Enligt parterapeuten Esther Perel är konflikt inte bara naturligt i en parrelation, det är ett måste. Men hur ser man till att ett bråk inte går för långt?
Esther Perel, en belgisk terapeut och författare, har blivit känd som en expert på sex och relationer. Hon menar att alla bråk mellan partners i själva verket kan härledas till tre olika teman – och att det finns metoder för att dra ner intensiteten när man grälar.
“Grälar om tre teman”
När Perel medverkade i Skavlan 2017 berättade hon att konflikt är “ett måste” i parrelationer:
“Det handlar inte så mycket om bråken, utan försoningen. Jag tror att relationer följer en cykel bestående av harmoni, oenighet och försoning”, säger hon i avsnittet. “När folk tjafsar om gamla problem så grälar de egentligen inte om badrummet, eller handduken, eller vem som tar hand om vad, eller vem som skjutsar barnen varje dag, eller vem som alltid är sen. Det de grälar om är i själva verket tre olika grupper av underliggande teman: Makt och kontroll, närhet och omsorg, och respekt och erkännande.
Givetvis är det inte alla bråk som blir explosiva. Ibland kan oenigheter snarare klassas som “gnabb”, något som enligt Perel också kan ha en skadlig inverkan:
“Jag skulle säga att gnabb är kronisk lågintensiv krigsföring, i vilken jag hela tiden är kritisk. Istället för att säga, ‘jag skulle vilja ha lite vatten’ säger jag, ‘varför tog du vatten till dig själv?’. Jag berättar inte för dig vad jag vill, för bakom varje kritik finns en önskan. Jag bara fortsätter och fortsätter och du känner dig nere, låg, föraktfull.”
Perel förklarar att denna typ av kritik som byggs upp kan jämföras med att stappla smutsig disk i en diskho. Till slut vet man inte ens vad man bråkar om, eftersom nya oförrätter ständigt dras upp på nytt. Man skapar en negativ bild av sin partners karaktär som man sedan hittar “bevis” på.
Hur gör man då för att se till att ett gräl inte eskalerar? Enligt Perel är det empati som är nyckeln:
“Bakom ilska finns det ofta smärta, bakom kritik finns det en önskan”, säger hon. “Prata om vad du känner istället för vad den andra personen gjorde, eller inte gjorde. Det är ett sätt att säga, ‘Jag kan höra dig och ändå inte hålla med dig’. Det du vill göra är att vända på resonemanget så att folk inte känner sig attackerade, så att de kan lyssna.”
