Karl Lagerfeld – Metros globala gästredaktör för en dag – träffar Metro på sitt kontor i Paris. För Kenya Hunt berättar han om sin inställning till döden, floppvarningarna han struntade i och hur han ser på sex.
Klockan är 17 och Karl Lagerfeld skulle ha kommit klockan 15.30. Så hans pressteam och jag sitter på hans kontor på Paris vänstra strand och mumsar på Magnumglassar, ett märke som han regisserat reklamfilmer för. Jag försöker undgå att spilla choklad medan jag försiktigt bläddrar igenom biografier om Chagall, Duchamp och Dalí, bara några av de titlar som fyller fyra vita väggar med minutiöst välorganiserade böcker.
En assistent ger mig en skär flaska med Diet Coke, med en miniatyr av Lagerfeld, designad av mannen själv, påklistrad. Jag häller upp läsken i ett Orreforsglas designat av, du kan nog gissa vem, och smuttar på min dricka under en gigantiskt antik kristallkrona.
Till slut anländer Lagerfeld som alltid i mörka glasögon och läder, men han är snuvig. Välkommen till Karls värld, en motsägelsefull blandning av gammaldags och modernt, det unika och massmarknaden, det onåbara och förunderligt sårbara.
Trevligt att träffas. Har du läst alla dessa böcker?
– Ja, men de flesta av böckerna här är böcker man tittar i. Det här är inget bibliotek med böcker man läser. Mina böcker är på ett annat ställe. Jag har inte tittat i alla böcker. Jag köper dem inte som metervara för att skapa en tapet, hmm? Men du kan ägna timmar åt att titta på de här böckerna. Så när jag är försenad, har den som väntar mycket att titta i, att lära sig av, och jag känner mig inte så skyldig. Men du förstår, det är inte mitt fel när det första mötet blir sent och man ligger efter hela tiden. Jag hade ett möte klockan 11, de kom först halv ett. Men vad kan man göra?
Du kommer snart att återlansera ditt Karl Lagerfeld-märke som två kollektioner, som båda kommer att säljas online och en kommer att ha priser som väldigt överkomliga. Varför just nu?
– Nuförtiden är det mycket lättare att få tag i bra tyger för inte så stora summor. Det är verkligen fantastiskt. När jag gjorde H & M, vilket redan är sju år sedan – det är helt otroligt – hade jag en märklig dragningskraft för folk som köper kläder för överkomliga priser. Jag säger inte billiga, för kläder ska inte vara billiga, de ska vara väldesignade och till överkomligt pris. Det är en väldigt stor skillnad, ah? Så vi har det bästa och det bästa av det överkomliga. Jag säger inte det sämsta för det finns inget dåligt. När jag gjorde H & M sa alla ”gör det inte”. Och det fungerade. När jag tog över Chanel, ”gör det inte”, märket är dött, det fungerar inte. Och det fungerade över allas förväntningar. Så jag ska verkligen inte lyssna på andra och följa mina egna instinkter.
Shoppar du någonsin online?
– Inte personligen, jag gör det inte för jag har inte tillgång till internet, jag använder inte internet själv men alla omkring mig använder det åt mig. Och om jag vill köpa något så köper jag det från internet men det är inte jag som gör det personligen. Jag lämnar inte ut mitt kreditkortsnummer och sådana saker.
– Ursäkta mig en sekund. Varför har vi en besökare? Jag visste inte att vi väntade besök? (talar på franska). Det här är varför jag är försenad, för folk kommer som inte har en avtalad tid och påstår att de har det.
Livet som Karl Lagerfeld.
– Ja, men så borde det inte vara, eller hur? (skrattar) Jag har inte möten, det är dödstråkigt. Vet du vad jag kallar möten?
Nej, vad?
– En motivering för att få lön. Det är därför folk har möten i flera timmar. Närhelst de vill prata med mig så har de möten i flera timmar.
Du är känd för att alltid röra dig framåt och fånga det som är inne för stunden. Men är det några stunder i det förgångna som du tycker särskilt mycket om?
– Jag är inte någon specialist på vintage. Inte inom något område. Inte för mitt liv, inte för mitt arbete. Jag har inga arkiv. Kanske modehusen håller arkiv. Jag har ingenting. Jag är inte intresserad av vad jag gjorde förr. Jag är bara intresserad av vad jag gör nu, vad som kan bli inspiration.
Du har influerat många personer. Vem har influerat dig?
– Du förstår, jag sätter inte ord på influenser. Influens har ett annat namn och det är kopiering. Förstår du? Det ligger i luften, jag vet inte. Jag är som en tv-antenn.
Du delar ditt liv mellan sex olika platser – vilka är de?
– Jag har ett ställe där jag bor och ritar, det här är mitt privata kontor, sedan har jag ett hus i stad där jag underhåller sällskap, min fotostudio och så har jag allt det här i på hörnet, och sedan har jag två lägenheter som är för gäster för jag vill inte ha gäster hemma hos mig. Jag bryr mig inte så mycket, men de måste gå hem. Jag vill inte ha någon lösaktighet, jag är inte inne på det.
På tal om lösaktighet, hur är det med din sexlust?
– Ursäkta? Är du snäll och upprepar frågan?
Hur är det med din sexlust?
– Jag är inte särskilt intresserad. Men det handlar inte om brist på tid, folk kan ha snabbisar vet du. (skrattar) Om du ställer såna här frågor, får du den här sortens svar. (skrattar)
Snabbisar kan vara kul.
– Visst, visst, visst! Du pratar som en europé. (skrattar). Jag tycker sex är ett överskattat ämne.
Men det är mycket franskt.
– Du vet, jag är inte fransos. Jag är en jävla tysk.
Om du hade ett barn eller en elev eller någon som du var tvungen att ge livsvisdomar till, vad skulle det vara?
– Det är därför jag inte har barn, mmm? Det finns ingenting att föra vidare för alla måste uppfinna sitt eget. Jag tror inte särskilt mycket på detta för allt jag lärt mig, sett och allt som hänt under andra perioder och världen är annorlunda nu. Jag har en gudson, som är liten, 3,5 år, och ett geni. Han har verkligen en personlighet och hans föräldrar har inget att säga till om. Han älskar kläder. Han vill vara precis som jag. Han sover med sina handskar på och går till skolan med svarta solglasögon. Det är så roligt.
– Men jag tror att man måste hitta sin egen väg. Det jag avskyr med barn är att de får dig att tänka i generationer. Jag vill inte vara i någons fadersgeneration, eller farfarsgeneration. Jag tillhör ingen generation. Jag tillhör alla generationer.
Är du rädd för döden?
– Jag kunde inte bry mig mindre. [Percy Bysshe] Shelley skrev, ”döden kan vara som att vakna upp från livets dröm”. Men om du frågar mig så tror jag att det är som en sömn du inte vaknar upp ifrån. Det enda är att jag inte vill synas när jag är död. När det är över är det över, över. Batteriet är slut, puff!
Kenya Hunt
