Hur kan man som vuxen hjälpa barn att tackla oro? Här ger den hyllade psykologen och författaren Reyhaneh Ahangaran svar på just detta!
Att göra fel, prova på nya saker, vara borta från sina föräldrar eller börja på en ny skola – barn kan uppleva många saker som skrämmande eller obehagliga. Som tur är finns det flera knep och strategier för att bemöta det som skaver, något som psykologen och författaren Reyhaneh Ahangaran tar fasta på i sin nya bok.
Vill ge verktyg för att hantera barns oro
Reyhaneh Ahangaran är psykolog med erfarenhet från såväl barn- och ungdomspsykiatrin, skola och medicinsk psykologi. Nu är hon aktuell med Boken om oro: Råd och hjälp om stort och smått, där hon tar upp allt från vardagliga problem till större bekymmer som kan ge upphov till just oro hos barn.
När Metro Mode ringer upp Reyhaneh säger hon att oro visserligen är något som alla erfar ibland, men att det inte ska behöva vara för plågsamt. Det är här den nya boken kommer in:
“Det här är inte en bok som botar ens barns oro så att de aldrig blir oroliga igen, men om man känner att man behöver lite extra verktyg att hantera det så hoppas jag att den här boken ska kunna ge det”, säger hon.
Vilka är dina bästa tips till föräldrar som vill prata om oro med sina barn?
“Jag skulle säga att prata mycket med ditt barn överhuvudtaget, både om bra saker, roliga saker och jobbiga saker. Det är så man får barn att berätta om jobbiga saker”, säger Ahangaran och fortsätter:
“Sen är det bra att skilja på sina känslor och barnets känslor – ibland kan det vara mycket oro som drar igång i en själv. Att veta vad som tillhör barnet och vad som tillhör en själv kan vara väldigt bra.”
Till sist tipsar Reyhaneh om att vara öppen för det barnet berättar, och att tillsammans granska de tankar som dyker upp hos barnet:
“Prata om det ihop. Jag brukar säga, avfärda inte och överdriv inte. Man ska ta det på allvar och undersöka – ibland är barn oroliga för något som är lätt att åtgärda och som kanske behöver åtgärdas, ibland är de oroliga för saker som bara är en produkt av fantasin.”
Hur märker man på barn att de bär på oro?
“Ofta kan man märka på barns beteenden att det är någonting som skaver. Det kan vara allt från att man får sömnproblem till att man får fysiska symptom som magont och huvudvärk och klagar över det”, säger Ahangaran.
“Man kanske blir väldigt lättretlig och inte säger vad som är fel. Man kan bli rastlös, få svårt att koncentrera sig i skolan, vara på spänn eller vara väldigt ledsen. När man ser ett barn som börjar bete sig på ett sätt som kanske skiljer sig lite från hur barnet brukar vara är det bra att ha ett öppet sinne gällande vad det kan vara. Det kan också bara vara en dålig period. Men svårigheter att koncentrera sig behöver inte alltid bero på att man har adhd, det kan bero på oro också. Så därför är det viktigt att man tänker brett.”
Hur kan man lära sitt barn att hantera oro?
Reyhaneh tipsar om två saker som hon menar är bra att göra tillsammans med barnet – strategier som de sedan kan använda sig av på egen hand om det behövs:
“Det ena är att tänka lite som ett detektiv, att granska sina tankar och fråga sig: Är det här sant? Eller är det en orostanke? Det är två ganska olika grejer och det hänger ihop med nästa sak: att använda sig av en orosmonster, vilket jag skriver om på flera ställen i boken.”
Ahangaran förklarar att idén med “orosmonstret” går ut på att göra oron till något som är “utanför” en själv, vilket på psykologspråk kallas för att externalisera oron. Det lär barnen att de inte är oro, utan har en oro.
“Man kan föreställa sig ett orosmonster som sitter och viskar saker till en – ‘du kommer aldrig få några kompisar på fritids’, eller ‘du kommer aldrig klara nationella provet i matte’. Vi föreställer oss att vi får syn på orosmonstret som sitter och säger de där grejerna och frågar oss, hur kan vi granska dem, och vad kan vi svara? Kan man säga såhär, ‘jaha det säger du, men nu får du vara tyst och gå och göra något annat’?”
Man utmanar tankarna.
“Ja, precis. Utmanar och ifrågasätter dem.”
Skulle du säga att barn är mer oroliga nu för tiden? Eller är vi helt enkelt mer medvetna om psykisk ohälsa idag?
“Det finns vissa saker som jag tycker skiljer sig från tidigare. Jag tänker mycket på det här med omvärldsläget: skjutningar, klimathotet, Rysslands krig i Ukraina och även Gaza. Det finns vissa saker i omvärlden som tidigare inte var så nära på som de är nu, som vi har inte varit med om på evigheter i Sverige. Vi har till exempel fått information om vad man ska ha i en krislåda. Det är självklart någonting som barnen också märker.”
Hon fortsätter: “En annan skillnad är det här med sociala medier där barn kan bli översköljda av information som de kanske inte heller har valt. De blir medvetna om saker på ett helt annat sätt. Jag har ingen forskning på det, men min kliniska upplevelse är att barn pratar mycket mer om omvärldsfrågor än vad de har gjort tidigare.”
Slutligen, finns det nåt som man kan göra för att förebygga oro hos barn?
“Om man tänker förebyggande är det jätteviktigt att sova bra och tillräckligt länge. Det är bra att ha ett sunt förhållningssätt till telefoner och sociala medier. Vi vuxna vi är ju rollförebilder för barn så vi kan inte ha helt annorlunda krav på dem, men det är mycket såna där grundläggande saker som att sova bra, röra på oss en stund varje dag, och äta bra.”
Ahangaran påpekar också att barns oro ofta handlar som sådant de inte kan påverka:
“Barn behöver få växa upp i en trygg och förutsägbar miljö. De behöver få gå i en skola där de känner sig trygga. Trygga barn känner ju mindre oro. Sen kan oro bero på att man har egna svårigheter av något slag eller att man har varit med om en traumatisk händelse som ingen hade kunnat rå på. Eller bara att man är lite orolig av sig. Men då behöver de här vardagssakerna fortfarande funka, för att man ska ha en bra chans att hantera sin oro bättre.”
Hon avslutar:
“Och sedan behövs den här vanan att prata. Att inte vara rädd för att säga att man är orolig ger en chans att hantera sin oro bättre.”
