Jag tränade innan jobbet i fem dagar – det här lärde jag mig om mig själv
Så fort jag kom på idén ångrade jag mig, men vips så var det bestämt. Jag skulle gå upp i ottan och träna innan jobbet i fem dagar för att se vad som hände. Kunde jag förstå varför folk morgontränade och framförallt – skulle jag bli piggare på jobbet?
Jag har alltid tyckt att folk som tränar på morgonen är lite knäppa i huvudet, varför träna när man kan sova några timmar extra? Så nu skulle jag alltså bli en av dem, en morgontränare. Under fem dagar skulle jag gå upp tidigt och ta mig till gymmet innan träningen.
Dag 1
Jag gick och la mig med en känsla av skräck och förväntan. När jag vaknade på morgonen hoppade jag upp ur sängen, slängde i mig lite frukost och packade träningsväskan. Kände “WOW! Det är är ju min grej”. Fick en chock när jag såg hur många som var på gymmet, i min fantasivärld skulle jag vara själv. När jag väl körde igång med mitt pass kändes det som om jag inte hade gjort någonting annat. Hoppet levde!
Dag 2
Denna dag var ingen bra dag. Inte alls. Jag ville bara sova. Inte träna. Blä. Hade jag inte gjort den här utmaningen hade jag sovit tills jag behövde gå till jobbet och sprungit till tunnelbanan. Gjorde lite yoga och min kropp har aldrig varit så arg på mig. Den ville bara att jag skulle sova. Det blev inte bättre under dagen heller och här fick denna utmaning en brutal vändning. Jag blev dundersjuk. I efterhand har jag läst på om detta och upptäckte att detta är ganska vanligt. När man chockar kroppen genom att träna stenhårt så kan du bli sjuk, då immunförsvaret är försvagat i några timmar. Detta hände mig.
Dag 3
Eller dag 13.. Efter tio dagars vila, livrädd för att bli sjuk igen tog jag upp träningen igen. Kunde sammanfatta den här dagen med fem bokstäver. T.R.Ö.T.T. Jag tänkte gå till gymmet orkade inte utan rullade ut yogamattan och körde lite styrka hemma. Min kropp ville somna efter varje armhävning. Insåg att om jag ska klara detta måste jag packa klart ALLT kvällen innan.
Dag 4
Jag är tillbaka! Äntligen börjar jag känna det som alla pratar om. Det var lite jobbigt att gå upp, men jag tyckte att det var mysigt (eh, mysigt!? Vem tycker ens det?) att gå tidigt till gymmet. Efter ett styrkepass kände jag mig piggare än aldrig förr. Jag hoppade och kvittrade till jobbet (okej, kanske inte men nästan!) och höll mig pigg hela dagen. Känslan när dagen var över var att jag var livrädd, hade jag blivit en sån där morgontränare som kvittrar klockan 06.00? Tydligen.
Dag 5
Sista dagen och allt jag känner är lättnad. Jag är lättad av två anledningar, dels att denna utmaning är slut men jag är också lättad över att jag klarade det. Jag är ingen morgonpigg person och jag är nog en ganska lat person som aldrig skulle gå till gymmet av eget intiativ. Jag kände lite att jag hade misslyckats då jag även denna dag var hemma och yogade. Även den här dagen kände jag mig betydligt piggare än vad jag gjort de tidigare dagarna.
Okej, vad har jag nu lärt mig av denna utmaning?
1. Att träna på gym är inte så läskigt
Det första jag lärde mig om mig själv var att jag varit rädd för att gå till gymmet och framförallt på morgonen. Ja, det var sjukt jobbigt att gå upp men väl uppe var det inte så farligt. Det är sjukt lätt att gå till gymmet, öppna en dörr och gå in!
2. Jag behöver göra någonting fysiskt för att hålla mig pigg
Det räcker inte med en lunchpromenad för att jag ska kunna hålla igång hela dagen. Jag behöver svettas ordentligt för att kunna kvittra som en fågel och vara glad.
3. Det är rätt härligt med morgonträning
Du behöver aldrig tänka på när du ska ha tid att träna eller att du alltid kommer hem så sent. Gå upp en timme innan och kör! Du behöver inte ens gå till gymmet. Morgonträning äger (ibland)!
4. Jag kan klara ALLT!
Jag är oövervinnerlig! Nu ska jag ta mig ann fler utmaningar!
Nyfiken på hur min resa gick till och bara är SÅ sugen på att se mig svettig så kan du kika in det här klippet!