Hur kan du stå emot att dricka alkohol när du umgås med oss? Vill du inte ens ha lite vin? Det har ställts många frågor kring mitt val att inte dricka alkohol de senaste åren. Men till skillnad från mina tonår så är jag säker på mitt svar idag. För nu är jag mig själv, men då var jag någon annan.
Foto: Alexandra Johansson / Sérgio Alves Santos on Unsplash
Jag tror inte att jag är ensam om att ha haft tonår där kompisar, kärleksdraman och framför allt hemmafester hade stort fokus. Helgens festplanering kunde börja redan på måndagen. Direkt efter att förra helgens spektakulära händelser diskuterats färdigt, startades planeringen inför den kommande helgen. Hos vem ska vi vara? Vilka ska vi bjuda? Vem vill dela langarvodka med mig?
Jag var 12 år när jag drack första gången. Det ryktades om att det fanns en butik i ett område lite utanför stan där man faktiskt kunde köpa alkohol. Även om man bara var 12 år. För mig och mitt kompisgäng, som var högst intresserade av att få tag på alkohol, lät detta perfekt. Vi ville ju bli fulla och ha kul, utan alkohol på festen så kunde det ju inte bli en riktigt bra fest. Men vi var bara barn.
Efter den här helgen, i oktober 2008, följde många helger fyllda med fest. Den alkoholhaltiga cidern byttes mot starksprit. Vi kom överens om vilka två personer som skulle dela vodkaflaska med varandra och mina föräldrar visste såklart ingenting. Jag ljög och sa att jag skulle sova hos någon tjejkompis och kom sen hem dagen efter som att ingenting hade hänt.
Jag behövde berusningen. Den gjorde mig till någon annan, men jag vet helt ärligt inte om fyllan gjorde mig till den som jag på ville vara egentligen. Med hjälp av alkoholen blev jag social. Jag kände mig som en i gänget och fick ett självförtroende som jag inte hade när jag var nykter. Min självkänsla däremot, den var densamma. Jag var väldigt osäker och hade inte hittat mig själv. Men vem har det under högstadieåren egentligen? Allt var så rörigt och mitt i allt så fann mitt tonåriga jag något slags lugn i att vara och dricka som alla andra i umgänget gjorde. Då var jag den person som jag trodde att jag ville vara.
Under nästan fem år hade jag druckit något som jag inte ens tycker är gott. Varför? För att jag ville kunna vara social, prata med killar och vara “en i gänget”. Men de egenskaper jag fick var inte äkta. En full, kaxig och ibland otrevlig tjej som bara kunde prata med folk när hon var onykter. Var det den personen jag ville vara? Nej. När jag var 16 år fick jag nog och tog beslutet att inte dricka alkohol mer. Det är ett av de bästa besluten jag tagit och jag är så glad och stolt över att jag klarade att ta avstånd från allt vad fylla och grupptryck heter. Jag är stolt för att jag vågade visa mig själv och andra vem jag egentligen är, för därinne fanns en tjej som faktiskt hade de egenskaper som jag sökte i alkoholen. Där fanns en tjej som älskar att träffa och prata med nya människor, som älskar att vara snäll mot sina nära och kära och som tycker om sig själv för den hon är.
Jag visste inte det tidigare, men de egenskaper som jag hade suktat efter under mina tonår fanns inom mig. Idag behöver jag inte vara onykter för att vara social. Jag dricker inte längre, för jag vill inte vara den jag var förut. Nu är jag vuxen, umgås i vuxna sammanhang och ibland får jag frågor om hur jag kan motstå alkohol när jag umgås i miljöer där alkoholen ses som en självklarhet. Jag svarar alltid att alkohol inte är någonting för mig och att jag blir en oskön, destruktiv Alexandra när jag dricker och den vill jag inte vara.
Tanken på att min 12-åriga lillasyster skulle vara full på helgerna och behöva alkohol för att kunna vara sitt rätta jag gör mig mörkrädd. Jag hoppas att ingen tonåring gör något mot sin vilja, eller gör något mot någon annan som hen inte vill göra. Jag hoppas att jag kan lära min lillasyster att hon är fantastisk precis som hon är och att hon aldrig ska försöka vara någon annan än sig själv.
