Vi på Metro Mode har bestämt oss för att göra allt vi kan för att ta bort tabun, skulden och skammen kring psykisk ohälsa. Vi är nämligen helt övertygade om att vi måste börja prata om det och sluta må dåligt i tystnad. Det kommer vi göra genom att publicera en ny artikel inom ämnet psykisk ohälsa – varje vecka. Den här veckan har vi pratat med författaren Astrid Azieb Nilsson som även arbetar som Creative Director.
Här berättar Astrid om hur hon utsattes för övergrepp och mobbing som barn och hur det påverkade henne att leva med smärtan och ångesten som det förde med sig. Hon öppnar upp om diagnosen som sedan kom och berättar om vad det egentligen innebär att drabbas av och leva med svår PTSD (Posttraumatiskt stressyndrom).
Astrid berättar även om stora mål som bockats av längs med vägen, som när hon blev modell som 16-åring eller släppte sin första bok. Hon delar med sig av vändningen som till slut kom och hur hon idag vill nå ut med sin historia för att hjälpa andra.
Namn: Astrid Azieb Nilsson
Ålder: 47
Sysselsättning: Författare och Creative Director på Cewiva.
Familj: Bor i Mälarhöjden med sambo och två barn. Samt bonusbarn.
Berätta kort om vem du är.
Jag är en stark och drivande kvinna som är stolt över mina fina barn. Jag brinner för att hjälpa andra att se sina rättigheter i livet. Jag vill våga visa att den lilla människan inte behöver stå ensam.
Hur det gick till när du kom i kontakt med psykisk ohälsa för första gången?
Jag kände att livet började komma ifatt mig och att det fanns en djup sorg inom mig och ett utanförskap till livet som jag inte förstod mig på. Jag sökte mig till psykiatrin där jag fick diagnosen PTSD (Post Traumatisk Stress Syndrom).
När förstod du själv att du själv att du var sjuk?
När jag fick diagnosen. Innan dess visste jag bara att jag bar på en rädsla och en sorg.
Hur regerade omgivningen på din sjukdom?
När vi i Sverige endast pratar om PTSD som en skada för krigsdrabbade människor så var det svårt för omgivningen att koppla att jag hade samma diagnos. Eftersom jag i deras ögon var en vanlig kvinna som levde ett tryggt liv med villa, resor och familj.
Förändrades du som person i och med sjukdomen och isf hur?
Jag blev tvungen att börja ta tag i saker som utlöste min PTSD. Eftersom jag som barn utsattes för övergrepp och mobbing var det en tuff resa att konfrontera mina gamla demoner. Under processen lärde jag mig att både vara lyhörd till mig själv och till andra. Det har gjort mig starkare.
När kom vändningen?
När jag fick min dotter och vågade se att jag kunde bli hel genom henne. Hon är idag i samma ålder som jag var när jag utsattes som barn. Genom att hon är ett friskt och glatt barn så vågar jag hela mig själv i takt med henne.
Vad har varit din drivkraft bakom ditt tillfrisknande?
Att jag vägrade att stanna kvar i det hemska. Jag ville uppleva att gå hand i hand med mina barn och se att livet fanns framför mig.
Hur har ”vägen tillbaka” till livet sett ut?
Både med sorg och glädje. Jag kan se tillbaka med ett leende i mitt hjärta, att jag hade styrkan att kämpa. Jag är väldigt stolt över det.
Har du haft delmål i ditt tillfrisknande?
Att våga ta mig tillbaka till vad jag tidigare arbetat med. Till skrivandet och till mode. Jag var 3a i Fröken Sverige i Skellefteå 1993, och vald till Kvinna 2000 av Camilla Thulin.
Jag tillbads jobba i USA men vågade inte ta steget på grund av min bristande självkänsla som kommit utav mobbing och utsatthet. Idag tar jag igen dessa chanser!
Hur är din relation till psykisk ohälsa i dag?
Jag omfamnar den. Jag är inte PTSD, jag är Astrid Azieb Nilsson, men jag har all respekt för diagnosen och håller den nära. Det är inte sjukdom, det är en diagnos till följd av ett trauma.
Jag vill få omgivningen att förstå att det finns människor bakom alla diagnoser. Får man rätt behandling så läks man, inte till den samma man varit, men som en starkare person.
Hur uthärdar du dåliga dagar eller jobbiga situationer i dag?
Det är inte farligt att få ångest eller att må dåligt ibland. Det skrämmer inte mig längre, utan jag har lärt mig hur jag ska hantera det. Idag kan jag skriva manuset till mina egna dagar. Återupplever jag ett trauma en natt så vet jag vad jag behöver nästa dag för att må bättre. Då har jag övervunnit min diagnos.
Vad ger dig motivation i vardagen?
Min strävan efter en revansch till livet. Genom att jag så länge levt med min diagnos längtar jag efter att få känna en revansch. Det är viktigare att ta vara på livet.
Astrid, när hon var gäst hos Malou efter 10 och pratade om sin start i livet i Etiopien där hon föddes, om adoptionen till Sverige och boken “Utsatt” som hon berättat för författaren Marcus Lutteman.
Varför tycker du att psykisk ohälsa är viktigt att lyfta?
Det är så många som lever i hemlighet med en diagnos eller sjukdom. Därför vill jag gå ut med min egen diagnos för att uppmuntra andra att våga. Det är en styrka att våga prata om det och inse att livet inte är så perfekt som många vill ge sken av.
Vad gör du/jobbar du med i dag?
Jag skriver en bok och planerar ett filmmanus utifrån boken med manusförfattaren Johan Ingler.
Varför är det viktigt för dig att nå ut med din historia?
Jag har känt mig väldigt ensam i att ingen förstår vad PTSD är, och till viss del har folk dömt mig. Jag har inte alltid klarat av att vara i sociala sammanhang och jag vet att det finns andra som känner likadant.
Jag vill visa att det behövs tid att läka, och att det är okej att det tar tid. När jag första gången gick ut med detta, både i TV hos Malou Efter Tio och i tidningar, var det många av mina vänner och bekanta som tog avstånd från min historia.
De tyckte att det var för jobbigt att delta i ett riktigt liv. När inte ens de närmaste kan ta del i det, hur kan man då tillåta sig själv att ha psykiskt ohälsa? Hur kan man läkas om man känner ett utanförskap? Jag vill visa att det är inget att var rädd för!
Vad är din största dröm just nu i livet?
Att vi människor ska bli mer lyhörda för varandra, se varandra och förstå varandra. Att vi ska sluta vara så stressade över att behöva vara någon de inte är, att inse att alla människor har samma värde.
Min egen dröm är att få revansch till livet, revansch genom min bok, revansch genom min historia, och att nå ut med den till fler människor.
Känner du igen dig i Astrids historia eller i beskrivningen om PTSD så finns hjälp att få. Vänd dig till din husläkare eller närmsta vårdcentral, kontakta vårdguiden eller vänd dig till en psykolog.
Här hittar du boken Utsatt om Astrids historia.
