För två år sedan grät bloggaren Elsa Billgren sig till sömns varje natt – hon hade fått diagnosen livmoderhalscancer. Samtidigt bloggade hon om barnvagnsbio, semlor och hundvalpar. I ett blogginlägg delar hon nu modigt med sig av sin berättelse.
Foto: Instagram/@elsabillgren
– Två år har gått sen jag fick min diagnos livmoderhalscancer men historien börjar långt innan dess. Jag tänkte berätta den nu, för det kanske hjälper någon som är rädd så som jag var rädd. Att livet är över. Att man kommer dö. Att man är värdelös. Men så blir det inte. Även om ordet cancer fortfarande bränner som het lava när jag säger det högt.
Elsa skriver att hon hon idag sover gott, mår bra och är lycklig på riktigt. Och hon ger hopp till kvinnor i samma sits och berättar att det finns ett ljus efter det där beskedet som alla är rädda för att få när cellprovskallelsen kommer. Men när hon väl fick beskedet om livmoderhalscancer vändes hela hennes värld upp och ner. Först kände hon panikoro och ångest, till att gå rakt in i överlevnadstänk.
– Vad gör vi nu? Vad är nästa steg? Hur fixar vi detta?
Hon skriver att hon grät sig till sömns varje natt, om hur hon bytte sida på sängen för att den andra var befläckad av hennes ångest. Samtidigt såg allt som vanligt ut i hennes blogg där hon skrev om barnvagnsbio, semlor och hundvalpar – och långpromenader i snön med hennes bebis Lynn. Efter provtagningar och besök hos läkare, opererades hon och på sin födelsedag den 1 februari vaknade hon upp utan livmoder men med sonen Lynn vid sin sida. Och livet började sakta men säkert bli bättre.
– Jag tog hand om kompisar som var heart broken. Sov hela nätter. Klagade på föräldraskapets jobbiga stunder. Njöt av allt det fina med att ha en hel familj igen. Tänkte mer och mer sällan på cancer. Tänker, det är inte en del av mig längre. Det är min historia. Och kanske kan jag inte vara mig själv fullt ut om jag inte berättar min historia. För där finns jag. Så mänsklig, även om jag hatar det, med mitt liv i andras händer,
Läs hela Elsa Billgrens inlägg här, där hon utförligt och modigt delar med sig av sin berättelse.
