Från utstött barnhemsbarn till banbrytande balettdansös – Michaela DePrinces liv var minst sagt extraordinärt. Här är berättelsen om den föräldralösa flickan som uppfyllde sin dröm mot alla odds.
Michaela DePrince är dansösen som inspirerade en hel värld. Så här gick det till när en föräldralös flicka från Sierra Leone tog sig hela vägen till några av världens mest prestigefulla balettscener!
Kallades för “djävulens barn”
Michaela DePrince fick ingen lätt start i livet. Som treåring blev hon föräldralös då hennes föräldrar dog i inbördeskriget i Sierra Leone. Hon skickades därefter till ett barnhem där hon blev illa behandlad och kallades för “djävulens barn” på grund av sin vitiligo (en ofarlig autoimmun sjukdom som leder till vita fläckar i huden).
I en intervju med AP 2012 berättade Michaela om sin tid på barnhemmet:
“Vi rankades som nummer och nummer 27 var den minst omtyckta, och det var mitt nummer, så jag fick minst mängd mat, minst mängd kläder och så vidare.”
Vändningen kom när hon adopterades av amerikanerna Elaine och Charles DePrince 1999. Enligt The Guardian hade paret adopterat tre pojkar med hemofili på 80-talet. En av pojkarna (som alla tragiskt nog insjuknade och dog av HIV på 90-talet) inspirerade paret att adoptera en flicka som blivit föräldralös under inbördeskriget i Sierra Leone.
Det var en slump att Michaela, som då hette Mabinty Bangura, blev en del av deras familj. På barnhemmet sov hon nämligen i samma säng som sin bästa vän, som också råkade heta Mabinty. Det var denna vän som Elaine och Charles skulle adoptera – men av naturliga skäl uppstod det en viss förvirring på grund av att flickorna hette samma sak:
“Jag fick ett samtal från adoptionsbyrån”, berättade Elaine för NBC News 2017. “De sa: ‘Vilken Mabinty ska ni adoptera? Vi har två.'”
Elaine fick reda på att Michaela hade blivit avvisad av tolv familjer på grund av sin vitiligo. Hon bestämde sig då för att adoptera båda flickorna, som fick namnen Michaela Mabinty DePrince och Mia Mabinty DePrince.
Uppfyllde sin barndomsdröm
Redan på barnhemmet hade Michaela drömt om att bli balettdansös. Drömmen uppstod när hon såg en bild på en amerikansk balletdansös i en tidning:
“Jag minns bara att hon såg väldigt, väldigt glad ut”, berättade hon för AP. “För mig innebar den hopp. Jag rev ut sidan och la den i mina underkläder för jag hade ingenstans att göra av den.”
Michaela berättade om sin dröm för sina adoptionsföräldrar, som såg till att hon fick ta lektioner redan som femåring. I början av sin bana blev hon utsatt för rasism från flera håll – vid ett tillfälle sa en av hennes lärare till hennes mamma att svarta tjejer inte var värda att investera pengar i.
Men Michaela gav inte upp och vid sjutton års ålder blev hon den yngsta balettdansösen vid Dance Theatre of Harlem i New York. Året därpå anställdes hon av den nederländska nationalbaletten och senare fick hon en plats vid Boston Ballet. Under sin karriär hann hon även medverka i musikvideon till Beyoncés “Lemonade” och uppträda i Dancing with the Stars.
DePrince var också en passionerad filantrop. Hon var ambassadör för biståndsorganisationen War Child och startade en egen gala vid namn Dare to Dream (“våga drömma”) vars syfte var att hjälpa barn i krigsdrabbade områden.
Dog en dag innan sin mamma
Michaelas anmärkningsvärda liv fick ett tragiskt slut den 10 september 2024 då hon gick bort vid 29 års ålder.
“Hon var en ledstjärna för många och visade att oavsett motgångar kan skönhet och storhet resa sig från de mörkaste av platser. Även om hennes tid med oss var alltför kort kommer hennes briljans och arv fortsätta lysa upp hjärtat hos alla som berördes av hennes berättelse, i generationer framöver”, skrev en talesperson på hennes Instagram.
Dagen efter Michaelas bortgång gick även hennes adoptivmamma Elaine bort. Enligt uppgifter dog Elaine i samband med ett rutiningrepp som förberedelse för en operation. Hon visste inte om att Michaela hade gått bort dagen innan.
“Hur osannolikt det än kan verka så hade de två dödsfallen inget med varandra att göra”, skrev en talesperson i ett inlägg på Facebook. “Det enda sättet som vi kan försöka se en mening i det meningslösa är att Gud besparade Elaine, som redan hade förlorat tre barn många år tidigare, smärtan i att uppleva förlusten av ett fjärde barn.”
