I Sommar i P1 berättar Sanne Salomonsen om hur hon tog tillbaka sitt liv efter att ha drabbats av en stroke. “Jag låg i min säng och tänkte: Jag kommer tillbaka. Jag fixar det här”, säger hon i programmet.
Den danska rocksångerskan Sanne Salomonsen – känd för hitlåtar som ”Kærligheden kalder” och ”Den jeg elsker” – är aktuell med både en sommarturné och sin medverkan i höstens säsong av Så mycket bättre i TV4. Men för femton år sedan var hennes framtid som artist oviss.
“Kändes som en huvudvärk”
Det var 2006 som det skedde. Salomonsen var hemma och tränade när hon lade märke till att armarna började kännas “konstiga”:
“De somnade liksom”, berättar hon. “Jag sa till min kompis som var där, ‘jag sätter mig och dricker lite vatten’. Men jag satte vattnet i fel strupe och hostade till. Och där började min förlamning. Det kändes som om jag satt i en ostkupa.”
Minnena från stroken är fragmentariska. Salomonsens nästa minne är att det står två sjukvårdare i köket som undrar vilket sjukhus de ska köra henne till – det som var bra på att behandla blodproppar i hjärnan eller det som var bra på att behandla blodproppar i hjärtat? Hon var oförmögen att svara, men fördes som tur var till “rätt sjukhus” där hon spenderade två dygn på intensiven.
Sångerskan beskriver denna tid som att hon var “vid medvetande, men på ett märkligt sätt”:
“Det var ingen smärta, det kändes som en huvudvärk.”
På sjukhuset fick Salomonsen reda på orsaken till blodproppen: en “blodkärlsprängning” på insidan av halspulsåderns högra sida som hon varit omedveten om. När denna började läcka bildades ett sår, och när pulsen steg under träningspasset lossnade sårskorpan och fördes upp i hjärnan. Enligt Salomonsen är denna typ av blodpropp “vanlig bland de som sportar och tränar, och bland barn och unga”.
Visualiserade sitt tillfrisknande
Vägen tillbaka till scenen och musicerandet blev lång. Salomonsen kunde till en början inte använda varken vänster arm eller vänster ben, något som gjorde henne “livrädd”. Ändå var hon övertygad om att hon skulle bli bättre så småningom:
“Konstigt nog så trodde jag aldrig att jag skulle hamna i rullstol, som så ofta händer”, säger hon.
Efter en och en halv månad på sjukhus fortsatte Salomonsen sin rehabilitering hemma och under återbesök på sjukhuset. Detta ledde till de framsteg hon inom sig vetat skulle ske: rullator blev kryckor, och kryckor blev käpp.
Sångrösten var det dock värre med. Salomonsen berättar att det tog flera år innan hon lyckades kontrollera sin röst igen:
“Idag kan jag äntligen hålla tonen som jag kunde förut. Jag har fått hitta på ett nytt sätt att sjunga så att min hjärna och min kropp kan kommunicera”, säger hon.
Hemligheten till sitt tillfrisknande tillskriver Salomonsen visualisering – en “fantastisk konst”, enligt artisten:
“På sjukhuset hängde jag upp två bilder på mig själv där jag står i några scenkostymer som har varit legendariska i Danmark. På bilderna håller jag mikrofonen i min vänstra hand. Jag låg i min säng och tänkte: Jag kommer tillbaka. Jag fixar det här. Jag kan. Jag vill. Jag ska hålla mikrofonen i min vänstra hand igen.”
