En bästa vän ska finnas där för dig i vått och torrt. Och om så inte är fallet, kan du lika gärna göra slut – menar Alexia Karanatsiou. Läs krönikan nedan om hur det gick till när hon och hennes bästa vän valde att bryta kontakten.
En bästa vän som finns där för dig – oavsett vad – är guld värt. Någon som lyfter dig när du känner dig nere, någon som du kan skratta med tills tårarna rinner och någon som du kan ventilera vad som helst med. Förutsatt att du finns där minst lika mycket för den där vännen du inte kan leva utan. Och hur härligt är det inte egentligen att ha en person som du messar när du råkat göra något pinsamt eller ringer när du är riktigt nervös innan en arbetsintervju? På riktigt – om man har en sån person i sitt liv är man rikare än vad man tror!
Jag hade en sån vän. Min allra bästa vän. Vi berättade allt för varandra. Peppade varandra när vi var nervösa innan dejter. Reste tillsammans. Festade tillsammans. Ventilerade dåliga arbetsdagar. Fick varandra på bättre humör när vi upplevde hjärtesorg. Vi hade sett varandra skratta och gråta. Och gick igenom livets toppar och dalar tillsammans.
Bara för att man har varit bästa vänner sedan barnsben är det inte skrivit i sten att man alltid måste vara det.
Men när din bästa vän inte längre är den där personen du kan räkna med, vänds världen upp och ner. När din bästa vän får dig att må dåligt, inte ber om ursäkt för sina handlingar (och låter dig be om ursäkt istället) och inte ställer upp för dig – nej då är det NOG! För vad ska man ha en vän till om det inte är för att finnas där för varandra? När din vän BARA vill ses när fest fram till tidig morgon är inblandat ringer varningsklockorna. Och de börjar ringa ännu tydligare när du inte längre tänker på din vän i första hand när du behöver pepp eller råd. Och klockan ringer som tydligast när du inser att din “vän” inte längre värdesätter dig. Bara för att man har varit bästa vänner sedan barnsben är det inte skrivit i sten att man alltid måste vara det. Du ska inte ta skit från någon och framför allt inte från någon som finns i din innersta krets.
Till slut kunde jag inte ens kalla henne för vän.
Och sedan hände det. Sakta men säkert började vi glida ifrån varandra. Personen jag hade sett som min bästa vän, började jag att se som en vän. Till slut kunde jag inte ens kalla henne för vän. Till en början ville jag inte förlora vår vänskap. Jag bad om ursäkt för att få slut på konflikter som inte ens jag behövde ta på mig. En gång. Två gånger. Fler gånger. Tills jag en dag fick nog. Jag kommer aldrig glömma vårt sista bråk. När hon stod och skrek på mig ute på en nattklubb så att vakterna fick komma emellan. För vad? Egentligen en skitgrej. Själva bråket där var inte anledningen till varför vi inte pratar idag. Men när man redan tagit på sig så mycket skit får man någonstans nog. Denna gången skulle jag inte vika mig och be om ursäkt för något jag inte gjort. Denna gång tänkte jag stå på mig och vara stark. Och sedan den dagen har vi inte pratat.
Jag ska inte ljuga och säga att jag inte saknar vår vänskap. För ibland gör jag det. Som när jag städade hemma och hittade gamla brev och vykort från när vi var typ sju år. Jag log och tänkte tillbaka på fina, roliga och galna minnen. Jag tänkte på en plats uppe i en park, “vår plats”, som vi döpte den till när vi sågs för att tjuvröka och snacka killar. Men då påminner jag mig om att den vänskapen inte längre finns. Jag saknar något som försvunnit sedan lång tid tillbaka. Och något jag aldrig kommer att ångra är att ta farväl av sådant som inte längre gör mig lycklig.
Foto: Unsplash
