Hilda Randulv är 21 år och bor i Göteborg. Hon studerar analogt foto på Valand, arbetar som timvikarie på förskola och frilansar som fotograf. I den här bildserien har hon fotograferat sin pojkvän Esbjörn. Creative har frågat ut Hilda om kärleken och de bästa knepen för att ta ett lyckat och ärligt porträtt.
Hej Hilda! Vad tänker du på när du fotar porträtt?
Jag tänker på hur jag ska göra för att få min nervositet att inte skina igenom. Även jag som fotograf tycker att det är en väldigt blottande situation och det är viktigt att det blir relativt bekvämt. Då hjälper det inte om jag visar hur nervös jag är. Men så fort jag kommer in i ett flow så tänker jag mer kring fotona i sig. Jag brukar tänka högt när jag fotar, ifall det är någon vinkel som jag anser vara fin så säger jag det minst en gång, dels för att bekräfta modellen men också mig själv.
Vad gör folk ofta för misstag vid porträttfoto?
Jag tycker att det kan vara olika saker beroende på vem en fotar, vi kan ta genus till exempel. Hur vill din modell bli porträtterad? I vilket syfte ska bilden tas? Vart kommer bilden synas? Jag tror att det är viktigt att fundera mer kring den typen av frågor istället för att gå efter den mallen många redan har i huvudet av hur en kvinna eller man ska porträtteras i ett foto.
Jag tänker också att många trycker av bilden vid fel tillfälle. Det går att tänka såhär: När känns skrattet hos din modell mest levande? Försök ta bilden just precis i det ögonblicket. Sist vill jag nämna det mest självklara, ljuset. Ett ansikte kan förändras oerhört mycket av ljuset. Tänk hur du vill ha ljuset innan du fotar, försök lära dig hur det ljuset uppkommer. Skuggor i ansikten kan vara snyggt, men om en inte är ute efter det så kan det vara bra att ta reda på hur ljuset fungerar.
Berätta, varför tycker du om att fotografera Esbjörn?
Det är främst av två anledningar: att han är en beauty och har modellvana, men också för att det är lättillgängligt. Vi bor tillsammans och träffas varje dag, så han får helt enkelt stå offer för min kreativitet.
Så nyfiken: hur blev ni tillsammans?
Vi började prata först på en efterfest, trots att vi hade umgåtts i samma gäng under hela kvällen. Jag tyckte att han var skitsnygg men fick intrycket av att han var intresserad av en annan tjej så jag var inte så på, men jag hade honom någonstans i ögonvrån hela tiden.
Väl på efterfesten när vi skulle sova, så hade jag paxat sängen medan Esbjörn, nästan två meter lång, fick sova på en liten och hård soffa. Efter att jag hade hört honom grymta över hur obekvämt det var i några minuter så sa jag ’’Alltså, det finns uppenbarligen mer plats i sängen’’. Och därifrån spann allt vidare.
Vad är det bästa med Esbjörn?
Att han står ut med mig.
Vad blir ni osams om?
Främst städning och matlagning. Vill inte basha för mycket nu men han är en slarver, haha.
Hur får du din modell att vara bekväm framför kameran?
Jag använder mig av flera knep. En simpel lösning är att låta modellen vara med och tycka till om t.ex. vad hen ska ha på sig. Jag försöker även förklara så mycket av hur jag har tänkt att fotona ska bli innan så att modellen kan samarbeta. Jag ber sällan mina modeller posera eftersom jag söker en mer naturlig pose där modellens kroppsspråk tittar fram. Det är sällan jag konstruerar modeller mer än att exempelvis be dom ta upp hakan lite. Jag försöker även att tänka högt, om det är något så funkar så säger jag det och om det inte funkar så förklarar jag så gott jag kan varför och försöker ändra. Bekräftelse och förståelse är viktigt.
Vilka är de bästa förutsättningarna för en bra porträttbild?
Bra ljus, en fulladdad kamera och en modell att ta kort på. Det behöver inte vara svårare än så!
Hur är det när du agerar modell för Esbjörn?
Esbjörn målar mycket och de gånger han målat av mig så har han haft bilder att utgå ifrån. Om han tar kort på mig så brukar jag 99 % av fallen bara bli irriterad över att det inte blir som jag vill, medan han bara vill bli färdig och get it over with. Ingen bra kombo.
Vad är kärlek för dig?
Att även i svackor förstå att det är värt att hålla tag i personen, för att man är övertygad om att det vänder. Så länge den övertygelsen finns så vet jag att jag är kär.
