Träningsprofilen och den före detta elitsimmaren Elin Kjos har gått bort i sviterna av lungcancer, det meddelar hennes familj på Instagram. “Som hon tagit sig an denna utmaning. Med mod, styrka och kärlek till livet och de runtomkring henne”, skriver de.
Det var under onsdagen som Elin Kjos familj offentliggjorde den sorgliga nyheten om hennes bortgång. I ett inlägg på Instagram skriver de:
“Igår kväll somnade vår älskade Elin in till tonerna av Eva Cassidy. Sjukdomen eskalerade snabbt i slutskedet och kroppen orkade inte mer. Som hon tagit sig an denna utmaning. Med mod, styrka och kärlek till livet och de runtomkring henne. Du är enastående vår älskade Elin.”
Inlägget fortsätter: “De sista dygnen gick lugnt till och hon var hållen av familjen. Vi älskar henne evinnerligt och saknaden är bottenlös. Jag vet att ni nu är många som sörjer med oss och låt oss göra det tillsammans här. Vi ber er samtidigt att låta oss sörja i lugn och ro. Till sist ber vi er att göra precis som Elin gjorde varje dag: Leva! Här och nu. Vänta inte en sekund till.”
Diagnostiserades med lungcancer 2020
Tidigare i år gästade Elin Renées brygga. Hon berättade då att hon hade gått med en envis hosta i något år innan hon fick beskedet att hon hade lungcancer. Våren 2020 hittades en tumör i hennes högra lunga, och därefter förändrades allt:
“De gjorde tester på min genmutation och då såg de att det var obotligt. Det fanns ingenting de kunde göra så i maj 2020 skrev de in mig som palliativ patient, alltså livsförlängande”, berättar hon i programmet. “De trodde att jag inte skulle leva året ut.”
Enligt Aftonbladet såg det under en period ljusare ut: två år efter diagnosen kom beskedet att cancern var “vilande”, samt att en av de största metastaserna (även kallade dottertumörer) hade krympt. Men tragiskt nog spred sig cancern senare till skelettet.
“Började leva på ett annat sätt”
Efter cancerbeskedet fick Elin en ny syn på livet.
“Om jag inte kommer leva tills jag är hundra år, då vill jag ändå leva och må så bra som möjligt och vara så lycklig som möjligt när jag lever. Det var då jag började vända fokuset till att det enda jag vet är här och nu”, säger hon i Renées brygga.
Hon fortsätter: “När jag började skifta fokus så försvann mycket av den här oron och rädslan som man hela tiden går omkring och bär på. Det gjorde att jag började leva på ett annat sätt. Jag kämpade inte mot en sjukdom, jag var levande. Och det är en så stor skillnad. För jag var inte levande förut, har jag förstått nu.”
