När krögaren Marcus Samuelsson inleder årets säsong av “Stjärnorna på slottet” berättar han om hur livet som kock sett ut, de höga kraven men också glädjen i matlagning. Han delar också med sig av upplevelsen att få träffa sin biologiska pappa i vuxen ålder. 
Marcus Samuelsson föddes i Etiopien, i den lilla orten Abragodena. När han var två år gammal insjuknade han, hans storasyster och hans mamma i tuberkulos. Efter att ha burit sina två barn till ett sjukhus i Addis Abeba går hon bort på grund av sjukdomen.
En sjuksköterska tar sig sedan an barnen och de blir så småningom adopterade av en familj i Sverige. Familjen i Sverige är kärleksfull och uppväxten präglas av ett stort fotbollsengagemang hos Marcus. Han får också ett mycket starkt band till sin mormor. “Det var knapriga köttbullar, sill som skulle läggas in, det fanns alltid någonting att göra, och jag tyckte att det var så spännande”, berättar han i programmet.
Blev framgångsrik krögare
Matlagningsintresset skulle komma att bli allt viktigare. Efter att ha arbetat på ett hotell i Schweiz börjar han så småningom arbeta på krogen Akvavit i New York. Han kammar hem utmärkelser som New Yorks bästa kock och öppnar så småningom sin egen restaurang i Harlem. Bland annat har han lagat mat till kändisar som Madonna och dåvarande president Barack Obama.
Missade pappans och mormorns begravningar
Men i samband med att han blir befordrad till köksmästare får han även problem med sina papper och resehandlingar, något som leder till att han inte kan resa hem när hans pappa blir sjuk och går bort. “Då är festen över. Min pappa gick bort alldeles för tidigt. Det är fortfarande ett stort sår, även om det var 25 år sedan”, säger han i programmet. Han kan inte heller delta på sin älskade mormors begravning, något som innebär en tuff tid för honom. “Man kämpar hela tiden med det dåliga samvetet över att inte vara hemma. Det blev jag väldigt berörd av, att han inte kunde”, säger Sanna Nielsen i programmet.
Fick veta att biologiska pappan levde
När Marcus fyller trettio och driver restauranger i New York hör hans syster av sig för att berätta att hon har hittat deras biologiska pappa i Etiopien. “Nånstans kring 2000 får vi pappren”, berättar han i programmet. Tillsammans med systern åker han sedan för att hälsa på sin pappa som han inte träffat sedan tvåårsåldern. “Det är en helt annan värld, jag känner igen mig själv i folket men kan inte prata språket.”
Väl framme beskriver han hur han vet direkt vem hans pappa är. “Innan jag går av bussen ser jag en långhårig, gråhårig man med käpp. Så tänker jag med en gång, ‘det är han, jag vet att det är han.'” Snabbt förstår de också att pappan har gift om sig att och de har åtta halvsyskon. “Jag fick 12-13 år med min pappa innan han gick bort”, berättar han. Under de åren reste Marcus ofta till Etiopien och hälsade på sin pappa och sina syskon, som han fortfarande har kontakt med.
De övriga i gänget blir märkbart påverkade av berättelsen. “Det måste också ha varit fantastiskt för fadern att få träffa sina barn, som han antagligen har varit tvungen att förtränga för att överleva”, säger Caroline af Ugglas.
