Frida-My är en 23-årig fotograf från Stockholm som på senaste tiden fångat Creatives uppmärksamhet. Hennes portfolio innehåller en bred samling uppdrag som editorial för designern Victor Lindh, audiovisuals for festivalen Berlin Atonal och albumomslag for duon SARS & AR. Vad som gjort oss speciellt svaga är däremot hennes analoga fotoserier. Därför ville vi prata mer med henne om hur hon tänker kring att fota analogt.
Vad tycker du är det bästa med att fotografera analogt istället för digitalt?
Det jag föll för och som gör att jag fortfarande hellre fotograferar analogt än digitalt är närvaron och intimiteten. När jag började fotografera analogt började jag titta efter andra saker, valde andra motiv och använde mig av ljuset på ett annat sätt. Man kommer närmare människor och jag upplever att människor känner sig mindre ”hotade” av en analog kamera än den stora systemkameran. Dessutom tror jag man kanske vågar mer när man inte kan titta på resultatet direkt som en direkt bedömning. Jag kan vara mer närvarande vilket i sin tur ger ett bättre resultat.
Du fotar främst tjejer, berätta om det.
Jag tror jag fotograferar människor som tilltalar eller inspirerar mig av olika anledningar och det har varit främst tjejer. Därtill tycker jag det är intressant att fotografera tjejer för att jag tycker om att fånga hur de vill uttrycka sig och porträtteras när det inte finns några killar eller män i rummet och i den stunden kanske inte alls. Därtill tror jag att jag gillar att arbeta i en ganska intim och trygg miljö som jag tycker ofta finns i ett team med enbart tjejer.
Serien med Lucas är den första större serien jag gör med en kille och är kul för ibland är det lika mycket jag som honom i bilderna. Jag har stylat honom i mina kläder och har dirigerat poser och uttryck. Ibland lyser han igenom och ibland jag, vilket gör serien spännande. Som att jag lånar hans kropp haha.
Vad använder du dig av för teknik?
Jag varvar mellan tre olika analoga kameror. Varav en är en ärvd minolta jag har två objektiv till, den andra är en mindre variant med fast objektiv och den tredje är en Contax T2. Generellt lägger jag ner mer pengar på bra film än en bra kamera. Mitt nästa steg och investering är nog en mellanformatskamera. Filmen jag främst använder är KODAK Professional PORTRA 400. Skulle fotografera mer med svartvit film samt PORTRA 800 om det inte vore så dyrt.
Vilka är de vanligaste misstagen när en börjar fotar analogt?
Att inte våga fråga. Jag är fortfarande ganska rookie på en del plan och kan själv dra mig för att fråga de som kan, men tror de flesta går igång på det. Jag har själv suttit på fester och visat hur och varför jag tycker de ska testa på att fotografera manuellt istället för auto och sagt pretto saker som ”Du får kontroll över vilken bild du vill skapa” haha.
Jag tror även att det finns en föreställning att analogt foto enbart är för de kunniga. Hantverket är fantastiskt och jag har stor respekt för de som besitter all den tekniska kunskapen, men det är inte jag. Jag testar och bränner hellre av rullar och lär mig så än att försöka skapa något ”perfekt”.
Kan du dela med dig av en professionell hemlighet?
Jag agerar ofta, om inte alltid, modell för modellen för att instruera hur jag vill att hen ska uttrycka sig, röra sig eller posera. Jag klättrar över och på människor och saker och har ofta svullna knän i dagar efter en större fotografering. Sen är jag nog framförallt extremt oproffesionell under plåtningar som i ganska härlig och lättsam. Kanske krävs för att allt klättrandet ska kännas naturligt. Men så länge det är bra energi tycker jag det mesta är tillåtet.
Vad tycker du är knepigast med att vara fotograf?
Att ta med kameran eller inte upplever jag ofta som ett ständigt avvägande. För det går inte att bort se från att man har en annan närvaro eller ett annat tänk när man har och inte har kameran i fickan. Om den finns där får jag lätt idéer och låter den och det ta över. Så ibland lämnar jag den aktivt hemma för att vara mer närvarande. Vilket jag nästan alltid ångrar.
Foto: Frida-My
