulle få en plats där. Under tiden jag tränade som mest fastnade jag, som så många andra i att äta ”nyttigt” och träna för mycket.
Jag fastnade i det mönstret och blev snabbt beroende och till slut sjuk i anorexi. I stället för att ta en plats i A-laget (och så småningom bli fotbollsproffs) så fick mitt liv en helt annan vändning. Jag visste det så klart inte då men framför mig väntade då 10 år med ätstörningar och psykisk ohälsa.
När förstod du själv att du var sjuk?
– Det tog rätt lång tid innan jag förstod att jag var sjuk, cirka 7 år faktiskt… Det var först då jag började förstå det på riktigt, och det var även då jag själv började kämpa för att bli frisk.
Hur regerade omgivningen på din diagnos?
– Det var något de flesta tänkte “skulle gå över”. Speciellt eftersom jag var relativt ung när allt började och i den åldern då så mycket händer i livet… Människor trodde helt enkelt att det var en så kallad fas, ingenting djupt rotat och långvarigt som nästan skulle ta mitt liv.
Många av mina vänner visste heller inte hur de skulle bete sig och bemöta mig när jag var sjuk vilket resulterade i att jag förlorade dem. I min familj kändes det mest som att man reagerade med oro men också med tystnad. Ingen visste riktigt vad man skulle säga och inte jag heller…
Förändrades du som person i och med sjukdomen och i så fall hur?
– Absolut! Jag vet ju inte hur jag hade varit i dag om jag inte blivit sjuk men när man går igenom en sån här sjukdom så lär man känna sig själv på ett sätt som jag inte tror jag hade gjort annars. Jag var otroligt blyg innan jag blev sjuk, och gjorde mest som andra tyckte och tänkte. Jag vågade inte stå för något eller ens ha en egen vilja.
Efter sjukdomen har jag lärt mig att livet är för kort och skört för att inte välja min egen väg, stå upp för mig själv och ta plats, vilket jag gör idag.
När kom vändningen?
– Jag har haft vändningar flera gånger, och lika många återfall. Men det var först när jag förstod att jag verkligen kommer att dö om jag fortsätter som jag började ta mig samman. Det är såklart tragiskt att det gick så långt, men ibland måste man få känna botten innan man kan resa sig mot toppen igen.
Vad har varit din drivkraft bakom ditt tillfrisknande?
– Kan man säga att man drivits av sig själv? Jag har så mycket drömmar och saker jag vill uppnå här i livet. När jag spaltat upp dessa för mig själv och försökt klura ut varför jag inte förverkligat dessa eller ens försökt i vissa fall, så har anledningen alltid varit min sjukdom. Det är något som även blivit min drivkraft. Jag vet att ingenting är omöjligt, det har jag nämligen bevisat för mig själv flera gånger!
Hur har ”resan tillbaka” till livet sett ut?
– Jag är fortfarande mitt uppe i “resan tillbaka” och det enda jag verkligen kan konstatera är att det är en jäkla bergochdalbana. I ena stunden kan jag vara hur hoppfull och motiverad som helst för att i nästa gråta floder i ren och skär ångest. Det är svinsvårt och vägen är långt ifrån spikrak. Det kräver sjukt mycket tålamod! Jag har ett flertal gånger känt för att ge upp men så andas jag in ett par djupa andetag, tar fram min lista på alla drömmar jag har kvar. Då inser jag alltid att jag fan inte tagit mig hit för att snubbla på mållinjen.
Har du haft delmål i ditt tillfrisknande?
– Jag skulle inte klarat mig så här långt utan delmål. Det måste man ha! Du kör inte en bil från Kiruna i norr till Ystad i söder utan att stanna för att ladda på med ny energi. Precis likadant är det för mig. Jag kan inte kämpa för ett mål som ligger oändligt långt fram utan att belöna mig själv på färden.
Hur är din relation till psykisk ohälsa i dag?
– Jag håller min psykiska ohälsa i handen varje dag. Ibland är det ett vänskapligt grepp, ibland är det mer som en fasthållande klo. Jag försöker dessutom aktivt jobba för att döda skammen och skulden som kretsar kring ämnet, genom att vara så öppen jag kan på sociala medier och liknande.
Hur uthärdar du dåliga dagar eller jobbiga situationer i dag?
– Jag upprepar mantran för mig själv om att ”i morgon är en ny dag” och så vidare. Det kan låta lite cheezy men what ever works, works känner jag… Sedan får jag utlopp genom min kreativitet. Jag vet att jag alltid har penslarna, skissblocket och kameran vid min sida. Med dessa saker i min närvaro känner jag mig trygg eftersom de alltid får mig att släppa hjärnspökena för en stund.
Vad ger dig motivation i vardagen?
– Kan jag återigen säga att jag blir motiverad av mig själv, haha? Jag brukar tänka på att jag förmodligen redan överlevt en stor procent av mina värsta dagar hittills i livet. Klarade jag mig ur det här så klarar jag allt. Det finns självklart även en del människor som ger mig motivation. Jag har inte många vänner men en väldigt speciell och riktig sådan är Anja. Sedan har jag en liten hund som är väldigt härlig och ger mig magiska krafter när jag behöver det.
Vad gör du/jobbar du med i dag?
– Jag frilansar som fotograf och jobbar med olika tv-produktioner. Jag är även konstnär vid sidan av och så driver jag mitt egna klädmärke FuckNormal. Jag gillar att jobba med olika saker så det passar mig perfekt.
Du driver en stor och viktig Instagram-profil, PillanThelaus, där du delar med dig av ditt liv efter sjukdomen och dina känslor kring psykisk ohälsa. Hur viktigt har det varit för dig att berätta för andra om din resa?
– Till en början så pratade jag inte alls om min sjukdom, med någon. Jag led av skammen och den tystade mig totalt. Jag var rädd för att berätta och tänkte hela tiden på vad andra skulle tycka och tänka om mig. Men efter att ha hållit allt inom mig så länge så exploderade jag till slut. Då började jag berätta om det vilket var en enorm lättnad. När mailen och kommentarerna började strömma in på min Instagram så insåg jag för första gången att fan, jag är inte ensam om det här.
Vart kommer din motivation för att hjälpa ifrån?
– Jag vill vara den personen jag själv saknade i början av min sjukdom. Någon som visade att det inte är skamligt, att det inte är en själv det är fel på men framförallt att man inte är ensam. För det hade jag behövt få höra.
Vad inspirerar dig?
– Vetskapen om att ingenting är för evigt och att allt går att förändra. Det mörkaste mörkret kan faktiskt förvandlas till det ljusaste ljuset. Jag inspireras av människor som följer sina drömmar, vågar gå mot strömmen och samtidigt visa sig sårbara utan att bara visa upp den perfekta ytan. Så försöker jag inspirera andra!
Hur ser du på framtiden och vad är dina drömmar i livet i dag?
– Det låter så jävla klyschigt att säga men jag ser ljust på framtiden! Jag har fortfarande en hel del krig kvar att vinna inombords, men jag ser också min potential till att bli helt fri. Jag kanske alltid kommer att ha en viss sårbarhet inom mig men det kommer att bli bättre.
Vad är ditt största mål just nu?
– Jag vill utveckla mitt klädmärke och nå ut med mitt budskap. Jag vill fortsätta frilansa inom TV men även fortsätta måla på sidan om och på sikt ha utställningar. Jag vill göra film, både framför och bakom kameran och bara fortsätta skapa, skapa, skapa. Det finns så otroligt mycket drömmar inom mig, men hälsan kommer alltid att komma i första hand från och med nu. Så är det bara!
Vi på Metro Mode är rörda och imponerade av Pernillas tunga, starka men också inspirerande historia som vi hoppas och tror ska ge hopp och pepp till andra. Lider du av en ätstörning eller är anhörig till någon som lider av det så finns hjälp och stöd att få.
Frisk & Kry är riksföreningen mot ätstörningar och en ideell förening som ger hjälp och stöd åt dem som har ätstörningar men också deras närstående.
Du kan även kontakta Vårdguiden för att få hjälp eller bara komma i kontakt med någon att prata med.
Kunskapscentrum för ätstörningar, KÄTS, anordnar föreläsningar om ätstörningar för närstående och drabbade. De erbjuder också utbildningar för närstående till personer som har ätstörningar.