Vägen till milen: “Efter Tjejmilen klarar jag allt!”
I maj drog vi på oss löparskorna för att påbörja träningen inför Tjejmilen – och i lördags den 3 september gick vi äntligen i mål! Här delar vi på Metro Mode-redaktionen med oss av våra loppupplevelser som är en salig blandning av allt från Roger Pontare-krafter till nära-att-svimma-attacker.
När Lisa började träna inför Tjejmilen i maj var hennes mål att kunna springa hela loppet ”utan att känna att hon ville dö”. Lisa överlevde som tur var och kom i mål på 1:11 (!) – men tyckte hon att det var roligt…?
Stort grattis Lisa – du klarade det! Är du nöjd med loppet?
– Wohoo! Jag är så himla nöjd! När jag kom i mål var jag helt euforisk. Jag är extra nöjd över att jag sprang hela vägen.
Hur kändes det att springa Tjejmilen?
– De första fem gick hur lätt som helst. Jag hade en grym spellista så jag sjöng de första kilometrarna. Efter sju var det inte lika peppigt längre, då var jag inne i en djup svacka. När jag var som tröttast började ”När vindarna viskar mitt namn” spelas i lurarna och jag fick någon märklig Pontare-kraft och lyckades fortsätta springa. Sen gick jag på överskottsenergi resten av loppet. Dock så började jag spurta lite för tidigt så i mål var jag helt slut och ville helst ställa mig någonstans och kräkas. Överlag så var det en väldigt speciell och härlig upplevelse!
Skulle du ha förberett dig annorlunda?
– Jag hade velat träna mer backe innan loppet och under loppet önskar jag att jag hade mer koll på bansträckningen. Fast det var rätt trevligt att leva i ovisshet också.
Har du några nya mål med din träning efter Tjejmilen?
– Nu känner jag att jag kan klara allt! Jag är så taggad på alla lopp nu. Det känns som att det kanske bor en löpare i mig trots allt. Känslan av att gå i mål kommer jag fortsätta att bära med mig länge.
För Cassandra är Tjejmilen i september det första delmålet på vägen mot ett halvmaraton – och förhoppningsvis en hel mara så småningom.
Snyggt jobbat Cassandra! Hur känns det nu efteråt?
– Jag är nöjd med loppet som slutade på 56 minuter för min del. Hade gärna tagit i lite mer (för att komma under 55) men det är också lätt att säga i efterhand, haha!
Berätta om ditt lopp!
– Jag tycker att loppet gick riktigt bra de första 5 kilometerna även fast de var lite jobbigt att sicksacka bland alla människor i början då jag nästan fick klaustrofobi, hehe! Vid 7 kilometer kändes det som att jag hade mer att ge och började därför att öka farten tills jag kände mig helt slut redan vid 8 kilometer. Då tappade jag plötsligt all energi och fick verkligen fokusera på att ta ett steg i taget. Det gick men var svimvarning-kämpigt på slutet!
Finns det något du kunde ha gjort annorlunda?
– Jag hade kunnat utmana mig själv lite mer mellan 3-7 kilometer då jag tog det rätt lugnt vilket var svårt att ta igen på slutet. Nästa gång kommer jag försöka hålla lite högre tempo överlag.
Vad har du för nya mål efter Tjejmilen?
– Jag kommer definitivt att anmäla mig till fler lopp då det var så himla roligt att springa på det här sättet! Målet nu är att fortsätta med löpningen och kombinera med styrka och yoga och försöka få upp flåset ännu mer med hjälp av intervaller. Förhoppningsvis blir det ett längre lopp till våren 2017 och drömmen om ett maraton en vacker dag lever vidare!
I somras hittade Elina tillbaka till löpningen efter ett långt uppehåll – och nu sprang hon Tjejmilen på 1:02!
Grymt Elina, du klarade loppet! Är du nöjd?
– Njae. Både och. Kunde ha fått en lite bättre tid. Men i det stora hela är jag ändå nöjd med att ha testat på ett lopp – nu vill jag springa fler.
Hur kändes det att springa Tjejmilen?
– Min pulsklocka från TomTom var min räddning. Tack vare den höll jag ett bra tempo och sprang inte för fort i början. Jag hade bra energi fram till 7 kilometer, då började jag bli trött men tack vare bra spellista och peppet bland publiken gick det vägen.
Finns det något du kunde ha gjort annorlunda?
– Jag var för pirrig i magen på morgonen vilket gjorde att jag hade svårt att få i mig frukost. Det fick jag sota för under loppet då jag fick en blodsockerdipp och var tvungen att ta det lugnt en sväng. Sedan missbedömde jag avståndet den sista kilometern, trodde det var längre och jag kunde ha pinnat på bättre sista streckan.
Har du några nya träningsmål nu?
– Jag vill fortsätta att springa lopp och ska göra det redan på lördag i Köpenhamn tillsammans med Adidas. Och utöver det fortsätter jag med yoga och styrkepass på gymmet.
Jenny har haft en inflammation i vänsterfoten hela sommaren och har precis blivit tillräckligt bra för att kunna springa en mil igen.
Grattis Jenny! Hur känns det i foten nu?
– Jag kunde springa hela loppet utan att det gjorde ont, så jag är väldigt glad just nu! Min tid blev drygt 48 minuter vilket är många minuter från mitt personbästa, men den här gången var känslan i kroppen det viktigaste.
Beskriv ditt lopp!
– Det är alltid så härlig stämning under Tjejmilen! Jag hade en riktigt bra känsla i kroppen och körde igång i ett högt tempo. Min spellista var så sjukt bra, så jag ville egentligen bara dansa med till varenda låt! Jag blev till och med lite känslosam när jag sprang längs Djurgårdskanalen, omringad av alla andra löpare, eftersom jag blev påmind om hur grymt stark min kropp faktiskt är och hur mycket jag saknat att springa lopp. Runt 6-7 kilometer hamnade jag i en liten svacka, kroppen var trött men jag försökte att hålla tempot uppe. Under sista kilometern in mot mål dök Europe’s Final Countdown upp i lurarna. Lite töntigt, jag vet! Men väldigt passande just där och då.
Vad har du för mål nu?
– I november åker jag till New York för att springa maraton, det är höstens stora höjdpunkt! Annars hoppas jag bara att min fot fortsätter att hålla sig i schack så att vi får många svettiga träningstimmar tillsammans.
Under temat Vägen till Milen här på Metromode.se hittar du alla artiklar om Metro Mode-redaktionens träning inför Tjejmilen. Följ gärna våra träningsprogram, perfekt för dig som antingen vill klara din första mil eller som vill slå ditt personbästa.
Vägen till Milen är ett samarbete med Tjejmilen, Adidas, Happy Plugs och TomTom.