Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Nöje

11 Instagram-inlägg som visar hur det EGENTLIGEN är att vara mamma

Går du i väntans tider, eller har du redan barn men känner inte igen dig i alla de rosenskimrande inläggen om mammalivet i ditt Instagram-flöde? Vi på Metro Mode har samlat 11 inlägg som förhoppningsvis ger dig en mer ärlig bild av livet som mamma. Känner du igen dig i några av dem här nedanför?

Foto: Instagram/ @kenzas, @vanja_wikstrom

Bebisboomen i influencer-Sverige fortsätter, och våra flöden fylls av kärleksfulla inlägg om hur fantastiskt det är att vara mamma. Ibland behöver man dock se de mindre glamourösa sidorna, och är det riktigt tufft så kan det i alla fall vara viktigt att komma ihåg att du inte är ensam. Här nedanför hittar du 11 ärliga och kärleksfulla inlägg om livet som mamma.

1. Ja, brösten växer – men även om du är iväg från din bebis i några timmar behöver de tömmas.

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

What last night actually looked like 😅🤷🏽‍♀️

Ett inlägg delat av Kenza Zouiten Subosic (@kenzas)

 

2. Det är inte alltid lätt att veta vad som är vad

 

 

3. Barn har en tendens att alltid vara i fokus …

 

 

4. … och många av dem kan somna lite var som helst

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

En får la passa på. 🥱😴🤪 #VärnaVardagsvilan

Ett inlägg delat av Vanja Wikström (@vanja_wikstrom)

5. De är starkare än vi någonsin hade kunnat tänka oss ❤️

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

Hi 👋🏼 Vill säga tack för att ni var så många som läste mina blogginlägg från vår första tid på sjukhuset som jag länkade på story (la nu under ”topp”händelse) Under de här snart två åren har jag försökt informera er, men ändå inte skrämma er med vissa för jobbiga saker, för då skulle ni bara må så dåligt och inte vilja följa mig. En sak jag förträngt var första veckan när vi kom in, hon hade fått sina första cellgifter och satt och åt mat. Helt plötsligt var det som att någon satte på en kran i näsan och blodet forsade överallt, i maten på hela bordet. Jag såg panik i våra anhörigas ögon. Eller när hon fick blåsor överallt, på insidan av kroppen, hela munnen, svalj, rumpa, underliv och helt slutade prata i flera dagar. Eller bara en sån sak som att få henne och ta alla dessa mediciner, det var sån ångest att hålla fast och försöka trycka i henne den 3-4 ggr om dagen. Det är en svår balans. Vad informerar, vad skrämmer. Bra att veta vad andra går igenom, men inte bli så rädd att du bara stänger ner. Men cancer händer ju inte oss? Bara andra. Men det blev vår verklighet och jag är stolt över hur vi har kämpat, hur vi har försökt leva på och fortfarande skratta och le åt små saker mitt i helvetet. Imorgon är Naomis födelsedag, hon är en hjälte som sett så mycket som man inte ska behöva se så liten, och hon ville att vi skulle fira den med middag, därför går vi inte på Barncancergalan – men jag kommer att påminna er flera gånger om att bli månadsgivare. Så snabbt som forskningen går framåt, är varenda krona verkligen en viktig bidragande faktor till framgången inom barncancerforskning. För Corinnes skull och alla andra underbara små ungar som är sjuka, och barn som kommer att insjukna – skänk! #barncancer #barncancergalan #fightingcancer

Ett inlägg delat av ALEXIA KAFKALETOS (@alexiiak)

6. Allt tar liiiiite längre tid än vad det gjorde innan

7. Det är inte alltid en dans på rosor

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

“When my daughter was in second grade they were a group of friends in her class and and one of her friends was going to have a birthday party at a Climbing Centre or something like that. She was not invited. Of course, she was really upset and when she told me about it I explained to her that’s the way it is sometimes, and did not give it much more thought. When the day of the birthday party finally came it was obvious that she was the only one of her friends not going and she told me a couple of days later that the day of the birthday party was the worst day of her life. It was so awful and so crazy that my first instinct was not to pick up the phone and ask her parents if she could come. The worst thing that could have happen would have been to be rejected, but I think that would have been better – because that would have meant that we had tried. That was the first time my daughter felt that there was a context her friends were a part of that she was not, she had not experienced that before. She is my eldest and that was also the first time that I saw one of my kids in that kind of situation. It taught me to challenge not only myself but also my kids to dare to work for something that they want. Sometimes that means rejection and that is not the end of the world. It is always better to have given it your all, instead of remembering the day as the worst day in your life.” (Joanna Lemnelius, Stockholm, @mixedgrillbanjul) Photography: @josefinelaul

Ett inlägg delat av MOMSANDMEADOWS (@momsandmeadows)

 

8. Man ser fram emot förlossningen med skräckblandad förtjusning

 

 

9. Det är ingen garanti att du direkt känner dig som världens lyckligaste person (men det finns hjälp att få!)

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

En bild tagen för prick två år sedan. Då var Gil tre månader och jag inne i det becksvarta mörker som förlossningsdepression kan vara. Det syns inte på någon av bilderna från den tiden, men jag ville inget hellre än att fly från mitt liv. Jag ångrade allt, mest att Gil hade fått världens sämsta mamma. Jag hade utmattande kontrollbeteenden och sov aldrig mer än 20 minuter i sträck. Nästan ett år senare lyckades jag diagnosticera mig själv och sakta bli bättre med hjälp av terapi. Fortfarande i vintras, när Gil var nästan två år, var jag livrädd för att vara ensam med honom, för att jag kände mig så värdelös. Nu är jag helt frisk och kan inte förstå att jag kunde leva i det där så länge som jag gjorde. Det jag vill säga är väl egentligen det här: du som känner så här är INTE ensam och du är INTE en dålig förälder. Det du har är en psykisk förlossningsskada som behöver behandlas, och för det måste du få hjälp. Du behöver inte vara självmordsbenägen eller gråta jämt för att vara deprimerad. Prata med BVC eller BMM eller vårdcentralen, kräv den diagnos jag och så många andra aldrig fick. Du måste berätta för att kunna bli frisk. Och vi som är vänner och familj för aldrig glömma att en glad bild på Instagram inte säger ett skit. Fråga hur det är och lyssna på svaret. För ingen förtjänar att må så, och inga barn förtjänar en förälder i mörker.

Ett inlägg delat av Nina Åkestam Wikner (@ninaakestamwikner)

 

10. Livets glädjeämnen skiljer sig något från tiden innan barn

 

 

11. Men framförallt är det utmattande, utmanande – och alldeles, alldeles underbart

 

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!