Efter beskedet om att Vanja Wikströms NFT-projekt ”World of Alidia” går i graven rasar följare som investerat pengar. Många anser att situationen hanterats på ett felaktigt sätt och att Vanja tillsammans med sin man Niklas Malmqvist inte tagit ansvar för hur projektet utvecklat sig. Nu svarar Vanja på kritiken i ett blogginlägg och ber även om ursäkt till sina följare. 
Projektet lanserades i början av 2022
I början av 2022 lanserade influencern Vanja Wikström och partnern Niklas Malmqvist en affärsidé för Vanjas följare. NFT-projektet ”World of Alidia” skulle få fler kvinnor engagerade i web3, kryptovalutor och blockkedjeteknik.
NFT är en förkortning av non-fungible token och är ett slags ägarbevis av digital konst.
Paret hade själva tidigare investerat i andra liknande projekt och menade att de i sin satsning även ville skapa ett nätverk främst för kvinnor. Tillsammans med en konstnär skapades 10 000 NFT:er och bilderna såldes för drygt 1000 kronor styck. Paret startade också en kanal på Discord, en digital plattform, där de som investerat skulle kunna samlas.
Projektet ”World of Alidia” marknadsfördes även med planer på en medlemsklubb med kontorsplatser i Stockholm där de som investerat skulle få livslånga medlemsskap. World of Alidia skulle också bygga ett eget metaverse där medlemmarna skulle få tillgång till olika events, konserter och workshops. Tanken var också att donera pengar till forskning om sjukdomen ME.
Kraftig värdeminskning
I maj 2022 närmade sig projektet det som kallas mintning, ett omvandlande av konsten till kryptotillgångar. Men marknaden hade börjat flyta trögare och trögare – något som fick värdet på NFT:er att minska drastiskt. Detta ledde till att mintningen sköts upp då försäljningen inte heller gick som planerat.
Paret hade hoppats på att få in 30 miljoner till projektet men fick istället ihop 2,6 miljoner. Den 19 augusti skrev Vanja Wikström på sin blogg att de beslutat att lägga ner projektet.
På sin blogg skriver hon: ”Jag vill att ni ska veta att vi verkligen försökt. Verkligen försökt. Ingen ville att det här skulle bli framgångsrikt mer än vi som jobbat med det. Men vi har haft det kämpigt ända från start. Vår vision om en fysisk hub gick inte att genomföra när vi inte mintade tillräckligt då NFT-marknaden kraschade. Vi satsade då på plan B vilket var den digitala versionen av huben och började bygga vårt Metaversum. Något som visade sig vara långt mer utmanande än vi hade trott. Att vara extremt tidig på bollen är inte lätt, oavsett industri.” Målet blev nu istället ett slags digitalt galleri.
Projektet har fått stor kritik
Efter att paret gått ut med nyheten om att projektet nu läggs ner på grund av bristande intäkter har de också mötts av en massiv kritik i flera forum, på Instagram, bloggar och även av andra influencers.
Enligt Vanja Wikström har en stor del av pengarna som projektet dragit in gått till marknadsföring och löner. Vanja säger till Aftonbladet att hon förstår att folk är besvikna, men att hon arbetat hårt för att få projektet att fungera. Totalt har 15 personer på något sätt varit inblandade och arbetat med projektet, många på konsultbasis enligt grundarna.
Vanja själv har under 2022 tagit ut 60 000 i månaden från företaget, en nettolön på 40 000 kronor. ”För det jobb som jag har gjort, i en vd-position på en startup där jag har jobbat livet ur mig och gjort allt jag har kunnat, så tycker jag inte att det är en oskälig lön”, säger hon i en intervju med SvD. Viss kritik har även riktats mot att Vanja och hennes man köpt ett hus på Gotland förra hösten och det har spekulerats i om de har använt företagets intäkter, men så är inte fallet säger Vanja i samma intervju.
Ber om ursäkt till följare och investerare
”När jag ser tillbaka på World of Alidia’s resa förstår jag att jag hade en övertro på såväl NFT-marknaden, som World of Alidia – och min egen förmåga att få ett sånt här stort projekt att funka på alla plan”, skriver Vanja i ett nytt inlägg på sin blogg. Inlägget publicerades häromdagen med rubriken ”Förlåt” och i det går Vanja igenom alla steg av projektet och förklarar vad som gått fel.
”Jag vill också passa på att tacka er som hört av sig till mig med förståelse, empati och fina minnen från World of Alidia. För hur det än framstått den senaste veckan är det inte alla som är rakt igenom missnöjda med den upplevelse de haft tillsammans med oss. Tack för det”, skriver hon i samma inlägg.
Inlägget i sin helhet:
Förlåt
Den här veckan har varit turbulent. Väldigt turbulent. Sen vi gick ut med nyheten om att World of Alidia inte längre har möjlighet att erbjuda utility på grund av bristande intäkter har vi fått massiv kritik om att inte ha skött projektet bra. Det florerar också en stor mängd rykten och direkta osanningar, främst om WoA´s ekonomi. Det finns en utbredd bild av att vi som drev projektet har tjänat en massa pengar. En betydande mängd mänskor tror också att jag och Niklas från allra första början hade WoA som affärsidé enkom för att lura folk på pengar. Pengar som vi sen ska ha köpt vårt hus på Gotland för.
Det är svårt att veta var man ska börja för att försöka reda ut den här soppan. Men jag känner starkt att det allra viktigaste är be om ursäkt till er som inte tycker att vi skött det här bra. När jag ser tillbaka på World of Alidia´s resa förstår jag att jag hade en övertro på såväl NFT-marknaden, som World of Alidia – och min egen förmåga att få ett sånt här stort projekt att funka på alla plan. Jag trodde till 300% på detta, och gav det mitt allt. Jag siktade mot stjärnorna, och min egen uppfattning är att vi i alla fall nådde trädtopparna. Men det finns de som anser att vi inte ens lämnade marken, och jag är hemskt ledsen för det.
För att försöka förklara så kom min bergfasta övertygelse om att WoA skulle lyckas från att jag på ett privat plan varit engagerad i ett stort antal NFT-projekt, och att vi vid tidpunkten då vi drog igång WoA såg projekt efter projekt sälja slut på 10 000 NFT-er på under tio minuter. Detta trots att de knappt hade en vision, ett vettigt team eller ens bra konst. Vårt projekt hade allt (tyckte vi). En fantastisk vision, ett bra team och den absolut finaste NFT-kollektionen jag någonsin sett. Och då har jag sett många. Vi borde sälja slut på två minuter, var min fasta övertygelse.
Och visst började marknaden gå ner allteftersom vi närmade oss mint. Men vi som varit inne i NFT-projektens värld så länge hade sett det många gånger förr: En marknad som går ner – för att sen studsa tillbaka. Det var vad vi trodde skulle hända den här gången också. I backspegeln är det enkelt att säga att vi befann oss i början av det som sen blev en massiv krasch som nästintill utraderat en hel industri. Men när man befinner sig i början, eller till och med mitt i den är det inte lika lätt.
När minten inte gick tillnärmelsevis lika bra som vi hade trott och hoppats (vi sålde under en femtedel av de NFT:er vi hade förväntat oss och fick då in under en femtedel av det förväntade kapitalet) insåg vi att vi inte skulle kunna genomföra vår roadmap på det sätt vi först tänkt. Och här vill jag återigen be om ursäkt. Jag vill be om ursäkt för att vi inte var ännu tydligare med att förklara för de som hakade på att en roadmap är en vision. En vision som är avhängig det kapital projektet får in. Och detta känner jag personligen är mitt största misslyckande i detta. Det sista jag ville var att någon skulle känna sig lurad efter att ha varit en del av något som jag försökt bygga.
När minten stannat av stod det alltså klart att vi hade fått in under en femtedel (eller egentligen under en tiondel av de 30 miljoner vi först hoppades få in då Ethereum hade ett högre värde vid projektets start än vid mint) av det vi hade trott och hoppats på, och vi fick därför göra avsevärda förändringar i vår roadmap. Den fysiska mötesplatsen som vi hade hoppats kunna erbjuda gick inte att genomföra. Något jag verkligen förstår var en stor besvikelse. Det var en enorm sorg för mig också. Huben var min dröm. Min dröm om en plats där (framförallt kvinnor) skulle kunna nätverka, utvecklas – och dessutom få ett försprång in i vår digitala framtid genom att lära sig om Web3.
Jag har i allt jag gjort tidigare i mitt liv verkat för att skapa möjligheter för kvinnor. Oavsett om det handlat om möjligheten att kunna köpa fina amningsbhar och gravid/amningskläder, rätten till planerat kejsarsnitt – eller chansen till en dusch ifred medan ens barn kan underhållas av kvalitativa barnprogram. I World of Alidia fanns allt jag drömde om. Ett community där vi kunde lära av varandra, och tillsammans dessutom ta kvinnlig mark i den ständigt så manligt överbefolkade techbranschen. Att inte kunna genomföra det kändes fruktansvärt, och att göra folk besvikna kändes ännu värre.
Istället för den fysiska mötesplatsen fick vi gå på plan B. Att skapa en digital version av huben var något som alltid hade funnits på roadmapen, och vi försökte göra det bästa av situationen genom att fokusera på den digitala delen av projektet. Dels för att skapa värde till våra holders, men också för att utöka möjligheten till att nå fler internationella medlemmar. Minta slut, så att vi kanske ändå kunde kunde realisera hela vår roadmap. I och med detta känner jag nog att vi tappade många av er. Och jag förstår det. Till hundra procent. Vår vision var att leverera X (den fysiska mötesplatsen mm) och när det inte gick gjorde vi vårt bästa för att leverera Y (digital mötesplats/metaverse, digitala workshops, art drops osv). Men Y kan aldrig bli X, och jag förstår frustrationen över att det inte blev som vi hade hoppats.
Jag har också fått ta emot massiv kritik gentemot mig personligen för hur jag skött World of Alidia. Jag är enormt ledsen att jag orsakat den här kritiken, och för att det finns besvikna mänskor därute som tycker att jag har misskött projektet. Jag gjorde mitt allra bästa och jobbade hårdare på WoA än jag någonsin jobbat på något annat. Men det räckte inte. Jag misslyckades, och jag gjorde fel på vägen. Det har varit väldigt svårt att driva något där folk förväntar sig X och jag enbart kan leverera Y, men den situationen har jag själv försatt mig i så det är ingen ursäkt. Men kanske en förklaring som någon kan godta.
Varför fortsatte vi då driva projektet, trots att NFT-marknaden var på nergång? Och varför fortsatte vi försöka hitta nya medlemmar, trots att det såg så dystert ut redan förra hösten? Dels för att ingen av de fyra personer som varit kärnan i detta är personer som ger upp. Vi tappade aldrig tron på att vi skulle kunna vända skutan. På att vi skulle kunna pressa oss igenom den här vintern, och när det började töa och marknaden kom tillbaka – då skulle vi ha lyckats kloa oss kvar.
Sen kom det också ljusglimtar längs vägen. NFT-marknaden gick upp en smula – men sen dök den igen. Vi jobbade kreativt med att få till ett samarbete med andra kvinnliga projekt där målet var att ha en gemensam Discord och gemensamma digitala aktiviteter för allas holders för att sänka allas kostnader och ge mervärde till medlemmarna. Detta sprack dock i början av 2023 när royalties på andrahandsförsäljning försvann över en natt, och samtliga projekt vi haft kontakt med drog in alla tentakler på grund av intäktsbortfall. Vad jag vet är endast ett av de projekten vi då hade kontakt med aktiva i dag. Det är ett av världens största kvinnliga projekt, men jag vet att det också har det extremt kämpigt.
Under 2023 har också krypton gått upp väsentligt. Historiskt sett har det varit så att krypto- och NFT-marknaden följts åt. Så under våren och fram till sommaren hoppades vi på att så skulle vara fallet även denna gång. Men tyvärr blev det tvärtom. Förra veckan kom nyheten om att världens största NFT-projekt backat ytterligare 35%. Detta efter att de stora giganterna redan backat upp till 80-97 procent hittills i år.
Men om vi återgår till kritiken om hur projektet har skötts. Eller misskötts. Något annat som kommit på tal är tystnaden i discorden under sommaren. Och här vill jag återigen be om ursäkt. Vi gjorde ett announcement i början av juli som rörde vårt varumärkessamarbete med Märta Larsson och hur de som valt att minta den kollektionen (gratis) skulle kunna ta del av utilityn (rabatten). Efter det var det tyst. Förra sommaren skrev vi ett announcement om att vi gick på semester och att discorden självklart skulle modereras av säkerhetsskäl men att vi inte skulle vara så aktiva. Jag ska vara helt ärlig och säga att det glömdes bort den här sommaren.
Ni som följt mig vet att vi haft den finaste sommaren på många år. Niklas mår äntligen bättre efter alla år av sjukdom, och vi njöt så otroligt av att kunna ha en någorlunda normal vardag igen. Tintin har aldrig upplevt en pappa som har kunnat bygga sandslott, busa omkring på en badplats osv. För Iggy var det fem år sen han fick se en pappa som inte bara låg ner i en säng. Vi gick in i en lyckobubbla och glömde världen utanför i fem veckor. Återigen ingen ursäkt, men kanske en förklaring. Vill dock tillägga att vi var inne i discorden och svarade på tickets samt såg till att inget säkerhetsmässigt var äventyrat (scamlänkar som postas etc) hela sommaren.
När kritiken väcktes i discorden i mitten på augusti om att vi var på semester och inte arbetade i projektet så är min upplevelse att vi till en början hade en konstruktiv dialog om hur vi skulle kunna gå vidare med WoA. Det kom kritik och besvikelse över hur projektet (miss)lyckats fram tills dess, men också förslag på hur vi skulle kunna ta oss framåt. Något jag verkligen uppskattade. Ganska snabbt upplevde dock jag att den konstruktiva dialogen byttes ut mot anklagelser och personliga påhopp. Min uppfattning var då att vad jag än svarade så skulle svaren inte accepteras. Det blev uppenbart att discorden hade blivit något som den absolut inte var tänkt att vara (en trygg plats för kvinnor att nätverka, utvecklas och utforska Web3 på) och vi valde därför att stänga ner den.
Till saken hör också att vi redan varit igenom det här för omkring ett år sen. Det var då anklagelserna om att jag och Niklas tjänat en massa pengar på WoA och sen köpt ett hus för dem först uppstod. Vi försökte då vara 100% transparenta genom att svara på (som vi upplevde det) alla tänkbara frågor i en livesänd AMA (Ask Me Anything) i Discorden. Vi delade med oss av vår interna företagsbudget för att visa på vilka kostnader som fanns, vart pengarna gått, vad som fanns kvar och vad som var tänkt att göras med dem. Men förståelsen vi hade hoppats på uteblev. Istället hamnade vår budget på diverse ljusskygga forum där den sen dess medvetet misstolkats och missförståtts. Vilket resulterat i en stor mängd osanningar som de som inte granskar fakta tar som bevis för vår ohederlighet. Och narrativet om att jag och Niklas har tjänat en massa pengar (eller medvetet lurat av folk pengar för att kunna köpa ett hus) har befästs.
Att bli anklagad för allt som vi har blivit anklagade för det senaste året (detta är alltså något som pågått sen förra hösten men som eskalerat nyligen) har varit extremt påfrestande. Men jag kan till viss del förstå det. Krypto- och NFT-branschen befinner sig fortfarande i Vilda Västern-fasen, och det finns mängder av oseriösa aktörer därute. Något som blev uppenbart när jag försökte ha med ord som Web3, krypto, NFT, blockkedja osv i min instagramprofil. Det lockade till sig mängder av hemska mänskor som varje dag la oerhörda mängder tid på att spara ner alla mina foton, skapa konton i “mitt” namn – för att försöka lura mina följare på pengar via krypto”erbjudanden”. Fruktansvärt. Med WoA ville vi visa att det finns seriösa projekt, det finns bra saker att hämta i den här världen. Men med facit i hand misslyckades vi kapitalt på den punkten. Och det gör mig otroligt ledsen och skamsen.
Jag förstår också psykologin kring hur en “sanning” befästs med “bevis” som ändå kanske verkar rimliga. Ihop med påeldandet från ljusskygga kommentarsfält där vad som helst är tillåtet att påstå, så eskalerar såna här saker väldigt lätt. På den tiden då jag själv läste den här typen av media vet jag hur påverkad jag själv blev. Framförallt efter att ha läst alla saker som påstods (av anonyma) mänskor om personen ifråga i kommentarsfälten. Så jag har förståelse för hur såna här saker tar fart, hur lätt det är att ryckas med – och hur snabbt det går från rimlig kritik till orimliga personliga påhopp av vansinniga proportioner.
Den allmänna bilden så som jag uppfattar den är att jag och Niklas har vunnit (dvs tjänat en massa pengar på WoA) och våra holders har förlorat. Det finns ingen vinnare i det här. Det finns heller ingen som förlorat i närheten av lika mycket pengar på WoA som jag och Niklas. Det är därför väldigt jobbigt att läsa allt som florerar just nu. Känner också att jag därför behöver förklara det som så många pratar om: Vad hände med pengarna vi fick in? Har vi tagit ut vinster och koncernbidrag från WoA istället för att lägga dem på projektet?
Vi tar det från början. WoA fick in 2,6 miljoner kronor. Merparten av dessa pengar kom in vid minten, dvs i juli 2022. Då hade vi redan jobbat med projektet sen slutet av 2021. Dels jobbade jag (mycket mer än) heltid under hela våren. Vi hade också andra anställda (t ex moderatorer, en projektledare) samt stora kostnader för alltifrån att ta fram konsten tillsammans med konstnären till marknadsföring (vi producerade två väldigt ambitiösa reklamfilmer; en om konstnären och en om projektet, vi gjorde samarbeten med NFT-profiler på Twitter och YT samt riktade nyhetsbrev till NFT-investerare, vi hade en PR-byrå på timtaxa, jag ordnade ett stort antal influencerluncher för att berätta om projektet med mera). Vi hade också stora kostnader för sånt som inte syns utåt men som ändå måste göras (smart contract, mintingsajt, discord setup och säkerhet mm). Innan vi mintade hade vi utgifter på strax under 1,5 miljoner. Dessa pengar kom från ett av våra andra bolag (Wikström Malmqvist AB). Alla NFT-projekt behöver någon som täcker kostnaderna innan de själva drar in intäkter eftersom intäkterna kommer först vid mint. Det innebär att alla NFT-projekt behöver en finansiär, ett lån eller ett moderbolag som tar kostnader för att ens ha en chans att kunna dra igång. I WoA´s fall tog Wikström Malmqvist AB de kostnaderna.
Man kan givetvis ha åsikter om att vi la alldeles för mycket pengar på marknadsföring och förarbete. Men om målet är att få in 15-30 miljoner (som vi vid tidpunkten upplevde som rimligt) är inte de summorna vi la orimliga summor (ansåg vi vid tidpunkten). Alla som drivit ett varumärke vet att det inte spelar någon roll om du har världens bästa produkt – om ingen vet om att den finns. Av den anledningen la vi mycket pengar på marknadsföring.
Jag tog också ut lön under 2022. En bruttolön på 40 000 kr/mån, något som kostade företaget 60 000 kr/månad. Att prata om pengar är alltid väldigt känsligt, men jag vill vara helt transparent här. För vissa är 40 000 kr i bruttolön jättemycket, för vissa är det normalt, för vissa är det lite. För mig är det den lön jag har tagit ut de senaste åren. Jag har alltså inte tagit ut en högre lön under 2022 än jag gjort de senaste åren. Jag tog ut samma lön som jag brukar. Jag jobbade däremot extremt mycket mer. Och man får komma ihåg att samtliga arbetstimmar som lagts på WoA under 2023 varit 100% obetalda. Vill också klargöra att jag inte tagit extra betalt för den marknadsföring jag gjort för projektet i mina kanaler. Min betalning för min insats var min lön.
Niklas tog också ut lön. Han tog ut full lön under en månad, den månad vi mintade och han jobbade extremt mycket. Som många vet har han varit (och är fortfarande) sjuk, så han jobbade då måendet tillät. 11 av 12 månader tog han ut en blygsam deltidslön. Sammanlagt har lönekostnaden varit drygt 1,6 miljoner för de 15 personer som under tiden vi varit igång jobbat i projektet. Dessa omfattar t ex mig och Niklas, vår project manager, vår communications manager, moderatorer, projektutvecklare, programmerare samt anställda med uppgifter kopplade till discorden eller andra Web3-uppdrag. För de allra flesta företag är personalkostnaden den största kostnaden, så även i WoA.
En annan stor kostnad är marknadsföringen som landade på 430 000. Vi la omkring 200 000 på vår WoA Weekend, och under 2022 lades 80 000 på utvecklingen av vårt Metaverse samt ytterligare 215 000 på andra techrelaterade kostnader som t ex NFT-produktion, smart contract, discord setup med mera (tillägg: ändrade från min ursprungliga text där dessa båda siffror – 80 000 + 215 000 – som innehåller flera poster lagts ihop vilket blev fel). Utöver det har vi haft kostnader för vårt varumärkessamarbete med Märta Larsson, för guld- och silverhalsbanden som vi specialdesignade och tog fram och skickade ut gratis till ett hundratal medlemmar, för teknikrelaterade saker som t ex att lista sig på rankingsajter för NFT-projekt (något som vi ansåg var nödvändigt för ett seriöst projekt), för konstsamarbeten med mera. Totalt uppsteg kostnaderna för WoA under 2022 till knappt 2,8 miljoner kronor. Det finns inga pengar att tjäna i den ekvationen. Vi som arbetat i projektet har dock tjänat en lön, men det är också något som jag tycker är rimligt om man lägger all sin tid på något i ett år. Tvärtom finns en stor skuld från WoA till Wikström Malmqvist eftersom vi fortsatt (och kommer fortsätta ta) kostnader för WoA även efter det att WoA inte haft egna intäkter. Vi kommer till exempel att färdigställa vårt Metaversegalleri, betala skatter etc. Pengar som delvis kommer att tas från Wikström Malmqvist.
Sen har det pratats om vinstutdelningar och koncernbidrag. Att detta är sätt som jag och Niklas blött WoA på pengar. Det stämmer inte. Ja, vi tog en vinstutdelning i Wikström Malmqvist 2022. Wikström Malmqvist äger ett flertal bolag som i flera år i rad gått med bra vinst. Pengarna i den vinstutdelningen kommer enbart från tidigare vinster i andra bolag som Wikström Malmqvist är moderbolag för. Utdelning tas från inarbetad vinst från tidigare år. Vinstutdelningen vi tog i Wikström Malmqvist 2022 kom alltså från våra samlade bolags vinster under 2021 och tidigare.
Vi äger som sagt ett flertal bolag, men tar inte ut lön från något annat bolag än Wikström Malmqvist. Därför flyttas pengar från dotterbolagen till moderbolaget där vi tar ut lön (att ta ut lön från flera olika bolag är onödigt administrativt jobb). Vi tog inte ut någon lön i WoA, och de allra flesta andra som jobbade med oss fick också betalt från Wikström Malmqvist. WoA fick in 100% av sitt kapital i krypto, de flesta ville ha betalt i fiat (“vanliga” pengar som t ex SEK eller dollar) vilket gjorde att vi betalade ersättningar från Wikström Malmqvist, och fakturerade sen över för de summorna så att WoA ersatte Wikström Malmqvist för dess utlägg.
Koncernbidraget då? Ett koncernbidrag är något som görs när man flyttar intäkter från ett bolag för att täcka kostnader i ett annat. I det här fallet hade moderbolaget (Wikström Malmqvist) tagit stora kostnader för dotterbolaget (WoA), och ett sätt att få tillbaka pengar för att täcka de kostnaderna är att göra ett koncernbidrag. Koncernbidraget är alltså inte pengar som jag och Niklas får ut privat. Det är företagspengar som används för att betala för utlägg i ett företag, för kostnader i ett annat företag.
Men omsättningen i Wikström Malmqvist har ju gått upp 2022 – innebär inte det att vi tjänat mer pengar? Nej, det innebär att vi omsatt mer pengar. Omsättning är inte detsamma som vinst. Att vi omsatt knappt 400 000 kr mer 2022 än 2021 beror på att mer pengar gått genom Wikström Malmqvist då vi tagit kostnader för World of Alidia AB. Vi har lagt ut mer pengar – och vi har därför fakturerat tillbaka mer pengar. En omsättning speglar inte vinst, den speglar mängden kapital som gått genom bolaget det året.
Tittar man på vinsten däremot (allt detta är offentliga siffror som kan hittas på Alla Bolag t ex) ser man att vi gjort en något mindre vinst 2022 än 2021. Hade vi tjänat alla dessa pengar som påstås så hade det reflekterats i vinsten. Vinsten för 2022 hade då blivit avsevärt högre – vinst som skulle finnas tillgänglig för eventuell utdelning 2023. Men som man kan se har vinsten alltså gått ner, men den ligger ungefär där den har legat tidigare år (mellan 350 000 kr – 500 000 kr). Och den vinsten kommer alltså ifrån de övriga bolag som ägs av moderbolaget. Bolag som gått bra och genererat vinst. T ex Lekis TV (där vi fick en guldskiva för vår Godnattlåt innan sommaren) och mitt träningsupplägg.
Bokslutet för Wikström Malmqvist 2023 kommer att se väldigt annorlunda ut om inget mycket otippat händer detta års sista månader. Vi har som sagt gått back betydande summor på WoA vilket kommer återspeglas i nästa års bokslut. Men jag betvivlar att det kommer vara av intresse för de som redan bestämt sig för att vi är dåliga människor som medvetet lurat folk på pengar.
Jag ber om ursäkt om det här är supertråkigt att läsa, eller känns krångligt. Det är märkligt att sitta och skriva allt det här, men eftersom det figurerar så mycket direkta felaktigheter behöver jag reda ut det här svart på vitt. Sen vet jag att (precis som förra hösten) detta inte kommer ta död på ryktena om att vi lurat av folk pengar och köpt ett hus. Jag vet att de som bestämt sig för att tro på det redan bestämt sig. Och det finns ingenting jag kan göra åt det. Förmodligen kommer de hitta “bevis” för sin tes även i nästa års bokslut. Eller i den här texten. Det finns inget jag kan göra åt det och jag orkar heller inte. Det går inte att övertyga klimatförnekare om att jorden ligger risigt till, eller flat earthers om att planeten är rund. Jag upplever samma motstånd gentemot fakta i det här fallet.
Vi har också mottagit kritik för att vi enligt vissa utnyttjat sjukdomen ME som ett sätt att marknadsföra projektet. Det har aldrig varit vår mening. Vi har i flera år verkat för att lyfta ME på olika sätt. Så för oss var det självklart att vi skulle försöka bidra till det även i detta. Vi valde då att donera 5% av våra royalties till forskning kring ME, och vi har även haft en dedikerad chattkanal om ME i vår Discord där man kunnat dela information, tips och erfarenheter för att försöka hjälpa varandra att må bättre. Vi hade som ni vet höga drömmar och ambitioner för det här projektet. Och vi såg en möjlighet att kunna bidra. Vi hoppades att vi skulle kunna omsätta en betydande summa på andrahandsmarknaden, och genom det kunna bidra. Nu sålde vi inte slut på vår kollektion (det är historiskt sett först då som andrahandsförsäljningen kommer igång, sen togs även möjligheten till royalties bort) så vi lyckades endast skrapa ihop 500 kr. Vi hade hoppats kunna donera så mycket, mycket mer. Men detta var vad vi fick ihop.
Att vi donerat pengarna till Hjärnfonden har också kritiserats. Att vi valde just Hjärnfonden berodde på att det är en organisation jag jobbat med sen länge och har förtroende för (lånar sedan flera år ut mitt namn till Svanfeldts Coffee som skänker 10 kr per sålt kilo kaffe till Hjärnfonden). De arbetar bland annat med att ge bidrag till forskning kring det parasympatiska nervsystemet och mekanismer kring hur en ohälsosam kost kan försämra människors sömn och hjärnhälsa (se forskningsbidrag för 2023 här: https://www.hjarnfonden.se/forskning/utdelade-medel/ ). Sånt som en del anser vara pusselbitar i att lösa gåtan om ME.
Vi kommer fortsätta att lyfta ME även i framtiden, och hoppas kunna göra en insats på något sätt. Vi känner enormt för alla ME-drabbade och deras familjer och vill inget hellre än att bidra till mer kunskap och forskning kring detta.
Sist men inte minst vill jag en gång för alla göra det fullständigt klart att vi inte har köpt ett hus för andras pengar. Vi har drivit ett flertal vinstdrivande bolag i många år och haft möjlighet att lägga undan pengar. Tillsammans med lån från både mina och Niklas föräldrar fick vi ihop till en kontantinsats på huset samt renoveringen. Det är inte konstigare än så.
Jag vill också passa på att tacka er som hört av sig till mig med förståelse, empati och fina minnen från World of Alidia. För hur det än framstått den senaste veckan är det inte alla som är rakt igenom missnöjda med den upplevelse de haft tillsammans med oss. Tack för det.
Det här kommer vara det sista jag skriver om detta. Precis som tidigare fortsätter jag självklart att svara på eventuella frågor antingen här i bloggen, via mail eller på dm. Har ni något på hjärtat så får ni självklart lufta det. Jag finns här. Jag kommer dock fortsätta att inte svara på (99,99% anonyma dessutom) kommentarer i stil med “Ditt jävla smuts, hur känns det att ha scammat folk på pengar och köpt ett hus för dem?”. Men jag finns här för er andra.
Och återigen – jag är verkligen innerligt ledsen och besviken över att WoA inte blev det vi hade hoppats. Min dröm och min absoluta tro var att detta var det jag skulle ägna resten av livet åt. Jag är ledsen över att jag gjort er besvikna, jag är ledsen över att jag inte varit kompetent nog att få detta att flyga, jag är ledsen över att jag tagit beslut som jag i efterhand ser varit felaktiga. Och jag är ledsen över att det finns de som fullständigt förlorat sitt förtroende för mig. Jag kommer inte försöka mig på något liknande igen, och jag vill be om ursäkt till er som känner att ni på något sätt blivit skadade av World of Alidia. Förlåt.
Min personliga förhoppning är att World of Alidia´s konst och historiska betydelse någon gång ska få ett värde, och att ni som hängde på oss i detta då får någon typ av upprättelse. För ni har inte förtjänat att behöva vara en del i den här soppan.
