Metro Modes krönikör Ebba Berggren delar med sig av de känslor som dyker upp en gång i månaden där hon blir ett nättroll under sin PMS-fylla. “Varje månad kavlar jag upp ärmarna och den som slipper undan kan skatta sig lycklig. Men skam den som ger sig, jag jobbar på det”.
Foto vänster: Privat Höger: Unsplash
För en liten tid sedan vaknade jag upp en morgon efter en hård PMS-fylla och tänkte ”vad i helvete har jag gjort”. PMS-fylla är mitt samlingsnamn på de känsloladdade och grumliga dagar som infinner sig varje månad. Efter en fylla slår oftast ett bakrus till och just denna morgon var det inte nådigt.
När min PMS-fylla är som värst älskar jag att utagera i text och gärna riktat mot andra oskyldiga människor. Jag blir en person som knappar ivrigt på tangenten och avslutar mail med en punkt istället för ett ”ha det gott”. Jag får ett sug efter att kommentera provocerande inlägg och det är bara en tidsfråga innan jag börjar skriva insändare under detta hormonella dunkel. Jag tycker illa om alla och jag blir missunnsam eller tvärtom; jag åtrår människor som jag verkligen borde hålla mig undan. Ett destruktivt beteende?
Att människor dessutom har mage att vara glada när jag är bitter gör mig ytterst irriterad. Dryga kommentarer likt en äcklig översittare kan läcka i detta töcken och min absoluta fyllefavorit är att diskutera hetsigt på sms. Gärna snabba och vassa kommenterar med en familjemedlem och svarar de inte tillräckligt snabbt blir jag ännu mer uppretad. Allting går i 180 och jag tror att det är som en motsvarighet till de som tränar när de är ilskna. Jag debatterar istället på en chatt. Jag blir helt enkelt ett slags obehagligt nättroll.
När jag kikade igenom mina alster som skapats under detta överförfriskade tillstånd blev det ett smärtsamt uppvaknande. Dels så kunde jag inte förstå hur jag kunde känna så som jag gjorde, små petitesser svällde upp till något enormt. En arg sms-konversation med min pappa där jag upplevde att han hånade min frustration över vädret, en snäsig kommentar angående en väns sätt att söka bekräftelse från en (i mina ögon) dåre, ett riktigt iskallt avvisande från en jobbig men väldigt snäll tillbedjare och en överdriven diss till de som går på rave. Sen avslutade jag kalaset med en predikan om hur en kompis borde skaffa ett ”riktigt” jobb och en öppen kommentar som löd följande ”Är den äkta?”, mer än så behöver vi inte nämna.
Genant är bara förnamnet. Varje månad kavlar jag upp ärmarna och den som slipper undan kan skatta sig lycklig. Men skam den som ger sig, jag jobbar på det. Hittills i denna PMS-stund så har jag lyckats begränsa mig till ett ”ue” och jag försöker hålla det så. Ett alternativ är att stänga av telefonen och installera autosvar under två dagar. Som ett fyllelås på mobilen fast för PMS. Det behöver jag.
Vill du också få din text publicerad som en krönika eller debattartikel här på metromode.se? Vi alltid är på jakt efter historier om allt ifrån skeva skönhetsideal, vikthets till prestationsångest, psykisk ohälsa och vardagsbetraktelser. Ämnen som engagerar och som behöver lyftas upp i ljuset! Skriv och berätta kort om din idé – eller skicka din färdiga text – till [email protected].
