Vi på Metro Mode har bestämt oss för att göra allt vi kan för att ta bort tabun, skulden och skammen kring psykisk ohälsa. Vi är nämligen helt övertygade om att vi måste börja prata om det och sluta må dåligt i tystnad. Det kommer vi göra genom att publicera en ny artikel inom ämnet psykisk ohälsa – varje vecka. Den här veckan har vi pratat med PT:n och egen företagaren Alin Bistoletti.
När Alin var 15 år upplevde hon för första gången en stark dödslängtan på grund av familjeproblem som resulterade i känslor av ensamhet. Efter många år av självförakt och sökande efter en identitet hittade Alin till slut den i träningens värld. Något som på sikt skulle göra henne väldigt sjuk i ortorexi.
Här berättar Alin om den destruktiva resan som följde med träningen och kosten, men även om vändningen som till slut kom och den långa vägen tillbaka. Hon berättar även om hur hon idag använder sig av sin historia för att hjälpa och inspirera andra.
Namn: Alin Bistoletti
Ålder: 34 år
Sysselsättning: Egen företagare, coach och PT.
Familj: Sambo Mattias 43 år, två bonusbarn: Axel 9 år och Alicia 11 år. Hunden Gringo, kaninen Mio samt bebis på väg.
Berätta kort om vem du är.
– En kvinna som har upplevt mycket sorg och smärta, som präglats av livet om och om igen men som till slut funnit min väg, läkt och i dag kan tacka min resa för att jag kan hjälpa andra. Är även en livsnjutare som varje dag känner stor tacksamhet för det jag gör, den jag blivit och allt fint jag har omkring mig.
Hur det gick till när du blev sjuk i ortorexi?
– Min smärta började nog redan som barn då jag var mycket känslig. Hemma var det väldigt bråkigt och jag mådde därför väldigt dåligt.
Under loppet av två år så hade vi stora familjeproblem, vår hund och min gammelfaster dog och på skolan stod jag upp för alla som var mobbade vilket även jag blev. Droppen kom när min fadersgestalt som jag växt upp tillsammans med även dog över en natt.
När jag var 15 år hade jag en stark dödslängtan och hade oerhört svårt att bearbeta allt som hände och fick aldrig stöd i min sorg. Jag grät mycket och kände mig oerhört ensam. Som en slutsummering på frågan om hur det gick till när jag blev sjuk i ortorexi så vill jag påstå att jag aldrig kände att jag dög. Jag sökte febrilt efter en identitet och fann min i träningens värld.
Hur yttrar sig ortorexi?
– Att vara sjuk i ortorexi är precis lika farligt som anorexi eller andra “ätstörningar”. Ortorexi innebär att du är tvångsmässigt nyttig när det gäller mat, men ofta även träning. Det gör i sin tur att omgivningen inte reagerar på symtomen. Man är nämligen i bra form, äter bra och verkar glad. Ungefär som att man är hälsan själv.
Hur regerade omgivningen på din diagnos?
– Det var just det, ingen reagerade någonsin eller sa något. Vissa pikade mig då och då för att jag tränade så mycket men berömde mig samtidigt för min disciplin, vilket skapade en förvirring i mig.
När kom vändningen?
– När min sambo Mattias trädde in i mitt liv som var en kärleksfull och trygg man. Jag behövde inte längre prestera för att känna mig älskad. Han är den första riktiga ”klippan” jag haft i mitt liv.
När förstod du själv att du själv att du var sjuk?
– Det var nog först när jag mötte min sambo som jag förstod att jag hade en sjukdom. Det var även då som jag insåg att jag faktiskt ville bli frisk!
“Här ovan är jag ännu inte frisk. Jag bytte nämligen bara den hårda träningen mot yoga men det blev för mycket prestation även här, sommaren 2015.”
Vad har varit din drivkraft bakom ditt tillfrisknande?
– Att jag var så in i norden trött på att vara ”fånge i min egen kropp”, att jag aldrig fullt ut kunde njuta av livet och för att jag kände jag behövde prestera för att hålla kontrollen.
Hur har ”vägen tillbaka” till livet sett ut?
– Oj oj, mycket guppig och många tårar.. Jag har verkligen fått utmana mig själv och bestämt mig för att läka en gång för alla. Jag har jobbat mycket med förlåtelse; både till mig själv och andra som orsakat mig smärta genom åren.
Har du haft delmål i ditt tillfrisknande?
– Jag har haft på tok för många mål och delmål i mitt liv som bara gjort mig besviken! I denna resa har jag försökt att vara snäll mot mig själv och min kropp utan att berömma mig själv utifrån prestationer. Jag har fått påminna mig själv flera gånger om vad som är hälsosamt på riktigt.
Hur är din relation till psykisk ohälsa i dag?
– Jag ser hur många som behöver hjälp och det är där jag ser min solklara roll idag. Det är inte för intet jag upplevt all smärta jag gjort. Idag ser jag hur mycket våra själsliga sår ofta skapar dessa sjukdomar. Jag får dagligen hjälpa människor och hade inte kunnat det utan min egen resa!
Hur uthärdar du dåliga dagar eller jobbiga situationer i dag?
– Har ärligt talat aldrig ”uthärdat” jobbiga situationer eller dåliga dagar bättre än jag gör idag. Förut var min blick mer grumlig om man kan säga så. Idag känner jag mig väldigt stark, stabil och orädd.
Vad ger dig motivation i vardagen?
– Kärleken inom mig och runt mig. Jag påminner mig ofta om min resa med mantran som, ”Tänk Alin, hur liten och rädd du var och se vem du blivit och hur många du hjälper idag…”
“Här ovan är jag inte bara frisk och lycklig utan även gravid i vecka 25 i väntan på mitt första barn.”
Varför tycker du att ortorexi är viktigt att lyfta?
– För att jag tycker att det råder en skrämmande hälsohysteri i vårt samhälle som skapar en enorm press på människor. Det är för mycket prestation och för lite vila och varande. När hinner människor njuta av livet undrar jag? Jag vill visa att det går att bli fri.
Vad är din största dröm just nu i livet?
– Här får jag nog säga drömmar… Jag vill nå ut större så att jag kan hjälpa fler! Mitt hjärta bankar starkt för djur och natur så där har jag redan nu lite planer och funderingar på vad jag kan göra. Min sambo Mattias och jag har en gemensam dröm om vad vi vill skapa men mer än så kan jag inte avslöja i nuläget.
Känner du igen dig i Alins historia?
Hjälp och stöd finns att få. Kontakta din vårdcentral, vårdguiden eller en ungdomsmottagning så kan de hjälpa dig vidare till rätt ställe. Du kan även kika in hos atstorningar.se.
Vi på Metro Mode tackar Alin som medverkar i artikeln och önskar henne all lycka framöver.
