Har du också upplevt en känsla av att det du gör inte är tillräckligt bra? Att det känns som att du har fått ett jobb du egentligen inte förtjänar, och att de som har gett dig det här ansvaret tror att du är bättre och mer kompetent än du verkligen är? Då kan du lida av det så kallade bluffsyndromet.
Uttrycket bluffsyndromet, som på engelska kallas för “impostor syndrome” (mer direktöversatt: inkräktarsyndromet), såg dagens ljus för första gången 1978, när psykologerna Pauline Rose Clance och Suzanne Imes använde det för att beskriva en tanke eller känsla av att din framgång bara beror på tur, inte på din talang eller kvalifikationer.
– Trots enastående akademiska och professionella prestationer fortsätter kvinnor som lider av bluffsyndromet att tro att de egentligen inte är smarta och att de har lurat alla som tror något annat. Flertalet prestationer som man kan förvänta sig utgör bevis för överlägsen intellektuell funktion ser ut att inte ha någon påverkan på bluffsyndromet, skrev de i sin uppsats.
Då trodde de amerikanska psykologerna att bluffsyndromet vara begränsat till bara kvinnor, något som man i efterhand har sett kan drabba såväl män som kvinnor. Valerie Young är författare till boken The Secret Thought of Successful Women och säger till Time att det finns några mönster i vilka som drabbas:
“Perfektionister” har extremt höga krav på sig själv, och även om de uppfyller 99 % av sina mål så kommer de känna sig misslyckade. Ett enda litet misstag kommer att få dem att ifrågasätta sin egen kompetens.
“Experter” känner att de behöver ha precis all information innan de påbörjar ett projekt och letar ständigt efter nya intyg eller övningar för att förbättra sina kunskaper. De kommer inte att söka ett jobb om de inte uppfyller samtliga krav i annonsen, och kan tveka inför att ställa en fråga i klassen eller säga något på ett jobbmmöte för att de är rädda för att uppfattas som dumma om de inte redan kan svaret.
När det “naturliga geniet” måste kämpa med något eller arbeta hårt för att uppnå något så tror hen att det betyder att de inte är bra nog. De är vana vid att talanger kommer enkelt, och när de måste anstränga sig så säger hjärnan till dem att det är bevis på att de är inkräktare eller en bluff.
“Ensamvargar” känner att de måste klara av allt på egen hand, och att det betyder att de är misslyckade eller bluffar när de måste be om hjälp.
“Supermen” och “superwomen” pushar sig själva till att jobba hårdare än de andra runtomkring för att bevisa att de inte är en bluff. De känner att de behöver lyckas i alla delar av livet – på jobbet, som föräldrar, som partners – och kan känna sig stressade när de inte presterar något.
Men hur kan man då motverka det här bluffsyndromet, som många av oss säkert upplever i någon utsträckning? Psykologen Audrey Ervin delar med sig av några tips till Time.
1. Observera tankarna och erkänn att de finns där.
Att helt enkelt observera tanken och sätta den i perspektiv, istället för att gå in i den, kan hjälpa, menar Audrey Ervin.
2. Omforma dina tankar.
Det kanske inte låter helt enkelt, men Audrey Young menar att den enda skillnaden mot personer som inte lider av bluffsyndromet är sättet de reagerar på utmaningar. Istället för att se kollegans konstruktiva kritik som ett bevis på att du är en bluff och inte kan någonting kan du se det som något värdefullt. Man bör också komma ihåg att ju mer man tränar på något, desto bättre blir man på det – något som Audrey Young alltså menar att man bör ha i åtanke när man möts av en uppgift som man inte bemästrar till 100 % på en gång.
3. Prata med vänner, en mentor eller en psykolog
Personer som har mer erfarenhet kan försäkra dig om att dina känslor är helt normala, och det kan kännas bättre om du får veta att andra har upplevt precis samma sak, menar Audrey Young.
Källa: Time
