Vanja Wikström om musikdrömmen: ”Då visste jag knappt om jag ville leva längre”
Vad händer när ens stora dröm i livet plötsligen slits i stycken? Vanja Vikström var precis påväg att uppleva allt hon drömt om när drömmen avslutades i en total flopp. Nu berättar hon om den mörka tiden när depressionen tog över och hur hon tog sig till att bli den peppiga influencern som hon är idag.
#10yearchallenge har gett oss många roliga återblickar på både vänners och kändisars liv men nu väljer influencern Vanja Vikström att ta en annan form på utmaningen. Vanja beskriver sitt 2009 som det värsta året i hennes liv och i ett inlägg på hennes blogg berättar hon om den tuffa tiden innan hon blev den sprudlande inspiratören hon är idag.
”Det var då min skiva kom ut, något jag jobbat hela mitt liv för. Men precis när allt som jag kämpat så hårt för liksom skulle börja – så tog det slut. Och när insikten om att skivan var en flopp och jag ett enda stort misslyckande slog ner i mig – då visste jag faktiskt knappt om jag ville leva längre”, skriver Vajna på sin blogg.
Vanja Wikström var signad av ett skivbolag som valde att satsa stort på henne. Redan som fyraåring visste hon att att hennes stora dröm var att arbeta som artist och med en hel stab av folk som arbetade för henne var hon påväg mot det stora målet. Det var både personliga stylister och sminköser som fixade henne inför plåtningar, hon flögs fram och tillbaka till skivbolaget i Paris och levde ett liv som många bara kunnat drömma om.
När den första singeln släpptes spelades den på flera stora radiostationer och Vanjas låt låg före artister som Pink och Mariah Carey i flera veckors tid. Sedan var det stora ögonblicket, skivan skulle släppas. Men allt floppade och Vanja åkte hem till sin lägenhet på Söder och kände hur hon hade ”misslyckats”.
”Precis när allt skulle börja, tog det slut”, skriver hon.
I inlägget berättar Vanja om hur hon sjönk ner i en depression efter händelsen och dagarna spenderades gråtandes i sängen.
”Förutom att jag förlorat hela min självkänsla och hela min identitet (jag hade alltid varit den där som ”höll på med musik”) så skämdes jag som en hund. Blev folkskygg. Orkade inte med att förklara gång på gång PÅ GÅNG för alla som frågade hur det ”gick med musiken” – att det inte gick. Alls. För det var inte bara jag som sett det som självklart att jag skulle LYCKAS. Det gjorde även alla runtomkring. Det förväntades liksom. JAG hade ju alltid varit så bombsäker, och projicerade därför den bilden på alla andra också. Det var tufft att behöva erkänna sig besegrad – misslyckad – inför inte bara mig själv, utan även inför alla andra”, skriver Vanja.
Under ett års tid lät Vanja sig själv gråta, sova, tänka och samla kraft innan hon hittade nya intressen att engagera sig i och skapa nya drömmar inom.
”Jag skriver det här, för att jag tycker det är viktigt att ni som följer mig förstår att jag inte alltid haft de rosa glajerna på näsan. Att jag inte alltid varit generös och bjussig. Att jag inte alltid tänkt ”Äsch, det här ordnar sig!” när livet skitit sig. Men. Jag överlevde. Och det är det andra jag vill säga med den här texten. Det blir bättre”, skriver hon.